Terroristskräck och främlingsfientlighet – det så kallade Kommunistiska Partiet (KP) kravlar i träsket

I nr 15 2017 av Proletären, med både förstasidesrubriker och på ledarplats, stämmer KP in i den högljudda kören av främlingsfientlighet, kallar terrordådet i Stockholm för en väckarklocka och förordar terrorismbekämpning medelst statens våldsapparat. Här saknas helt både politisk analys och vanligt vett och förstånd. Jag är i valet och kvalet om jag ska skriva detta eller om det helst borde ignoreras som det lågvattenmärke det är – men kan man bara strunta i att människor som kallar sig kommunister häver ur sig det mest bedrövliga reaktionära dravel som tänkas kan?

KP resonerar som så att terrorbrottet i Stockholm hade kunnat undvikas om vi bara hade kastat ut terroristen i samma ögonblick som han fick avslag på sin asylansökan.  Därför ska vi nu lära av detta och kasta ut alla som fått avslag omedelbart. Statens polisiära resurser bör användas till att spåra upp papperslösa flyktingar som gått under jorden. Och gränsskyddet ska skärpas, förstås.

Det här är KP inte alls ensamma om att tycka – borgare och sossar tycker ungefär samma sak. Kristdemokraterna tycker till och med att avslag på asylansökan ska följas av automatiskt beläggande med elektronisk fotboja, som om den asylsökande vore en brottsling. En papperslös människa som går under jorden är alltså automatiskt suspekt, misstänkt för terrorbrott, måste spåras upp med alla till buds stående medel och kastas ut ur Sverige.

Var börjar man resonera mot något som är så fel på så många plan?

Man kan börja med att fråga sig varför människor överhuvudtaget flyr – det är ju inte så att man tar familjens samlade pengar och lån från skrupelfria människohandlare och sätter sig i en knappt sjöduglig gummibåt över Medelhavet för ro skull, precis. Det är för att valet att stanna kvar innebär ett värre öde. För unga män, nästan barn i många fall, kan det betyda att man tvingas in som kanonmat i ett krig. Man kan försöka att leva papperslös som flykting någonstans i Mellanöstern eller Afrika, ständigt rädd för polis och militär som återbördar en till vad som godtyckligt anses vara ens hemland om de inte bara skjuter en för att det är enklast så. Det kan betyda att utsättas för misshandel och mord på grund av etnicitet eller religion. Det kan betyda att man utsätter sin familj för dödsfara när man arbetar illegalt i ett grannland dit man flytt och blir påkommen. För både män och kvinnor kan det betyda att prostitution eller brottslighet är den enda försörjningsmöjligheten. Ibland används begreppet ”ekonomiska flyktingar” om dem som inte direkt har dödshotet hängande över sig, något som ofta sägs som om svält och sjukdomar vore ett löjligt skäl till flykt… Den överväldigande majoriteten flyktingar som kommit hit är alltså vanliga människor som drabbats fruktansvärt hårt av krig och umbäranden. Och det är sådana människor som nu ska kastas ut. Det är människor som anses fullständigt värdelösa i det land de flydde ifrån och nu anses de fullständigt värdelösa och dessutom hotfulla här. Såna ”som inte ska vara i Sverige” enligt Proletären. Men stanna upp en stund – av vem anses de värdelösa?

Svaret borde ju vara självklart: Av kapitalismen som inte ser nån mening i att kosta på dem utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, eller socialbidrag om det behövs. Som inte vill använda skattepengar till extra stöd för kommuner och skolor som tar emot dem eller betala familjehem för ensamkommande flyktingbarn. Av politiker som oroar sig förfärligt för att de inte är rasistiska nog när Sverigedemokraternas främlingsfientliga politik vinner missnöjda frustrerade väljare, som lockas av det enkla alternativet att allt som är dåligt är invandrarnas fel.  KP tycks ha missat hur världen ser ut, och tycker att kapitalets blodhundar ska få bestämma vad som är rätt och fel, vem som får stanna och vem som ska gå, vem som är värd arbetarnas skattepengar och vem som inte är det.

Jag skulle vilja citera KP:s partiprogram här, paragraf 25:

”Imperialismens krig och de enorma klyftorna mellan fattiga och rika tvingar miljontals människor att lämna sina hem och söka trygghet någon annanstans. Den överväldigande majoriteten av alla flyktingar är internflyktingar i sitt eget land eller flyr till ett grannland. Bara en liten del försöker och lyckas ta sig till Europa.

Trots att det är de rika ländernas exploatering och krigföring som orsakar flyktingströmmarna gör de allt för att stänga oönskade migranter och flyktingar ute. En allt högre mur byggs runt Europeiska Unionen.”

Tänk, det skulle jag ha tolkat som ett uttryck för solidaritet med de flyktingar som tar sig till Europa, om inte Proletären hade talat om hur fel det är. Det här ska vi förstås bara läsa som ett sakligt konstaterande – så här är det. Kanske borde KP skriva ”och det tycker vi är riktigt bra” som slutkläm då.

Men hoppsan, vi har ju också paragraf 53 som inte är så lätt att åtgärda. Här lär det behövas minst en partikongress för att städa upp:

”Kommunistiska Partiet kämpar för att Sverige skall vara en fristad för människor som flyr fascistiskt och reaktionärt förtryck, terror, krig och förföljelse.”

Man kan bli förbluffad för mindre och jag vill gärna fråga några saker: Hur känns det att ropa på polis och stängda gränser tillsammans med borgare och sossar, KP? Hur känns det att tappa klassperspektivet och internationalismen i en enda utskåpning? Hur känns det att skämmas över sitt partiprogram?

Men KP har mer att säga. Om statens myndigheter och kapitalet som trakasserar arbetare istället för att jaga flyktingar som gått under jorden, som det står i Proletären. Nästan en fullträff, KP – lite trassel med grammatiken bara. För så här är det: Statens och kapitalets polis trakasserar arbetare genom att jaga flyktingar som gått under jorden! Väldigt många av flyktingarna är nämligen arbetare och de har varit arbetare sedan de var i tolvårsåldern, och under omständigheter som en svensk arbetare inte har mött sen 1800-talet. Men egentligen skulle det nog inte stå att staten trakasserar arbetare, det skulle väl stå svenska arbetare. Det skulle nog faktiskt till och med stå svenska arbetare med svenskt pass och kollektivavtal. För vet KP hur papperslösa människor försörjer sig i Sverige, i den där gråzonen med ”rufflarfirmor” som Proletären skriver om? Om de inte har någon som hjälper och skyddar dem diskar de för skitlöner i restaurangkök, de städar privat för en spottstyver i svenska hem, de går från dörr till dörr och säljer saker från nån handlare som aldrig hört talas om ordet fackförening. De är en del av arbetarklassen de också, hur obekvämt det än kan kännas för KP. En klassmedveten socialist skulle säga att man ska organisera dem, inte att man ska jaga dem.

Jag vill tro att KP:s rop på skarpare insatser från förtryckets strukturer är rent oförstånd, men det kan jag inte. Jag tror såhär – KP ser hur missnöjda, uppgivna och förbisedda människor går åt höger i dagens Sverige, bort från sossar och vänsterparti. De här människorna ville KP gärna fånga in och eftersom partiet de går till har reaktionära, främlingsfientliga åsikter så lurar lösningen runt hörnet: att själv bli reaktionär och främlingsfientlig. Det skulle vara skrämmande om det inte vore så otroligt korkat – för Sverigedemokraterna är ju mycket bättre reaktionärer och rasister än KP nånsin kommer att bli, så det lär inte bli nån utdelning.

Sverige behöver riktiga socialister och kommunister, människor som tar tag i underliggande orsaker och som vågar stå för solidaritet över nationsgränserna, alla arbetande människors gemensamma intressen, som vågar utmana främlingsfientligheten och gå emot strömmen, som kan tänka själva och inte letar efter enkla lösningar för att få egen makt. Människor som har stor kärlek, som Che Guevara sa. Kärlek måtte inte stå högt i kurs hos KP just nu.

Så kamrater, lämna det där partiet som har mage att kalla sig kommunister på den soptipp där det hör hemma!

Marina Weilguni

Skriv ut