Sveriges Kommunistiska Parti kräver en medmänsklig, socialistisk, flyktingpolitik

Arkivbild.

Idag finns tusentals papperslösa flyktingar i Sverige, många av dem ungdomar ur den förföljda folkgruppen hazarer, som riskerar utvisas till krig och våld, bland annat i det Afghanistan de tidigare fördrivits ifrån.

Sveriges Kommunistiska Parti är införstått med att det både är sunt och viktigt att bistå flyktingar på det empatiska sätt som alla hjälpsökande människor är i behov av, men mellanmänsklig medkänsla och förståelse för dagens flyktingars avskyvärt utsatta situation är bara den grund som ger en första avsikt till lösning.

Det är omöjligt att bortse från Sveriges roll, både som del av EU, och i egen regi, i skapandet av flyktingströmmarna. De svenska krigsprofitörernas mångmiljardexport av krigsmateriel, till bland annat USA och Saudiarabien, är del av och eldar på imperialismens krigshärdar med oförminskad styrka världen över. Socialdemokratiska och andra borgerliga regeringars sedan tidigare avslöjade skattefinansierade stöd till terrorgrupper, bland annat i Syrien, upprätthåller blodiga krig för kontrollen över andra länders marknader, alltmedan handlingarna och de underliggande intressena döljs under ”medmänsklighetens”, ”feminismens”, och ”demokratins” retorik i stats- och kapitalistpressen. I de länder där dem vänligt sinnade regeringar, uppbackade av lokala kompradorbourgeoisier, regerar, råder många gånger, antingen helt öppet eller i jäsande, djupa klassmotsättningar. För sin och sitt systems överlevnads skull maskeras dessa motsättningar av de ägande klasserna, bland annat, genom att underblåsa etniska och religiösa motsättningar.

Exploateringen och missförhållandena i hemländerna, som leder till flyktingströmmarna, är en del av de ländernas kapitalism och i förlängningen av de utvecklade kapitalistländernas vapenskramlande imperialism. Men, vi ser inte minst också hur papperslösa, nu i Sverige, utnyttjas för att dryga ut vinsterna genom att tvingas arbeta under avskyvärda förhållanden eller dras in i kriminalitet och prostitution för att överleva, alltmedan borgarklassens betalda ideologer kräver fler ”enkla jobb”. Medelst fina ord och så kallade ”integrationslöner” går deras anställda megafoner, både på ledarsidor och i partier, till generalangrepp mot den lilla återstående arbetsrätt Sveriges och Europas arbetarklass en gång betalat för i blod. Samtidigt utnyttjar borgerlighetens allt brunare falanger de därmed uppkomna klasspänningarna för att så split genom åberopande av etnicitet och kultur.

Idag har tystnaden börjat brytas, tack vare de enorma insatser som många människor gjort i stora nätverk för hjälp och stöd, där man organiserat sig spontant av solidaritet och medmänsklighet – och tack vare kampviljan hos framförallt papperslösa ungdomar. Men det är långt ifrån tillräckligt.

Det gäller för kommunisterna att ta till vara på denna kampvilja, synliggöra dess roll i klasskampen, och organisera alla arbetande människor, oavsett om de befinner sig mellan jobb, är flyktingar eller pensionärer, i kampen mot kapitalet; och för lösningen som innebär slutet på människans exploatering av sin medmänniska – socialismen.

Kampen går vidare – skiljelinjen går inte mellan infödda svenskar och flyktingar, den går mellan det kapitalistiska systemets cyniska omänsklighet och socialismen som ger den arbetande klassen en framtid oavsett ursprungsland.

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *