Norges Kommunistiska Partis 29:e kongress

nkpHelgen den 5-6 november höll Norges Kommunistiska Parti sin 29:e kongress. Den avhölls i den anrika staden Trondheim med cirka 200 000 invånare, Norges tredje största stad och dess huvudstad fram till 1217.

Platsen kallades ursprungligen Nidaros, vilket betyder Nidälvens mynning. Nidälvens mynning blev också namnet på en sång känd över hela världen, mindre känt är att upphovsmannen till sången var Oskar Hoddö, avrättad den 17 november 1943, 27 år gammal, i Trondheim. Hoddö arbetade som rörmokare i Trondheim vid krigsutbrottet. Tillsammans med sin bror Harald engagerade han sig i motståndsrörelsen och deltog i illegalt arbete i Trondheim. Hösten 1943 angavs Oskar Hoddö av en norsk infiltratör och han arresterades den 2 november 1943 och ställdes inför tysk domstol. Anklagelsen var illegal verksamhet, bland annat distribution av illegala tidskrifter och lejd av flyktingar. Dagen efter arresteringen dömdes han till döden genom arkebusering.

Domen verkställdes på Kristianstens fästning den 17 november 1943 då Hoddö tillsammans med 34 andra motståndsmän avrättades.

Strax norr om Trondheim finns också den beryktade Hegra fästing som var den fästning som stod emot tyskarna längst. I 23 dygn med 285 soldater instängda höll fästningen ut, mot en övermäktig tysk ockupationsarmé. En bidragande orsak till dess nederlag var den svenska ”neutralitetspolitiken” som förvägrade transithjälp till de norska frihetskämparna, men beviljade mattransporter av humanitära skäl till den tyska ockupationsarmén. Dessutom beviljade man personalen på de tyska krigsskeppen, som sänkts hemresa genom Sverige, på grund av att de lidit skeppsbrott.

Trondheim är en stridens stad på 1930-talet, det uppstod upplopp när det norska parlamentet försökte ändra dess namn.

Därför var Trondheim en väl vald stad för Norges Kommunistiska Partis 29:e kongress och kommunisterna i Norge, såväl som i den övriga världen alltid har stått i första ledet i kampen mot den kapitalistiska diktaturen – även när den manifesterar sig som fascism.

Efter överstökade formalia inledde partiordföranden Runa Evensen den politiska och organisatoriska verksamhetsberättelsen, där hon började med att fastslå att Norges Kommunistiska Parti är ett parti som bygger på klasskampens principer. Hon tog också upp den historiska nödvändigheten av att besegra den statsmonopolistiska kapitalismen vars makt bygger på ägandet av produktionsmedlen och utsugning av det arbetande folket. NKP bygger på en utveckling fram mot det nya samhället där socialismen är nästa steg i den samhälliga utvecklingen. NKP: strategi och taktik är inriktad på att förverkliga det kommunistiska samhället.

Kampen för freden är för NKP ett överordnat mål och en förutsättning för att kunna bygga ett kommunistiskt samhälle. Deras erfarenheter av NATO:s ”försvarspolitik” är att det är en ren krigspolitik, riktat mot stater NATO vill upplösa för att tjäna världens kapitalister för att ge tillgång till råvaror och marknader. Stater som aldrig har stört NATO-ländernas säkerhet har systematiskt överfallits och invaderats av detta militaristiska monster. Den politiken kallas kamp mot terrorism. En terror som NATO själv har bidragit till att skapa och själv utför. NKP kommer framöver att stärka arbetet för fred och mot NATO.

Partiordföranden Runa Evensen berörde många viktiga kampområden såsom kampen mot EU och ESS-avtalet, vilket reglerar Norges samarbete med EU, och liksom medlemsstaterna tvingas följa EU-direktiven, i frågan om TTIP och TISA-avtalen har NKP bedrivit ett intensivt arbete.

I verksamhetsberättelsen åskådliggjordes också den kamp NKP fört mot privatiseringar och för en ny skattepolitik liksom det fackliga arbetet som utförts under kongressperioden.

Även NKP:s internationella arbete och synen på händelser i världen blev utförligt behandlat i verksamhetsberättelsen.

Nästa år är det val till stortinget där även NKP kommer att ställa upp trots den mediala och politiska antikommunismen som bedrivs i Norge. Arbetarklassen behöver ett kommunistiskt parti och NKP är det enda reella alternativet mot krig och imperialism – och det enda revolutionära alternativet i Norge.

En ny centralkommitté valdes där Runa Evensen omvaldes till partiordförande.

Att NKP är ett parti som ställer kulturen i centrum märktes på kongressfesten som hölls på lördagskvällen där flera ungkommunister och kommunister framträdde med sånger och dikter, men även genom att det i kongressmaterialet ingick en sångbok med 40 sånger, främst kampsånger från arbetarrörelsen. Och nästan alla förhandlingar började och avslutades med allsång.

Jan Jönsson, SKP, framförde hälsningen nedan.

Kamrater,
Jag vill börja med att framföra ett varmt tack för inbjudan att delta på Norges Kommunistiska Partis 29: e kongress, och samtidigt framföra en hälsning från Sverige Kommunistiska Partis partistyrelse och alla dess medlemmar. Vi vill också önska er en framgångsrik kongress och framgång i ert fortsatta arbete för att förbättra det arbetande folkets situation i ert land.

Vi har ju förstått genom föredrag och samtal på våra gemensamma sommarläger att Norge och Sveriges arbetande står inför många likartade problem. Problem som orsakas av det system som upprätthålls i våra länder, kapitalism och imperialism, och trots att Norge inte är formellt medlem av imperialisternas union, EU, utövar de ett starkt och avgörande inflyttande på den politik som bedrivs i våra respektive länder, en politik som ställer borgarklassens profiter i främsta rummet.

Den nyliberala agendan från diktaturens Chile är den politik som är ledstjärnan även om man ibland väver in den i fraser, som till exempel ett socialt hållbart Europa, ibland blir det bara ett hålbart. Deras hålbara Europa har en öppen arbetslöshet på tio procent, med stora variationer mellan länderna från Greklands 25 procent till Tysklands 5 procent. Men den genomsnittliga sysselsättningsgraden ligger strax under 70 procent, men också med stora variationer, från Greklands 55 procent till de nordiska ländernas cirka 80 procent. Det innebär att var fjärde europé i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden.

Deras hållbarhet innebär också en genomsnittlig ungdomsarbetslöshet på över 20 procent, med Grekland och Spanien i topp på cirka 50 procent.

Då skall vi också ha i minnet att många av de som har ett arbete, både bland unga och äldre, består av deltid och kortvariga vikariat, en stor del vet heller inte om de har arbete från dag till dag. De får sitta hemma och vänta på ett sms från arbetsköparna.

Deras politik orsakar också stora sår i den offentliga välfärden, allt som kan drivas privat skall privatiseras. Det innebär att numera skall våra skattepengar användas för att genera profiter till det lilla fåtal som äger banker och finansinstitut, pengar som är avsedda för skola, sjukvård och omsorg – omvandlas till profiter.

Det är den politik som de serverar oss som hållbar politik. För att förändra den politiken måste de arbetande mobiliseras till kamp, klasskamp är det enda som kan rubba maktbalansen mellan kapital och arbete. Det förstår vi kommunister, men det finns partier som påstår sig företrädda arbetarklassen som påstår att det är genom klassamarbete vi kan få det bättre. Det klassamarbete som fört våra samhällen till katastrofens rand skulle vara lösningen på dagens samhällsproblem. Knappast, och det måste vi på ett trovärdigt sätt avslöja för våra arbetskamrater och klassbröder.

Vi har en socialdemokratisk statsminister som påstår sig föra en feministisk utrikespolitik, men har inget emot att hoppa i säng med diktaturens kreatur i Saudiarabien tillsammans med vapenfabrikörerna. Vapenfabrikörer som vill sälja vapen till alla diktaturer och den socialdemokratiske apologeten försvarar det med att Saudiarabien är en viktig exportmarknad för Sverige, den är så viktig att 0,8 procent av den samlade svenska exporten går dit. Men det är vapen och större delen går som profit till Wallenbergfamiljen.

Att Saudiarabien är en medeltida diktatur där folk piskas och halshuggs, kvinnorna förnekas köra bil, åka med offentliga kommunikationer, eller måste fråga sin förmyndare om de får ta sitt barn till läkare stör inte vår feministiske statsminister. Socialdemokraterna har blivit hyckleriets mästare och fått sina vänsterpartner i samma släptåg.

Ni hade en ledare för arbetarpartiet som beredvilligt lät sig rekryteras som Natos 13:e generalsekreterare, imperialisternas främsta organisation, för att försvara kapitalets intressen över hela världen, han är fortfarande socialdemokrat och är det förenligt med socialdemokratisk ideologi att leda en krigsorganisation som sprider död och förintelse, medverkar till att utveckla kärnvapen, avsätter legitima regeringar för att främja kapitalet och imperialisternas intressen.

Detta i en tid när hela arbetarrörelsen borde mobiliseras mot krig och krigsförberedelser, vi ser hur Nato flyttar fram sina trupper och kärnvapen mot Ryssland och de imperialistiska motsättningarna skärps, i Ukraina såväl som i Syrien. Sverige upplåter sitt territorium till krigshökarna i Nato genom Värdlandsavtalet och förmodligen en del andra avtal som hemlighålls, ett led för att flytta fram den västliga imperialismens positioner. Ryssland blev inte den lydiga råvaruleverantör och öppnade sina marknader som man räknat med när EU skrev sin nordiska dimension 1996.

Det finns ingen återvändo, arbetarrörelsen och alla fredsälskande krafter måste med alla medel arbeta för att förhindra ett nytt krig, trots att mycket påminner om situationen under 1930-talet och inför andra världskriget.

Då ville Sverige befästa Åland för att kunna leverera järnmalm till Hitlers krigsmaskin, som utlovades 10 miljoner ton per år, och Wallenbergfamiljens förfäder levererade. Dessutom underhöll man stora delar av den finska krigsmakten för att de skulle kunna föra krig mot Sovjetunionen.

När Danmark och Norge ockuperades av Hitler teg Sverige, och Hitler litade på att den svenska regeringen skulle sköta järnmalmsleveranserna och annan markservice utan ockupation, och det gjorde man.

Nu är det Värdlandsavtalet för att kunna bli ett uppmarschområde mot Ryssland.

Skillnaderna är hårfinna.

Mot krig, leve den proletära internationalismen och vårt goda samarbete.

Sveriges Kommunistiska Parti

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *