26 juli-upproret på Kuba: en historia om upproriskhet och patriotism

26 juli-rörelsens flagga.

Den 26 juli uppmärksammades ett av landmärkena i den kubanska historien. Det är dagen för det nationella upproret på Kuba, dagen för angreppet på Moncada-barrackerna i Santiago de Cuba och angreppet på Carlos Manuel de Cespedes i Bayamo, beläget i provinsen Gramma.

Det huvudsakliga målet för de heroiska gärningarna för 64 år sedan var att bekämpa det elände som Fulgencio Batistas diktatur skapat på ön genom statskuppen den 10 mars 1952, och händelserna betraktas som det startskott som ledde fram till den definitiva segern i den kubanska revolutionen i januari 1959.

Den 26 juli 1953 beslöt en grupp unga revolutionärer, ledda av den unga advokaten Fidel Castro, att man skulle arbeta för ett upproriskt klimat i landet och återuppliva det kubanska folkets självständighetsideal.

Sex månader tidigare hade de som skulle delta i dessa aktioner inlett sin träning i att skjuta och lyckats få tag på arméuniformer med vilka de skulle förklä sig med under aktionen.  I juni fungerade den lilla bondgården Siboney som ligger nära Santiago de Cuba, ett gammalt värdshus i Bayamo och två hus i staden som tillflyktsort för de framtida angriparna som redan hade skaffat sig ett antal gevär, pistoler, ett maskingevär och tiotusen kulor. Kvällen före aktionen organiserade Fidel Castro sina mannar i tre grupper: den första som leddes av honom själv skulle attackera garnisonen, den andra leddes av Raul Castro och skulle ockupera Justitiepalatset, och den tredje skulle under Abel Santamarias kommando ockupera Saturnino Lora-sjukhuset.

De båda sistnämnda grupperna utförde sina uppgifter och inväntade signalen från huvudgruppen, ledd av Fidel Castro, som skulle gå in i garnisonen. Men då hade man redan förlorat överraskningsmomentet och det hela fick motsatt effekt eftersom garnisonsvakten fick förstärkning.  Till följd av revolutionärernas ofördelaktiga situation beordrade Fidel Castro dem att dra sig tillbaka. Men trots att det var ett militärt nederlag blev det en moralisk framgång, eftersom det visade vägen till den senare gerillakrigföringen som slutade med revolutionens seger.

I egenskap av överbefälhavare sa Fidel Castro vid ett tillfälle, att handlingarna den 26 juli ”öppnade upp en ny väg för folket och markerade början på en ny uppfattning av krigföring, som kort tid efteråt krossade militärdiktaturen och skapade villkoren för revolutionssegern längre fram”.

Att fira den 26 juli är utan tvekan ett sätt att fortsätta den väg som folket och dess ledare valde i januari 1959 och bekräftar de patriotiska idealen hos alla dem som, med början i självständighetskampen på 1800-talet, offrade sina liv för att ge Kuba full självständighet.

Prensa Latina
Den 25 juli 2017

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *