Che-dagen och partiledardebatt

Illustration: Vem gynnas av klassamarbete?

I helgen uppmärksammades att det var 50 år sedan Che Guevara mördades av CIA i Bolivia. Che var en sann humanist och en sann hjälte i kampen för en socialistisk värld. Egentligen har allting redan sagts om Che, mina ord känns på något sätt överflödiga för att beskriva mannen som inspirerar människor över hela världen 50 år efter sin död. I söndags anordnade Che-50 kommittén som är en sammanslutning av flera organisationer, en väldigt lyckad dag på ABF i Stockholm med musik, dans och tal. Det var ett tal som just jag fastnade lite extra för, och jag citerar här en del av talet: ¨Kamrater, det är nu 50 år sedan Commandante Ernesto Che Guevara utkämpade sin sista gerillastrid varefter han grymt mördades. Che respekteras och beundras av många. Den kapitalistiska globaliseringsprocessen i kampen om världsherravälde har uppnått ideologisk dominans, samtidigt som delar av den revolutionära ideologin vacklar. Neoliberalismen har lyckats få bort klasskampen från den revolutionära agendan. Begreppet klasskamp, dess konsekvenser och framförallt arbetarnas inställning till borgarklassen i kampen för att ta makten har idag försvagats. Istället för klasskamp talar vi om feministisk, ekologisk, urbefolkningens eller nationell kamp, alla viktiga strider men som inte alls tar upp frågan om att ta makten från borgarklassen. Och än allvarligare – vänstern har nästan inga perspektiv vad gäller makten över produktionsmedlen, dominansens sanna kärna¨.

Jag tycker att talaren fångade just ett av identitetsvänsterns stora dilemman. Istället för att tala om socialism och klasskamp så har delar av vänstern hoppat på tåget om feminism, ¨kapitalism med ett mänskligt ansikte¨ och andra aspekter som flyttar fokus från klasskampen. Det är kontrarevolutionärt. Med det sagt förringar jag inte kampen för minoriteter och full jämställdhet men i ett socialistiskt samhälle är alla jämställda, samma lönenivåer mellan man och kvinna och vi lever i symbios med naturen. I Jugoslavien där jag härstammar ifrån tjänade män och kvinnor lika mycket, idag 2017 i forna Jugoslavien är löneskillnaderna skrämmande höga. Detta visar just på vikten av socialism. Många hävdar idag att Marx är föråldrad och att hans visioner var en utopi. Absolut inte! Marx är lika aktuell idag som för 100 år sedan.

I söndags var det även dags för årets stora partiledardebatt. Man kan krasst konstatera att det inte sades något som kommer att lösa Sveriges integration, arbetslöshet, utanförskap och klasskillnader. Något som jag ansåg anmärkningsvärt var att LO tillsammans med svenskt näringsliv förhandlar om något som kallas för ¨utbildningsjobb¨, ett förslag som skulle innebära sänkta löner för flyktingar och andra utsatta grupper. Det är beklagligt att LO som ska företräda Sveriges arbetare alltså vill sänka löner och skapa en arbetsmarknad som liknar apartheid. Den ideologiska skillnaden är tydlig, socialdemokraterna vill delvis skapa en segregerad arbetsmarknad och även skapa en arbetsmarknad som baseras på vilket land du kommer ifrån. Ett parti som säger sig stå för de svaga i samhället, något de kanske gjorde i början av 1900 talet, men som idag helt har glömt bort sina rötter och numera är ett nästintill borgerligt parti. Moderaternas nya partiordförande Ulf Kristersson gjorde debut. Han upprepade samma gamla vanliga borgerliga retorik, ett samhälle för eliten och inte för folkflertalet. Vänsterpartiet har också de flyttat sig bort från den revolutionära linjen. Nyligen uttalade sig Jonas Sjöstedt om Stoppa Aurora-demonstrationen som ägde rum i Göteborg i september i år. Han sade att Kommunistiska partiet (inte att förväxla med Sveriges Kommunistiska Parti) står för en ¨unken människosyn¨. Hans uttalande visar tydligt att en dröm om en ¨enad¨ vänster med är totalt omöjlig. Ett sådant samarbete kommer aldrig att existera och är inget vi i SKP förespråkar. Lösningen på Sveriges utmaningar är knappast sänkta löner och en apartheidsliknande arbetsmarknad, det skulle enbart slå mot arbetarklassen. Lösningen på Sveriges utmaningar är kort och koncist socialism! Erich Honecker sade 1979 att ¨framtiden tillhör socialismen och socialismen tillhör framtiden¨. Kan inte annat än instämma. Behovet av socialismen är enormt, och vi behöver ett samhälle där folkflertalet styr och inte borgarklassen. Detta samhälle kan enbart uppnås med gemensamma krafter och ansträngningar och ett nytt samhällsskick.

Partiet kallar kamrater! Kom med oss i Sveriges kommunistiska Parti, alternativet står mellan socialism eller barbari.

OB.

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *