Bloody Sunday

Den 30 januari var det 45 år sedan då 26 människor blev skjutna att brittiska fallskärmstrupper vid en fredlig demonstration i Derry, Nordirland. Tretton dog direkt av skadorna medan den fjortonde avled fyra månader senare. Massakern skulle längre fram kallas för Bloody Sunday, eller Bogside-massakern. Demonstrationen var ordnad av NICRA – Northern Ireland Civil Rights Association. Myndigheterna hade förbjudit demonstrationen. Men det var en odemokratisk myndighet där beslutsfattarna var officerare från den brittiska militären och protestantiska politiker från den fascistiska organisationen Orangeordern.

Orsaken till demonstrationen var att cirka 1500 människor hade internerats utan rättegång under hösten och vintern. Över hela Nordirland hade den brittiska militären tillsammans med RUC och UDR (f d B-Specials med kopplingar till lojalistiska paramilitära grupper) genomfört razzior i värsta Gestapo-stil. Majoriteten av de gripna var sympatisörer till NICRA, medborgarkämpar, gamla republikaner och alldeles vanliga människor. Den brittiska militären slog oftast till mitt i natten. Ytterdörrarna bröts upp med yxor och andra tillhygge. Män misshandlades och släpades iväg i skrikande barns och hustrurs åsyn. Möbler slogs sönder och fönster krossades. Det var inte ett hushåll som drabbades. Utan det var hela områden. Gång på gång. Varje natt.

Några veckor före massakern hade militära förstärkningar från England anlänt. Dessa förstärkningar skulle ingå i en hemlig och omfattande plan för att genomföra massarresteringar i Bogside. Bland dessa ingick 1 Para – ett fallskärmsjägarregemente och är en elitstyrka. Detta regemente bär ansvarig för att 14 oskyldiga människor mördades vid det vi i dag känner till som Bloody Sunday.

14 människor sköts till döds. Alla var män. Majoriteten var unga. Många sköts i ryggen. Alla var obeväpnade. Inte en enda brittisk soldat sårades eller dödades.

Strax efter massakern genomfördes en undersökning – Widgery-rapporten – där all skuld lades på offren och demonstranterna.

Var operationen planerad? Hade den brittiska regeringen planer på att ’bestraffa’ den katolska befolkningen på Nordirland? Försökte de locka IRA att besvara eldgivningen? Om IRA hade fallit i fällan hade de brittiska soldaterna kunnat hävda att de enbart försvarade sig och sedan när all eldgivning var över hade de kunnat ’plantera’ vapen hos offren. Allt tydde på det. Redan dagen efter massakern publicerades ett detaljerat pressmeddelande där de brittiska myndigheterna anklagade offren för att ha skjutit eller kastat bomber, och att soldaterna endast hade handlat i självförsvar.

2010 gav den dåvarande brittiska premiärministern David Cameron en formell ursäkt till offren.

Kerstin Stigsson

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *