Terror

I Stockholm har en man kört in en lastbil i en folksamling och dödat fyra personer. Han var en islamist från Uzbekistan och sympatiserade med IS. Och som om det på något sätt ger oss rätt att sluta tänka tar Sverige med omedelbar verkan ledigt från allt vett och sans.

Naturligtvis var det en förfärlig och skrämmande händelse. Naturligtvis måste vi fördöma det och han måste få sitt straff. Och vi vore kalla och elaka personer om vi inte tänkte med sorg på de drabbade och deras familjer. Men att mjölka detta till den sista droppen i media och politik är omoraliskt, och faktiskt mer skrämmande än själva terrorhandlingen, och det är inte att hedra offren.

För det första måste man stanna upp och fråga sig vad som egentligen skiljer terrorism från andra, fruktansvärda grymheter som begås i runt om i världen. I Syrien dör människor hjälplösa i ett krig som böljar fram och tillbaka mellan en diktator, imperialistmakter och islamister – det enda folk vill är att ta sig därifrån, men istället ringas de in, svälts ut och bombas ihjäl. I östra Afrika hotar århundradets svältkatastrof, eftersom krig förstört alla möjligheter att hantera en allvarlig torka som åtminstone delvis beror på klimatförändringar, som i sin tur beror på att miljön är totalt ointressant för en profitdrivande imperialism. I Kurdistan jämnar Erdogans trupper hela städer med marken så att bara stenhögar finns kvar av det som skulle vara ett kulturarv. Men det är ju inte terrorism, det är krig och kanske till och med terrorismbekämpning. Terrorism, säger man, är det som drabbar oskyldiga människor som bara ville leva i sina fredliga, demokratiska samhällen och inte göra något värre än att gå och shoppa. Som om människorna i Syrien eller Afrika eller Kurdistan är skyldiga på något sätt, som om de bara får vad de kan förvänta sig. Den största terrorismen är helt enkelt förtryckarnas krig med varandra eller mot dem som inte vill låta sig förtryckas, och i den terrorismen dör tusentals, hela tiden.

Och om man nu går med på att terrorism är våldsdåd avsedda att skrämma i länder och områden där inget krig förklarats – betyder det att de länderna är oskyldiga till terrorismen? Är det inte som min 92-årige far sa till mig, att det finns en bakgrund till terrorismen som den västerländska kapitalismen är skuld till – har den inte hade kolonialiserat och sugit ut allt vad den kom över? Har den inte gjort enorma områden till beroende lydekonomier fastän de nominellt fick frihet, och fortsatt att suga ut dem ända till idag? Har den inte hade ritat om kartan och splittrat kulturer och lojaliteter och har den inte hade gött en överklass som gav imperialismen allt den ville ha och spottade på sitt eget folk? Har den inte omedelbart hade ryckt ut med sin krigsapparat när intressena hotades? Om inget av detta hade hänt – ja, då kanske det skulle finnas färre terrorister… för terrorismen föds ur hopplöshet och meningslöshet. Så kanske vi skulle se på våra egna kapitalister och imperialister när vi söker de ytterst skyldiga till terrorismen, då.

För det andra pratar politiker och mediafolk nu ihjäl sig om att det gäller att minsann kasta ut slöddret från vårt fina land med expressfart. Herregud, omkring artontusen som ska avvisas och det går ju så sakta, hur många terrorister går det inte och lurar bland ensamkommande flyktingbarn? Man får kväljningar när man ser hur gärna man använder sig av det som hänt för att försvara en helt omänsklig avvisningspolitik. Det är inte ofta som Säpo-chefen låter human och sansad och verkligen vettig, men det lyckades han faktiskt med i Aktuellt när nyhetsankaret drev och drev – borde det inte finnas mer resurser att kolla upp om folk är papperslösa, borde vi inte kasta ut dem meddetsamma, borde inte information delas så fort den kom in till nån myndighet, oavsett om den kunde bekräftas eller ej och borde man inte agera på den informationen direkt? Men att skicka folk till Afghanistan där bomberna exploderar hela tiden – det är så klart helt okej, de är ju ändå potentiella terrorister, så sånt pratas det inte om på nyheterna.

Och för det tredje är det inte bara en grotesk flyktingpolitik som legitimeras med terrordådet. Nej, nu slår man på trumman för ”solidaritet med Sverige”. Vi måste hålla ihop nämligen, vi svenskar, och stå fria och orädda inför hotet från terrorn. Rik eller fattig spelar ingen roll, bara du är svensk. Så praktiskt med ett fokus för all vår skräck och oro inför missförhållanden och allmänt elände. Vi kan bara glömma det helt enkelt och ta varann i hand och bilda en mur mot de andra och ovälkomna.

Men vet ni vad, det finns faktiskt ett ”för det fjärde” också. För det kommer en dag när vi visar makthavarna att den största terrorismen är en värld där miljoner människor inte vet om de ska överleva till nästa dag. Att den största terrorismen är människans utsugande och förnedring av människan, tills vettlöst våld är allt som finns kvar. Att vi inte accepterar en aggressiv och inhuman flyktingpolitik där vi skickar ungdomar i döden för att vi tror på maktens hycklande prat. Och att vi minsann vet att internationell solidaritet mellan arbetande människor är bra mycket bättre, större och vackrare än att vara svensk.

Marina Weilguni

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.