Socialism är vår framtid!

Många var de som tyckte att det var viktigast att rösta bort Moderat-alliansen och att gå emot Sverigedemokraterna: Utan att föra en politik som i något väsentligt skiljer sig från dennes. I detta tänkande befann sig ledarskapet för oppositionens partier. För att bli ett framgångsrikt recept, hade det varit nödvändigt att låta det avlöpa med en tydlig arbetarpolitik, med solidaritet och klasstänkande för att slå hål på de borgerliga förklaringsmodellerna.

Nu är ju inte de parlamentariska partier som säger sig vara arbetarklassens företrädare några fenor på nämnda områden, inte ens i valtider för att fiska röster.

Det behöver de inte vara när de nästan uteslutande kör enligt de borgerliga koncept som tryggar att kapitalisternas makt ligger ovanför alla demokratiska spelregler. När klassamhället, arbetets exploatering och numera också imperialismens krigföring mot folk i andra länder blivit en naturlig mellanmänsklig relation.

Detta ställningstagande visar dock hur lite de parlamentariska partierna har att erbjuda de arbetande människorna, vilket är kritiskt när de utger sig för att vara arbetarpartier. Hur lika partierna är och hur låg det svenska folkets kännedom blivit om det klassamhälle som tillämpas och deras egen plats i det. Hur låg solidariteten blivit.

Att det huvudsakligen är de moderata väljarna som flyttar över till SD är endast ett mått på deras verkliga politiska och antisocialistiska hemvist, något som gynnats av att SD blivit/gjorts mer legitima och rumsrena.

Bevisligen finns också en och annan arbetare kvar i M, i tron att det är “Det nya arbetarpartiet.” Annars hade det inte nått 23%. Den politik de fört borde inte appellera till fler än några procent av befolkningen, osv, osv.

Alla de arbetande som sökt sig till M, SD gjorde det i avsaknad av klassperspektiv och för att en politik som borde representerat dem inte syntes. Såtillvida är arbetarklassen inte behjälpt av något av de partier som i parlamentet kämpar för borgerligheten och klassamhället med lite olika förbehåll.

Lösningen för arbetarklassens problem kommer inte att kunna läsas i någon av alla de borgerliga tidningarna. Därför fortgår också antikommunismen och fördumningskampanjen i de sistnämnda och i all media.

Ledargarnityret i de s k arbetarpartierna deltar i densamma. De ser mestadels till kapitalets väl, som vore det grundbulten för allt mellanmänskligt liv. De blundar för det klassamhälle de själva anammat, varit med om att forma och garanterar existensen för – I dag en abnormitet med massarbetslöshet, social och ekonomisk otrygghet, försämrad arbetsrätt, där de rika blir allt rikare på de fattigas bekostnad och de allra rikaste ekonomiskt kan leva sina liv några hundra gånger om medan de allra fattigaste har stora svårigheter att överleva dagen.

Detta är ingenting som kommer att förändras efter valet trots begränsade utsagor från “oppositionen” vad gäller t.ex. vinster i “välfärden”, begränsade vinstuttag och annat.
Så länge de privata vinstintressena (läs kapitalismen) finns kvar, kommer också vinsterna (läs stölden) från det gemensamt finansierade att fortgå.

Det enda parti som är pålitligt i detta avseende och som står för ett verkligt demokratiskt, (folkdemokrati) samhälle är SKP.

Att stjälpa det kapitalistiska systemet över ända är inte gjort i en handvändning. Men vår klasskamp fortsätter för att det arbetande folket ska bli ägare av de produkter de självt skapar. För att folket ska bli ägare och förvaltare av produktionsmedel som industrier och råvarutillgångar samt ägare av banker och annat.
Människorna ska inte beskattas i allt de företar sig, däremot produktionen, där vinsterna uppstår. Vinsterna från denna ska bl.a. och oförbehållslöst betala och utveckla en vård, skola, omsorg och offentliga kommunikationer där människan står i fokus, i stället för att bli vinster åt privatkapitalet som situationen är i dag. Kort sagt komma ut i respektive verksamhet och vara människorna till gagn och i trygga arbetsmiljöer.

Den rådande parasiteringen som är lagstadgad och kallas demokratisk måste få ett slut.
Kom därför med i denna kamp och organisera dig i SKP- Sveriges Kommunistiska Parti!

Kjell Bygdén
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *