Heder åt Målarna – de har nu satt ned foten

Målarnas förhandlingschef Peter Sjöstrand. Foto: Peter Knutson

I dag fredag den 8 april plockade Målareförbundet ut 260 målare i strejk.
– Vår utgångspunkt är 3,2 procent i löneökning, säger Målarnas förhandlingschef Peter Sjöstrand. Förutom detta kräver Målarna utvecklat lönesystem med ackord, bättre lärlingsutbildningar samt utökade möjligheter för målarna att kombinera familj- och arbetslivet.

Genom detta beslut har Målareförbundet satt ned foten och i praktiken visat att det inte accepterar IF Metalls och Handels så kallade märke om 2,2 procent.

Innan man bedömer resultatet av en avtalsrörelse måste man hela tiden väga in det faktum att en avtalsrörelse innehåller betydligt fler frågor än lönen. Det handlar om arbetstidsförkortning, möjlighet till föräldraledighet, semesterutläggning och så vidare. Det finns mängder med områden i arbetslivet som alltid måste förbättras och utvecklas.

När det gäller det så kallade märket på 2,2 procent som IF Metall och Industriförbunden kommit överens om så innebär det att IF Metall och Handels med hänsyn till sina arbetsköpares aktieägare kommit överens om att de kan bistå med 550 kronor mer i månaden och därmed punkt. Detta för arbetsköparna lysande avtal har man sedan försökt att göra normgivande och förklarat det som ett ansvarstagande avtal för samhällsekonomin. IF Metall-avtalet är naturligtvis ett mycket ansvarsfullt avtal för metallindustrins aktieägare, men samtidigt mycket oansvarigt gentemot IF Metalls medlemmar, det vill säga de som skapat rikedomarna. Än mer tragiskt blir det när man betänker det faktum att Handels är ett kvinno- och låglöneförbund som har enorma problem med framför allt felaktiga löner och arbetstider. För Handels medlemmar hade ett lönepåslag 10 gånger det nu avtalade på 540 kronor i månaden inte varit ett öre för mycket och dessutom pengar som miljardären Antonia Ax:son Johnsson (Hemköp, Willys, Dagab, NCC med flera) med lätthet hade kunnat betala utan att behöva uppsöka fattigvården. Inte heller hade väl Kamprad på IKEA tvingats gå svältdöden till mötes om hans personal skulle få heltid och löner att leva hyggligt på.

Ett annat för arbetarrörelsen tydligt ideologiskt fattigdomsmärke har under de senaste dagarna blivit satt av LO då de mitt under pågående avtalsförhandlingar, förhandlingar som de inte har med att göra, gör gemensam sak med Svenskt Näringsliv och uppmanar de förhandlande förbunden att acceptera IF Metalls avtal på 2,2 procent.  Detta utspel från LO kan inte uppfattas som något annat än en tillrättavisning av de förbund som inte accepterar att sitta som en lydig knähund i arbetsköparens knä.

Heder åt Målareförbundet som tar ansvar för medlemmarna.

Lars Lundberg

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *