Nyligen publicerade arkiv från FN som visar att både USA och Storbritannien hade ett statligt samarbete med den tyska fascismens Tredje Rike. US- amerikanska storkoncerner som Ford, GM, ITT och Chevron samarbetade och investerade i den tyska krigsindustrins företag som IG- Farben, Krupp-verken, Opel, Daimler m.fl. som använde koncentrationslägerfångar som arbetskraft.
Washingtons och Londons politiska ledning gjorde gemensam sak för att gå dessa intressen till mötes, bl.a. genom sin undlåtenhet att bomba nazisternas infrastruktur eller att öppna en andra krigsfront från väst. De båda borgerliga ”demokratierna” gjorde alltså gemensam sak med fascismen/nazismen. Precis vad vi kommunister alltid hävdat men nu finns det dessutom som bevis från en källa som ingen kan förneka- deras egen.
Vad talar då detta om för oss? Jo, bevis för att fascismen/nazismen föds ur kapitalismen som ett militant svar mot en socialistisk utveckling.
Arkiven påvisar också att Sveriges statliga institut ”Sanning för levande historia” utövar en funktion av att dupera en hel befolkning, liksom kommande generationer i försöken att sätta likhetstecken mellan socialism/kommunism och fascism/nazism.
Men sanningen, även om den inte är levande p.g.a. att den statliga kapitalistiska propagandan utövar sin roll som historieförfalskare är att kapitalismen som samhällssystem ska kunna undgå en granskning och stå fri från sina brott mot folkrätten, sin arbetarfientlighet, exploatering och diktatur, m.m.
Lagom till den 9 Maj, och högtidlighållandet av Socialismens seger över Hitler fascismens arméer, har arkiv från FN:s kommission om krigsbrott under andra världskrigets era, som undersöker nazismens förintelse publicerats.
Arkivens källa är väst- ländernas regeringar, inklusive de som var i exil vid tiden för kriget, som den belgiska, polska och tjeckoslovakiska. Tiden för den period som arkiven behandlar är mellan 1943-1949. Washington och London har i decennier motsatt sig att FN skulle offentliggöra arkiven. Vi frågar oss varför?
Noteras bör att publiceringen av arkivet förra månaden gavs en minimal plats i den västerländska mediabevakningen.
Jo, arkiven avslöjar mer än att Väst- länderna hade kännedom om nazi-erans brott; de ger prov på ett förödande statssamarbete, något som står i skarp kontrast till den officiella västerländska historieskrivningen.
De västallierade var väl medvetna om nazisternas slutliga lösning, i vilken miljoner europeiska judar och slaver systematiskt tvingades att arbeta sig till döds eller förintas i gaskammare.
De publicerade arkiven talar om för oss varför USA och England inte gjorde mer för att med sitt formidabla flygbombardemang förstöra Nazitysklands infrastruktur. Eller varför de lät bli att öppna en andra krigsfront i väst som Sovjetunionen under hela krigstiden från juni 1941 till 1944 påkallade, för att bli avlastade från nazihorderna.
Men de väst- allierade nöjde sig med att se på när nazisternas krigsmaskin gjorde vad den från början var avsedd för, att förgöra och eliminera huvudfienden till kapitalet i väst: Sovjetunionen och varje genuin internationell socialistisk rörelse. Att bomba nazisternas infrastruktur skulle för väst ha varit likvärdigt med att utradera dessa utsikter och västs investeringar i det Tredje riket.
En rapport i tidskriften Deutsche Welle kommenterade att: «Dokumenten klargör att Västs allierade krafter visste mer före krigsslutet om nazisternas system av koncentrationsläger än vad som hittills varit den rådande uppfattningen».
Förklaringen till detta skulle kunna vara de västallierades känslokyla inför nazisternas offer. Etablissemangen i Washington och London anklagades ju för att hysa antisemitiska fördomar när dess båda regeringar skandalöst avvisade tusentals europeiska judar under andra världskriget, direkt i händerna på naziregimen och in i döden.
Men den största faktorn var att västs regeringar och inflytelserika sektorer var obenägna att hindra nazisternas ansträngningar mot Sovjetunionen, trots att Sovjetunionen var en symbolisk allierad. I förlängningen av detta medverkade naturligtvis amerikanska och brittiska makthavare överlagt till bålverket mot kommunismen i Europa och 26 miljoner döda sovjetmedborgare. (om det skulle hållas en tyst minut för varje Sovjetmedborgare som dog i 2a världskriget, skulle världen förbli tyst i 50 år)
Arkiven säger inte att alla politiska ledare i USA och Storbritannien delade eller ens var medvetna om denna outtalade strategiska vision. Ändå måste ledare som President Franklin Roosevelt eller Premiärminister Winston Churchill, utåt sett antifascister betraktas mot en bakgrund av det systematiska samarbetet mellan Wall Street’s storföretag och Nazitysklands storkoncerner.
Amerikanska industrijättar som Ford, GM, ITT och Du Pont investerade stort i den tyska industrins motpartners som IG Farben (Bosch, Agfa, Kasella, Bayer, Hoecht), Krupp- verken Opel, Siemens och Daimler, m.fl.
Bl.a. IG Farben och Krupp hade de privata koncentrationsläger för den maximala vinsten. Amerikanskt och brittiskt kapital var väl integrerat i den nazistiska krigsmaskinen som i sin tur var beroende den smutsiga hanteringen med slav-arbetskraft.
När sedan kriget gick mot sitt slut och Sovjetunionen syntes kapabel att besegra Tyska riket på egen hand var amerikanerna och britterna oförberedda i sin upptrappning från västra och södra Europa.
Målet ställdes då om till att rädda västs tillgångar i nazi-riket.
Allen Dulles, ledaren för det som snart skulle bli CIA, (American Central Intelligence Agency), hjälpte ledande nazister och deras guld, plundrat från Europa att komma undan på hemliga vägar kända genom ”Operation Sunrise”. Brittiska militaryintelligence MI6 var också involverat i de underjordiska amerikanska ansträngningarna att rädda nazisternas tillgångar.
Socialismen och Sovjetunionen förklarade fortsättningsvis västs kyla i det ”Kalla krig” som omedelbart följde på det andra världskriget.
Det kalla krig som USA och Storbritannien sjösatte efter år 1945 var endast fortsättningen på de fientliga handlingar gentemot Moskva som pågått lång tid före andra världskrigets utbrott 1939, bl.a. i formen av Nazitysklands uppbyggnad.
Likvideringen av den nazistiska krigsmaskinen tillsammans med Sovjetunionen låter sig lättast förklaras av att väst hade tillgångar i nazi-maskineriet som kunde återanvändas i det amerikanska och brittiska kalla kriget, mot Sovjetunionen.
Allt detta har förankring i nutid genom att Washington, Storbritannien och NATO allierade vänder sin fiendskap mot Moskva. Den obarmhärtiga uppbyggnaden av en NATO-offensiv med styrkor runt Rysslands gränser, den ändlösa russofobin i västerländsk propagandistisk media, den ekonomiska blockaden i form av sanktioner baserade på vaga påståenden. Allt är djupt rotat i historien.
Kalla kriget mot Moskva föregick det andra världskriget och fortsatte efter segern över nazismen och fortsätter intill denna dag, oavsett det faktum att Sovjetunionen inte längre existerar. Varför? Jo för att Ryssland uppfattas som en rival till den angloamerikanska kapitalistiska hegemonin precis som Kina eller någon annan uppkommande kapitalistisk makt som underminerar den önskvärda unipolära hegemonin.
Triaden USA, UK och Nazityskland är idag USA, EU och NATO som samarbetar med nazi-regimen i Ukraina och Jihadismens terrorgrupper som skickas iväg som legoknektar i krig mot ryska intressen i Syrien eller på andra ställen.
Spelarna kan bytas ut över tid men roten till sjukdomen kvarstår- imperialismen- att världens egendomar är intecknade av några mycket få personer, som för att äta sig ännu mättare måste erövra av varandra. Det sker genom erövringskrig med sina militärapparater och stater bakom sig.
Det ständiga kriget, kallt eller inte kommer endast att upphöra när världen ägs gemensamt, när kapitalismen slutligen besegrats och ersatts av ett genuint demokratiskt system. Socialism!
Kjell Bygdén
