Ungdomsarbetslösheten i de kapitalistiska länderna på den europeiska kontinenten ligger på fortsatt höga nivåer. Under 2014 års sista kvartal uppskattades ungdomsarbetslöshetsgraden i EU:s 28 medlemsländer till häpnadsväckande 21,4 procent respektive 23,2 procent i eurozonen. Särskilt anmärkningsvärt är att ungdomsarbetslösheten i Grekland och Spanien befinner sig över 50 procent. Generellt sett gör sig denna tendens även gällande beträffande de flesta större ekonomierna precis utanför EU. Exempelvis Turkiet rapporterar en ungdomsarbetslöshetsgrad på 20,4 procent, Ryssland 14,5 procent och Ukraina 17,8 procent (2013).
Det är väldigt tydligt att den ständigt så lovordade “effektiviteten” i det kapitalistiska systemets marknad inbegriper oförmågan att nyttja den tillgängliga arbetskraften. Det kapitalistiska systemet har profit som sitt kriterium och det är av denna anledning som det går emot folkens behov. Det kapitalistiska systemet skapar förutsättningar för ett massarbetslöshetstillstånd, inte bara för ungdomen, utan också för befolkningen som helhet.
Med massarbetslöshetsjämvikten som hot och hävstång, trappar kapitalisterna upp sin offensiv mot arbetarklassen genom att introducera det vid det här laget ökanda begreppet “flexibilitet” som ett modeord för flexibla arbetsvillkor, avskaffandet av kollektivavtal, arbetsrättsliga och sociala rättigheter och fackföreningsfriheter samt underkastelse till förmån för kapitalets profitbegär.
Fackföreningarnas reformistiska ledarskap som kontrolleras främst av socialdemokratin, men också av borgerliga konservativa krafter, har varit medhjälpare till denna händelseutveckling genom att föra en politik som präglas av “klassamarbete” och som i själva verket utgår ifrån grundantagandet att vad som är bra för arbetsköparna, även måste vara bra för arbetarna.
Sänkningen av reallönerna trots den ökade produktiviteten, vetenskapens, teknologins och automatiseringens framåtskridande de senaste århundradena har föranletts av klassexploatering och den kapitalistiska profit som detta resulterat i.
Unga arbetare tvingas antingen att fastna i, ibland livslånga, uppblåsta bolån, eller att bo kvar hos sina föräldrar långt efter att de har fyllt trettio eftersom priströskeln för att flytta hemifrån och starta en familj ökar.
Den andel av ungdomen som är arbetslös är nu så stor att regeringarna runtom i Europa i allt större utsträckning har introducerat olika “arbetstränings- eller utbildningsprogram”. Dessa marknadsförs i första hand av EU i form av till exempel voucherprogram- “ungdomsgarantin” som i princip inte är något annat än sätt för att återvinna de arbetslösa. Kapitalisterna runtom i Europa har kunnat göra goda vinster på sådana program där ungdomar arbetar nästintill eller helt gratis under förevändningen att “skaffa sig arbetserfarenhet”.
Vi har inga illusioner, arbetslöshet är en inneboende förutsättning för det kapitalistiska systemet som ger upphov till alla dessa fenomen. Det kapitalistiska systemet exploaterar arbetarklassen för att i sin tur kunna öka monopolens profittakt och bevara dess verksamhet. Det kapitalistiska systemet har visat sig vara ruttet och förlegat. Enda vägen ut för folken är att störta det.
Partierna i det Europeiska Kommunistiska Initiativet kommer att ägna alla sina krafter åt att stärka arbetarnas och ungdomarnas kamp med hjälp av sin organisering och sina fackföreningar som resurser för fullvärdig utbildning, specialisering och arbete åt alla med löner som motsvarar de rådande behoven och för omedelbara och nödvändiga åtgärder som syftar till att skydda de arbetslösa.
