Artikel av Giorgos Marinos
Ledamot av KKE:s centralkommittés politbyrå
Introduktion
Måndagen den 13:e juli kom Syriza/ANEL-regeringen i Grekland, med stöd av alla de borgerliga partierna, överens om ett mycket hårt åtstramningspaket, lanserat vid toppmötet i euroområdet. Ett paket med folkfientliga åtgärder, det så kallade tredje memorandumet (olika åtstramningspaket), som kommer att krossa de kvarstående rättigheter som arbetarklassen har.
Onsdagen den 15:e juli godkände ”vänsterregeringen” den första rad av åtgärder som skall vidtas för det så kallade tredje memorandumet, med stöd från de borgerliga partierna ND/PASOK/Potami, inklusive nya hårda skatteåtgärder och avskaffade pensionsrättigheter. KKE röstade emot och efterlyste en omröstning med namnupprop, under vilken 32 riksdagsledamöter från Syriza röstade nej och en lade ned sin röst. Dessa medlemmar av Syriza sade att ”vi röstar mot det nya memorandumet, men … vi stödjer helhjärtat regeringen som lägger fram det.”
Erfarenheterna av de fem månaderna med Syriza vid regeringsmakten visar att de inte ville förbereda människor för en konfrontation och motstånd mot åtstramningspaket och attackerna från kapitalet, både det grekiska och europeiska, just därför att partiet inte hade någon agenda för motstånd och kamp. Tvärtom lurade Syriza folket att man skulle kunna bana väg för folkvänliga förändringar inom EU:s rovgiriga allians.
Utvecklingen är ett mycket tydligt uttryck för den misslyckade så kallade ”förnyade” eller ”statliga vänstern”, som innehåller teorin om att EU skulle kunna ändra sin monopolistiska och folkfientliga karaktär.
Linjen för KKE var kamp och dess robusta och konsekventa hållning som förkastar deltagande i sådana ”vänsterregeringar”, som i verkligheten är regeringar av borgerlig karaktär, har bekräftats.
På grundval av dessa specifika erfarenheter och för att övervinna den borgerliga massmedians offensiv måste arbetarna i Europa och i hela världen försöka hitta sanningen och använda utvecklingen i Grekland, för att dra användbara slutsatser. De bör undersöka och studera KKE:s linje av kamp och genomtränga den vägg av desinformation av de borgerliga och opportunistiska krafter som vill förvalta det kapitalistiska barbariet och som arbetar systematiskt för att manipulera arbetarklassen.
Vilken är den verkliga situationen i Grekland? Vilken är den verkliga ROLL som Syriza har? Vilket ansvar har deras bundsförvanter?
För det första, under den kapitalistiska krisen och de smärtsamma konsekvenser som den folkfientliga politiska linjen av liberala ND och socialdemokratiska PASOK hade för arbetarklassen och folket i allmänhet, började en växande reformering av det borgerliga politiska systemet.
De traditionella borgerliga partierna försvagades och Syriza och den kriminella nazistiska organisationen ”Gyllene Gryning” stärktes.
Syriza, som var ett litet opportunistiskt parti, ökade snabbt sina röster i valet i juni 2012 och vann valet i januari 2015 samt bildade regering med det högernationalistiska partiet ANEL.
Under hela denna period fångade detta parti arbetarna i den falska agendan ”memorandum-antimemorandum”, som dolde det faktum att dessa memorandum är en del av den mer allmänna strategin för kapitalet. Syriza utnyttjade de ökade problem som folket har och kom med falska löften om att de skulle lindra och uppfylla kraven från arbetarklassen.
I detta sammanhang lovade Syriza att de omedelbart skulle öka minimilönen, återställa kollektivavtal, avskaffa fastighetsskatten, öka den skattefria tröskeln, sätta stopp för privatiseringar etc.
Trots de slagord de använde bildade Syriza en i praktiken socialdemokratisk strategi och gjorde det klart från början att de skulle administrera kapitalismen och tjäna den konkurrenskraft och lönsamhet som olika monopolföretag önskar, samt genomföra EU:s strategi, som kallas ”vårt gemensamma europeiska hem ”.
För det andra, efter valet 2015 fortsatte Syriza/ANEL-regeringen den folkfientliga politiken från de föregående regeringarna. Den 20:e februari undertecknade Syriza/ANEL ett avtal med EU/ECB/IMF (trojkan) och åtog sig allt när det gäller erkännande och återbetalning av skulden som inte har skapats av folket men av kapitalet, ”undvikande av ensidiga åtgärder”, att inte implementera sina vallöften och att främja ”kapitalistiska omstruktureringar”.
Syriza/ANEL-regeringen har under de förhandlingar som följde i Bryssel lagt fram en rad förslag med hårda folkfientliga åtgärder, bland annat:
Upprätthållandet av de memorandum och alla lagar som ND och PASOK röstade fram tidigare, införandet av ytterligare beskattning, borttagande av pensionsrättigheter, privatiseringar och andra åtgärder, värda 8 miljarder euro som folket skulle betala. Detta förslag liknade trojkans förslag som innehöll folkfientliga åtgärder värda 8,5 miljarder euro.
Motsättningarna i förhandlingarna och tillbakadragandet av Syriza/ANEL-regeringen under en period har inget att göra med motstånd för att försvara folkets intressen, som vissa grupper utomlands ofta påstår. Det var på grundval av de intressen som monopolkapitalet hade vid förhandlingsbordet som de mer generella motsättningarna uttrycktes, vilka är relaterade till formeln för förvaltningen av kapitalismen, utvecklingen i euroområdet och Greklands ställning i det (inklusive möjligheten av en Grexit), motsättningarna om hegemoni i Europa mellan Tyskland och Frankrike, mellan USA och euroområdet och i synnerhet Tyskland.
För det tredje, under dessa förhållanden tog regeringen lördagen den 27:e juni upp ett förslag till folkomröstning i parlamentet som försöker lura folket med ett ja eller nej till trojkans rad av folkfientliga åtgärder samtidigt som den vägrar att lägga fram sina egna folkfientliga förslag till folkets avgörande.
KKE i riksdagen krävde följande alternativ till frågorna för folkomröstningen:
A) Trojkans förslag B) Regeringens förslag C) KKE:s förslag för ”Utträde ur EU, avskaffande av memorandum OCH AV ALLA folkfientliga tillämpningar av lagar.”
Regeringen vägrade godtyckligt att låta KKE:s förslag gå till omröstning. Dess mål var att utöva utpressning mot folket och utnyttja folkets röst som godkännande för sitt eget förslag som utgjorde ett nytt memorandum. KKE motsatte sig detta, fördömde utpressningen och upprättade sin egen valsedel för avgörandet av folket:
”NEJ TILL FÖRSLAG från EU, ECB och IMF.
NEJ TILL FÖRSLAGET från regeringen.
Ut ur EU med folket vid makten. ”
Denna valsedel spriddes på arbetsplatserna, i alla stadsdelar, utanför vallokaler på dagen för folkomröstningen, medan KKE samtidigt uppmanade folket att göra motstånd på alla sätt och uttrycka sitt motstånd mot det nya memorandumet.
Angående falska dilemman och utpressning förklarade KKE för folket att både JA och NEJ skulle användas för att införa nya folkfientliga åtgärder. Detta beslut var en nödvändighet för vårt folk så att det kan fortsätta sin kamp på grundval av sina egna intressen.
En betydande del av vårt folk gjorde motstånd. De valde KKE:s valsedel, de valde den blanka eller ogiltiga valsedeln, över 350 000 röster (sex procent) och en del valde också att avstå från att rösta.
KKE satte inte upp ett numeriskt mål för denna folkomröstning, partiets ståndpunkt var en principiell politisk, den skickade ett politiskt budskap till folket att inte underkasta sig utpressning, oavsett om den kommer från trojkan eller från regeringen och de övriga borgerliga partierna.
För det fjärde, en dag efter folkomröstningen, den 6:e juli, bekräftades utvecklingen som KKE beskrivit tidigare, på det mest karakteristiska sätt och avslöjade de partier och grupper utomlands som firade tillsammans med Syriza eller skickade stöduttalanden till den grekiska premiärministern.
Dagen efter folkomröstningen ägde på initiativ av premiärminister Tsipras ett möte rum med de politiska partiernas ledare, med deltagande av Greklands president. Detta möte gjorde situationen ännu tydligare.
Syriza, ANEL, ND, PASOK, Potami, det vill säga alla de borgerliga partierna, undertecknade ett gemensamt uttalande där det nämns bland annat:” Det senaste resultatet i folkomröstningen av det grekiska folket innefattar inte ett mandat för att stoppa utan ett mandat för att fortsätta och stärka insatser för att uppnå en socialt rättvis och ekonomiskt hållbar överenskommelse..”. Detta bekräftar att de borgerliga partierna i sin helhet var redo att underteckna ett avtal/ett nytt memorandum med trojkan mot folket.
Generalsekreteraren i KKE:s centralkommitté, kamrat Dimitris Koutsoumpas, var av en annan uppfattning, uttryckte klart sin avvikande hållning och uppgav efter mötet med de politiska ledarnas möte bland annat: ”Vi uttryckte från vår sida, än en gång, klart de synpunkter från KKE angående bedömningen av folkomröstningen och främst när det gäller de enorma problem som upplevs av det grekiska folket inne i den barbariska alliansen EU, som har en politisk linje som ständigt förvärrar situationen för folket och landet. Det har visats ännu en gång att det inte kan finnas några folkvänliga eller arbetarvänliga förhandlingar innanför EU:s murar, inom den kapitalistiska utvecklingsvägen … Ingen har godkänt någon att gå och teckna nya memorandum, nya smärtsamma åtgärder för vårt folk. ”
För det femte, efter folkomröstningen skickade Syriza/ANEL-regeringen in en ansökan till den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) för ett treårigt låneprogram, värt omkring 50 miljarder euro, med ett nytt låneavtal och ett nytt memorandum.
Fredagen, den 10:e juli föreslog regeringen trojkan (EU, ECB, IMF) en rad provokativa, hårda folkfientliga åtgärder, ett tredje memorandum, värt 12 miljarder euro!! Det vill säga 4-5 miljarder euro mer än det förslag som diskuterades före folkomröstningen.
Samma dag i parlamentet bad regeringen och fick stöd och godkännande av de borgerliga partierna, ND-PASOK-Potami, för att underteckna det folkfientliga avtalet.
Detta hände medan premiärminister Tsipras i gryningen måndagen den 13:e juli vid toppmötet i euroområdet kom överens om ett nytt lån, värt 85 miljarder euro, och ett mycket farligt folkfientligt memorandum, som verkligen kommer att krossa alla rättigheter som arbetarklassen och folket har kvar.
Här är några typiska exempel:
ENFIA kvarstår, skatten på egendom och andra hårda skatteåtgärder från ND och PASOK som har drivit miljontals familjer till desperation och en ytterligare ökning av momssatser, överföring av förpackade livsmedel och andra områden såsom biljetter inom kollektivtrafik osv till den högsta andelen 23%, avskaffande av skattebefrielse för jordbrukare, en betydande ökning av moms för öar etc.
Regeringens propaganda att detta ökar skatterna för de stora företagen och fartygsägare är ogrundad. Det är en droppe i havet. Skattebefrielser för fartygsägarna och storkapitalet som helhet hålls på plats.
Regeringen behåller de nedskärningar inom socialförsäkringssystemet i sin helhet som minskar pensionerna, höjer pensionsåldern, undantar arbetsgivare från sociala avgifter och inför också nya åtgärder som avskaffar de återstående tidiga pensionsavgångar och upprättar ett enda höjd pensionsålder vid 67 år, avskaffar de bidrag för pensionärer med mycket låg pension, ökar de sociala avgifter som folket står för, slår samman de sociala trygghetssystem med en kapplöpning mot botten när det gäller rättigheter. Den planerar också ytterligare tuffa åtgärder för att ha, som de påstår, ”ett hållbart socialt trygghetssystem”.
Regeringen behåller de ”medeltida” anställningsförhållanden som är vanliga på arbetsplatserna, förbud att förbättra kollektivavtalen, upprätthållandet av sänkta löner och ytterligare nya arbetarfientliga åtgärder i namn av anpassning till EU:s direktiv för anpassning av enskilda avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare, en förstärkning av deltidsarbete och tillfälligt arbete, flexibla arbetsmarknadsrelationer.
Genomförandet av olika förslag från den imperialistiska organisationen OECD (som regeringen anser vara en strategisk partner) som innehåller bestämmelser om liberalisering av yrken, avskaffandet av söndagsledighet etc.
Regeringen behåller de privatiseringar som har ägt rum och främjar nya, i hamnarna, av 14 regionala flygplatser, järnvägar, det bolag som förvaltar naturgas etc.
Skapandet av en mekanism för att registrera och sälja offentlig egendom för minst 50 miljarder euro för att återbetala lån mm.
Skapandet av primära överskott på 1% för 2015, 2% för 2016, 3% för 2017, 3,5% för 2018 och införande av en mekanism för att automatiskt skära ner löner, pensioner, sociala utgifterna om det finns avvikelser från de finanspolitiska målen.
Syriza/ANEL-regeringen använde samma utpressningsmetod och dilemmat som ND och PASOK hade använt för att övertyga folket att acceptera nedskärningar tidigare: ett nytt hårdare memorandum eller statsbankrutt via en Grexit.
De upprepade samma dilemma som ställdes för memorandum nr 1 (2010) och memorandum nr 2 (2012) och varje gång en delbetalning skulle utbetalas. Varje gång folket måste välja ett ”mindre” ont, vilket i slutändan leder till större ont.
Även nu när den folkfientliga politiska linje som Syriza har är känd, försöker premiärminister Tsipras främja falska förväntningar genom att påstå att avtalet innehåller en justering av skulden (som har ökat till följd av det nya lånet) genom att kallas ”utvecklingspaket”. Trots det faktum att det är väl känt att människor i alla fall kommer att betala för skulden och att paketen återigen kommer att riktas till det stora monopolkapitalets olika grupper som kommer att skörda många fördelar.
För det sjätte, den folkfientliga politiska linje som Syriza har begränsas inte bara till dessa frågor utan rör även utrikespolitiken.
Den grekiska regeringen har på fem månader gett betydande stöd till Nato, USA och den euroatlantiska axeln. Den inte bara administrerar utan har också åtagit sig att stärka USA-NATO baserna på Souda (Kreta), kommandocentralen för imperialistiska interventioner och krig i Aktion (Radarbasen) och NATO:s huvudkontor i Thessaloniki, samt Larissa med flera. Regeringen meddelade också att den i samråd med USA kommer att installera en ny Nato- militärbas på ön Karpathos i Egeiska havet.
Regeringen gjorde ett officiellt åtagande angående sina väpnade styrkor och militärbaser som finns redo för nya imperialistiska krig i regionen, nämligen att hantera jihadister och ”skydda de kristna befolkningsgrupper”.
Regeringen godkände deltagandet i militärövningar tillsammans med USA och Israel och förbättrar de militära, politiska och ekonomiska förbindelserna med den israeliska staten som fortsätter ockupationen och plågar det palestinska folket.
Den så kallade ”flerdimensionella politik” med Ryssland och Kina, med BRICS, genomförs med tanke på att främja intressen inom monopolkapitalets grupper som vill stärka sina position inom energiområdet, inom ramen för den allmänna imperialistiska konkurrensen, och som genom denna politik utsätter det grekiska folket för nya faror.
VISSA SLUTSATSER
Arbetarna i Europa och över hela världen kan dra viktiga slutsatser ur detta förlopp av utvecklingen i Grekland för att fördöma de politiska krafter som försvarar den kapitalistiska utvecklingsväg och Europeiska Unionen, den mellanstatliga imperialistiska unionen.
Kommunisterna och arbetarna måste studera denna utveckling med hjälp av de fakta som finns.
De bör uppskatta den inställning som dussintals kommunistiska partier har, som försökte analysera utvecklingen i Grekland på grundval av klasskampens kriterier och håller fast vid principen om den proletära internationalismen, som bidragit till att stödja KKE:s kamp med publikationer i sina informationsblad med tillhörande intervjuer, skrev sina egna artiklar och kämpade mot förvirringen som spridits av Syriza och Europeiska Vänsterpartiet (EVP).
KKE tackar de dussintals kommunistiska partier och kommunistiska ungdomsorganisationer över hela världen som uttryckte sin solidaritet på många olika sätt och ställde sig vid KKE:s sida i kampen för vårt parti och KNE.
Vi tackar de arbetande män och kvinnor, fackföreningar och andra organisationer i folkrörelsen från utlandet som stöder kampen för den klassorienterade rörelsen i Grekland.
Vårt parti kommer att fortsätta att föra tuffa strider och att hedra deras förtroende för oss.
Under de givna förhållanden av starka påtryckningar från den borgerliga ideologiska apparaten och ingripande av de opportunistiska krafterna, är det massuttryck för den internationell solidariteten en mycket viktig faktor. Den bidrar till vår gemensamma kamp. Den är en värdefull erfarenhet som kommer att bära frukt under den kommande perioden.
Samtidigt måste kommunisterna och arbetstagare noggrant granska och kritisera de opportunistiska och andra krafter som under hela denna period dolde KKE:s ståndpunkter och i linje med Syriza skönmålade den folk- och klassfientliga grundval som Syrizas politiska linje har, dess socialdemokratiska karaktär.
Europeiska Vänsterpartiet (EVP) spelar en särskilt farlig roll i att manipulera arbetarklassen. Europeiska Vänsterpartiet erkände sin egen muterade strategi och sina positioner för en anpassning till EU även genom att stödja Syrizas socialdemokratiska politik. Det var väntat.
Det allvarliga problem som finns är att vissa partier återger Syriza:s ståndpunkter och Syriza:s politik presenteras som en motståndskraft mot EU; de döljer det faktum att detta parti är en försvarare av EU och Nato, en representant för det barbariska kapitalistiska systemet.
Dessa krafter hälsade det ”NEJ” i folkomröstningen men dolde det faktum att bakom detta fanns Syriza:s ”JA” till ett nytt memorandum, nya nedskärningar, som kommer att fortsätta att förtrycka det grekiska folket.
De gav fel och falsk information – medvetet eller omedvetet – till arbetarna i sina länder. De pratade om den grekiska regeringens hållning till försvaret av ”populär suveränitet”, men verkligheten visar att folket inte kan vara suveränt när det utsätts för utpressning av kapitalet och är ett hungrigt, arbetslöst offer för kapitalismen. Det kan inte vara fritt och suveränt när kapitalisterna innehar makten, äger produktionsmedlen och stjäl den rikedom som produceras av arbetarna.
Objektivt sett bedriver dessa parter en kamp mot KKE och kommunisterna i Grekland på bekostnad av arbetarklassens och folkets intressen i varje land, eftersom att stödja den nya socialdemokratin innebär att stärka motståndare till arbetarna, främja illusioner och förvirring.
Det finns ingen ursäkt. De bär ett stort ansvar. De partier som dolde KKE:s ståndpunkter, organiserade manifestationer för att stödja Syriza och gratulerade socialdemokratin har blivit avslöjade.
Demonstrationerna i Paris, Rom, Bryssel, Nicosia, Lissabon och andra städer, oavsett vem som organiserade dem och vilka slagord som användes, utnyttjades i själva verket av Syriza som ”vänsteralibi” för att stärka sin position och för att presentera sig som ”frälsare” och införa nya hårda folkfientliga åtgärder mot de grekiska arbetarna.
Detta är inte första gången vi har pratat om dessa frågor. Konsekvenserna av det opportunistiska inflytandet inom den kommunistiska rörelsen och konsekvenserna av kontrarevolutionen fortsätter att vara stora.
Det är väl känt att vårt parti under många år konsekvent har uttryckt sin internationella solidaritet även med kommunistiska partier som idag anpassar sig till sina politiska motståndare. KKE följer en principiell ståndpunkt och vi kommer att fortsätta att göra det. Dock måste en diskussion föras i den europeiska och internationella kommunistiska rörelsen om de kommunistiska partiernas val att ta parti för socialdemokratin, och viktiga slutsatser måste dras av detta.
De partier som förlorar sin klassorientering och sin revolutionära kompass, kommer att ledas in i att administrera det kapitalistiska systemet, även om det kommunistiska namnet i titeln bibehålls, även om det finns formella hänvisningar till socialismen.
Den historiska erfarenheten visar detta, och det är problematiskt för vissa partier som använder förtalet om ”sekterism” för att anklaga den revolutionära kampen för att dölja sin egen reträtt från marxismen-leninismen och sitt val att hantera det borgerliga systemet.
Den senaste utvecklingen har fört upp stora allvarliga frågor till ytan som måste diskuteras ytterligare.
De socialdemokratiska partierna Syriza och Podemos har manipulerat arbetarklassen med vänsterretorik för att skydda den kapitalistiska förvaltningen.
I praktiken visade fallet med Syriza ännu en gång att de så kallade vänster- regeringarna är en form av förvaltning och reproduktion av kapitalistisk exploatering, att de odlar illusioner och avväpnar de folkliga krafternas. Det leder till förstärkning av de konservativa krafterna, till högerorienterade regeringar. Exemplen på ”vänster”-regeringar i Frankrike, Italien, Cypern, Danmark och i de latinamerikanska länderna bekräftar denna ståndpunkt.
Påståendet som presenterar en ersättning av euron genom en nationell valuta, till exempel drakman i Grekland, som en utveckling till förmån för folket är en ståndpunkt som stöds av olika ultravänstergrupper och grupper inom Syriza som röstade mot det tredje memorandumet i parlamentet och gömmer den verkliga situationen för arbetarklassen. Valutan kan inte på egen hand på ett fördelaktigt sätt lösa något av folkets problem. Kapitalistisk utsugning kommer att fortsätta, liksom den faktor som avgör utvägen för utvecklingen, det vill säga vilken samhällsklass som har makten och produktionsmedlen i sina händer.
Försöket att påstå att Grekland är en ”koloni” har inte någon objektiv grund; det utelämnar borgarklassens mål och intressen, tar inte upp den ojämna kapitalistiska utvecklingen och tar inte hänsyn till de ojämlika relationerna mellan kapitalistiska stater.
Greklands fortsatta deltagande i Nato och EU är den position som är dominerande i den borgerliga klassen och pratet om de suveräna rättigheterna är ett medvetet val som syftar till att stötta kapitalismen och tjäna de intressen som monopolkapitalet har inom de imperialistiska allianserna.
Fokusering av all uppmärksamhet på Tyskland är ett försök att tolka utvecklingen med en så kallad ”Schäuble-kupp” och döljer kärnan i konkurrensen mellan de imperialistiska länderna, av de intressen som är i konflikt.
Syriza/ANEL-regeringens val av allierade, t.ex. USA och Frankrike, har ingenting att göra med folkets intressen, men med de intressen som monopolkapitalet har trasslar den folket längre in i den imperialistiska konkurrensen.
Den senaste tidens uttalanden av en kader inom Syriza och vice ordförande i regeringen, Giannis Dragasakis, är avslöjande. Han gjorde följande referens: ”Jag måste offentligt tacka den amerikanska regeringen och Mr Obama för utan deras hjälp och uthållighet att överenskommelsen måste inkludera skuldfrågan och utvecklingsplanerna, hade vi kanske inte lyckats.”
KKE:s kamp
KKE har gått framåt, har berikat sin strategi på grundval av de samtida kraven inom klasskampen, att övervinna teorin om ”mellansteg” i administreringen av det exploaterande systemet och de olika formerna för upprätthållandet av den borgerliga demokratin, försvarar lagarna för den socialistiska revolutionen och socialismens uppbyggande som nämns i vår teori.
Vårt parti använde den antikapitalistiska-antimonopolistiska linjen i kampen, linjen som koncentrerar och förbereder arbetarklassen och folket för kampen att störta kapitalismen, för arbetarnas och folkets makt, socialism, avvisade samarbete med det socialdemokratiska partiet Syriza och allt deltagande i regeringar av en form av borgerlig administration.
KKE gav ett avgörande svar i valet 2012 och fortsätter under svåra förhållanden sin självständiga politiska och ideologiska masskamp utifrån kriteriet av behoven som finns hos arbetarklassen och folket.
Vid striden vid valet år 2015, ökade sina styrkor och utnyttjar sin 15-medlem parlamentsgrupp för att belysa folkets problem, lämna in viktiga lagförslag, som lagförslaget för avskaffandet av memorandum och tillämpning av de lagarna som regeringen har vägrat att diskutera i parlamentet i fem månader.
Under valkampen 2015 ökade KKE sina styrkor och utnyttjade sin 15 medlemmar starka parlamentsgrupp för att belysa folkets problem, lämna in viktiga lagförslag som förslaget om avskaffandet av memorandum och om lagar som regeringen har vägrat att diskutera under fem månader.
KKE utnyttjar sin parlamentsgrupp inom EU till stöd för arbetarna och för att uppnå en ny nivå i sin betydelsefulla politiska närvaro efter att man har lämnat gruppen GUE/NGL som har förvandlats till ett bihang till EVP.
Den stolta hållning som KKE hade i den senaste folkomröstningen är en fortsättning på denna politiska kamp. Genom att lägga fram ett eget förslag för folket avslöjade partiet den folkfientliga politiska linje som Syriza/ANEL-regeringen, trojkan och de borgerliga partierna hade som stöder parollen ”EU till varje pris”.
Vårt parti agerar beslutsamt i den politiska utvecklingen, den kämpar mot svårigheter och brister och arbetar outtröttligt på arbetsplatserna, inom arbetar- och folkrörelsen, spelar den ledande rollen i kampen för arbetarklassen, bönderna, småföretagare och ungdomen. Partiet fortsätter sin internationella aktivitet, stärker sina förbindelser med många partier över hela världen och försöker diskutera sina erfarenheter med kommunisterna och ledande arbetarstyrkor utomlands.
Detta är mycket stora och allvarliga uppgifter. KKE fokuserar på att organisera arbetarnas motstånd mot den folkfientliga överenskommelsen från Syriza/ANEL-regeringen så att nivån på folkets krav höjs och en radikal rörelse kommer att utvecklas som kräver en masskamp för att vinna tillbaka förlusterna och tillfredsställer dagens behov.
Den klassorienterade fackföreningsrörelsen PAME och andra radikala demonstrationer eskalerar massmobiliseringar, gör ansträngningar för att organisera en solidaritetsrörelse för att stödja de som lider av arbetslöshet och fattigdom, pensionärer, arbetare som står i köerna på bankerna för att ta ut en liten del av sin pension eller lön på grund av restriktionerna för banktransaktioner. Genom kampkommittéer på arbetsplatserna, fabriker, sjukhus, stormarknader, genom mobilisering av folkkommittéer i bostadsområden.
Detta är värdefulla verktyg för att stärka folkets kamp.
Vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen och vi uppmanar arbetarklassen och folkrörelsen att på ett massivt sätt ställa sig bakom KKE:s politiska förslag för den bästa möjliga organiseringen av arbetarna, en reorganisering av arbetarrörelsen för att stärka arbetarklassens folkallians tillsammans med bönderna och andra grupper i samhället, för att intensifiera kampen för djupa radikala förändringar. För socialiseringen av monopolkapitalet, med central vetenskaplig planering av ekonomin, ut ur EU och NATO, för en utveckling av ömsesidigt fördelaktiga förbindelser med andra stater och folk, den ensidiga annulleringen av statsskulden- med arbetarklassen och folkmakt.
