NATO och Sverige

LEDARE (6/2017). Den militära alliansen North Atlantic Treaty Organization (NATO), vars främsta uppgift är att agera spjutspets åt den amerikanska imperialismen, har en lång historia. Den grundades redan 1949 för att kunna angripa och försvaga de socialistiska länderna genom de kapitalistiska ländernas militära enhet. Från början samlade man framför allt de västliga segermakterna i andra världskriget, men successivt kom man att utvidga alliansen med bland annat Turkiet och Grekland (1952), Västtyskland (1955) och Spanien (1982). Efter kontrarevolutionen i Östeuropa och Sovjetunionen expanderade NATO kraftigt österut, trots löften om motsatsen. Mellan 1999 och 2009 knöts de flesta östeuropeiska stater därmed närmare NATO både ekonomiskt och militärt.

Från och med starten av det kalla kriget organiserade NATO så kallade Stay-Behind-rörelser i så gott som alla länder i Europa. Dessa var underjordiska sammanslutningar av personer som fördes samman av sin glödande anti-kommunism. Syftet med dessa var att motverka kommunisterna i de respektive länderna och man tvekade inte att använda terroristiska metoder för detta. Man genomförde bombattentat i bland annat München (1980) och Milano (1969) och skyllde dessa på vänsterorganisationer. Det har även framkommit att den uppmärksammade kidnappningen av den kristdemokratiske politikern Aldo Moro i Italien planerades och genomfördes av den italienska Stay-Behind-rörelsen, även om man formellt lät de Röda Brigaderna göra grovjobbet. Moro satt nämligen i förhandlingar med Italiens Kommunistiska Parti om deras eventuella deltagande i den italienska regeringen. Undanröjandet av Moro satte dessa planer på skam.

En sådan rörelse fanns även i Sverige, där den från första början förankrades hos ledande socialdemokrater, såsom Tage Erlander och även i fackföreningarna. Själva medlemmarna i den svenska Stay-Behind rörelsen hämtade man, som Uppsala-forskaren Mats Deland visat i sin artikel om den svenska Stay-Behind-rörelsen, från de svenskar som frivilligt anslöt sig till Waffen-SS under kriget genom organisationen Sveaborg. Dessa närdes inte bara av hat gentemot judar, utan framförallt mot kommunister, vilket gjorde att de passade NATO extra bra.

Den svenska neutraliteten är bara tomma ord som var nödvändiga i en tid där kapitalismens företrädare var tvungen att förhålla sig till socialismen. Idag behöver samma företrädare inte längre förhålla sig till något, och landet närmar sig därför NATO med stormsteg. Genom undertecknandet av Partnerskap för Fred tog man de första officiella stegen mot militäralliansen och genom Värdlandsavtalet man tecknade förra året togs ytterligare ett steg. Även om Sverige inte formellt är medlemmar i NATO hindrar det inte svenska stridskrafter att i exempelvis Afghanistan strida under NATO:s flagg. Sverige är alltså i praktiken medlemmar i den imperialistiska militäralliansen NATO. Om detta kan det knappast råda något tvivel.

De svenska monopolkapitalisterna närmar sig medlemskapet i NATO av ett flertal anledningar, både ekonomiska, politiska och militära. Den svenska ekonomin är djupt integrerad med övriga NATO-länder. De tre största exportmarknaderna för svenska företag är Tyskland, Norge och USA, alla tre medlemmar i NATO sedan decennier. Den svenska kapitalexporten går till övervägande del till NATO-länder, såsom Tyskland och USA och stora investeringar kommer också från dessa länder till Sverige. Utöver de mer allmänna ekonomiska relationerna till NATO-länderna, som i viss utsträckning skapar en intressegemenskap, finns de direkta intressena i krig, som representeras av den svenska vapenindustrin.

Det största svenska vapenföretaget är Saab AB, som till nästan 40% kontrolleras av Wallenbergsfären. Ett närmande och eventuellt medlemskap i NATO skulle givetvis innebära att det skulle bli ännu enklare att exportera krigsmateriel. Det näst största vapenföretaget är Hägglunds, som ägs av det brittiska företaget BAE Systems (dessa äger även Bofors). Ett medlemskap i NATO skulle innebära ännu tätare band mellan den svenska vapenproduktionen och ett av NATOs kärnländer, Storbritannien.

Som bekant så dominerar de svenska monopolkapitalisterna de baltiska ländernas ekonomi och ett medlemskap i NATO skulle göra den dominansen ännu tydligare och säkrare. Det skulle innebära att Sverige integreras i en struktur som redan inkluderar de baltiska länderna, vilket ytterligare skulle befästa den svenska imperialismens roll i dessa länder.

Det svenska närmandet till NATO ligger uteslutande i de svenska monopolkapitalisternas och det svenska finanskapitalets intresse. I en tid då de imperialistiska motsättningarna växer och det imperialistiska systemet leder oss till ett nytt omfördelningskrig är det otroligt viktigt att förstå vilka intressen som finns bakom, varför upprustningen sker och framför allt vad som är lösningen på situationen.

Eftersom det är det kapitalistiska och det imperialistiska systemet som ger upphov till krig, som med jämna mellanrum tvingar fram omfördelningar av världen imperialisterna emellan, så kan ingen fred uppnås inom det kapitalistiska systemet. Det finns ingen möjlighet till fred inom kapitalismen, eftersom mekanismerna som tvingar fram krig är inneboende i kapitalismen. Den enda lösningen, som säkrar folkens fortsatta överlevnad och som kan sätta punkt för krigen en gång för alla är socialismen. Det krävs kamp mot dem som tvingar in oss i krig, som använder svenska soldater för att säkra utsugningen av andra länder och folk och det krävs klara och tydliga analyser, som inte skapar illusioner och falska förhoppningar. Därför kämpar Sveriges Kommunistiska Parti mot krig och imperialism under följande paroller:

Motarbeta den svenska militarismen – NATO ut ur Sverige

Stärkandet av den svenska militarismen går hand i hand med närmandet till NATO; de som har intressen av att andra människor dör måste motarbetas och den imperialistiska militäralliansen NATO måste tvingas ut ur Sverige.

Bekämpa imperialismen – orsaken till krig

Imperialismen, kapitalismens högsta stadium, leder oupphörligen till nya krig och till miljoner människors död; ingen fred är möjlig så länge imperialismen inte krossas.

Kämpa för socialismen – det enda alternativet till krig

Socialismen innebär krossandet av monopolens och kapitalisternas makt och upphöjandet av arbetarklassen till härskande klass; socialismen innebär utrotandet av de mekanismer som skapar krig; socialismen är den enda möjligheten till fred.

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *