Slöjor och handskakningar

Ska kvinnor få bära slöja eller inte? Självklart ska de få bära slöjor – om det är kvinnans eget val. Inget parti eller regering eller en enskild person ska få kunna besluta vad för slags kläder en annan person ska klä sig i. På 60-talet var det gamla borgerliga män som tyckte det var avskyvärt med kortkort (en kjol som slutade ovanför knäna eller nedanför rumpan). För att inte tala om massmedias uppmärksamhet – ’Ungdomens förfall’, ’Alldeles för mycket naket’ var en del av dåtidens rubriker. Allt medan männen inte kunde låta bli att titta på kvinnorna – även dom borgerliga som var emot det modet.

Vi har nog alla åsikter om människors val av kläder. När min familj skulle ta ett gemensamt fotografi på 70-talet krävde min mor att jag skulle bära kjol. Men jag vägrade. Dels för att jag inte trivdes i kjol och dels för att ingen skulle välja vad jag skulle ha på mig.

I dag bär jag då och då charlett på sommaren. Men enbart som skydd från mygg, knott och flugor. Och i skogen – det är en aningen generande att visa sig med en charlett. På 1800-talet och fram till industrins framväxt var det vanligt att människor bar någon sorts huvudbonad. Även männen. En hatt eller en keps var ett måste för alla lantbrukare och för alla som arbetade utomhus. Huvudbonaden var ett skydd mot solen och regnet.

Nu är allt annorlunda. Kläderna är inte längre praktiska eller är ett skydd mot väder och vind. De är mer ett mode. En mössa i ett klassrum eller på kontoret talar om för andra att ’jag är som mina kompisar’, ’jag är en del i gänget’. Eller att en man klär sig feminint. Eller vice versa. Eller vilken religionstillhörighet en människa har. Eller vilket arbete man har om en person bär uniform. Kläder har blivit ett sätt att visa vem klädbäraren är.

Det är likaså med smink och skor. Vuxna människor ska få sminka sig hur som helst. Och om de vill ha högklackade får de gärna ha det – bara de inte kräver att jag ska ha högklackat.

Men jag anser att varje förälder ska lära barn att de kan vara sig själva utan smink och ’vuxna’ kläder.

Det tillhör artigheten att människor hälsar på varandra. Vi kan göra det på olika sätt – ta varandra i hand, dunka en knytnäve i ryggen eller på överarmen (aj!), nicka, buga, niga, vifta med handen, kyssa på kinderna, krama och med mera. Det finns nog lika många sätta att hälsa som det finns grupper av människor. Att ta varandra i hand är nog det vanligaste i den vita västerländska världen. Men opraktiskt vid förkylningstider. Så när jag avslutade mitt besök vid ögonkliniken häromdagen så valde jag att inte hälsa adjö (till saken var att jag var förkyld). Sjuksköterskan hade absolut inget emot det.

Om sjuksköterskan hade varit manlig och jag hade varit muslim och inte hälsat (på svenskt vis) hade jag kanske blivit åtalad för diskriminering.

Det viktigaste är att vi möter alla människor med respekt, vänlighet och inbördes jämlikhet – oavsett hur vi väljer att hälsa på varandra. Om en kvinna/man väljer att inte ta en manlig/kvinnlig bekant eller arbetskamrat i handen på grund av hennes/hans tro så anser jag att det är okey. Bara om hon/han hälsar på ett annat sätt. Men det är inte okey om hon/han inte pratar, diskutera eller samarbetar på grund av att arbetskamraten är manlig/kvinnlig.

Vi kan inte heller tro att människor som kommer hit omedelbart ska anamma ’svenskens’ beteende. Dels för att varje enskild ’svensk’ har sitt eget sätt att leva. Dels för att den invandrande familjen eller personen kommer från så olika förhållanden i det egna hemlandet att det svenska samhället, kulturen och naturen verkar skrämmande. Och varför ska de anamma det ’svenska’ sättet att leva? Vem säger att ’svenskens’ sätt är det bästa? Kan vi inte lära från varandra?

Kerstin Stigsson

Dela:

1 Comment

  1. Peter Kjellborn

    2017-02-25 at 16:48

    Du har rätt. Min pappa var statist på 70-talet och jag minns den gången han berättade om när han träffade på Christina Lindberg i ett sammanhang samt hur han vägrade skaka hand med henne för att hon var lössläppt och dessutom en svikare till det svenska Sverige som medverkade i ”nakenfilmer med japaneser”. Jag kanske bör tilläga att pappa var en blåmoderat ända ut i fingerspetsarna tills han dog. Vi svenska män är inte bättre än de muslimska männen när det kommer till kvinnosyn!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *