Paradisläckan – det kapitalistiska systemets verk

En ny internationell jätteläcka har lamslagit mediavärlden. Läckan som i internationella medier har fått namnet The Paradise papers avslöjar hur toppolitiker, näringslivsprofiler, kändisar och till och med kungligheter systematiskt skatteplanerar och placerar kapital i ökända skatteparadis som Malta, Bermudaoch Bahamas i syfte att undvika beskattning eller betala minimal till låg skatt genom avancerade skatteupplägg via brevlådeföretag – så kallade ”offshorebolag” – med dolda och mycket invecklade strukturer.De personer vars uppgifter läckt ut har kontinuerligt och kalkylerande använt sig av olika metoder för att undvika beskattning och maximera sitt penninginflöde.

Det sensationella avslöjandet om Paradisläckan spreds initialt till den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung för att sedan nå det internationella journalistnätverket (ICIJ). Enligt en artikel från Journalisten den 6 november har sammanlagt 382 journalister från 67 länder granskat Paradisläckan i ett världsomspännande samarbete. I detta samarbete återfinns svenska redaktioner som Uppdrag granskning, SVT Nyheter och nyhetsbyrån TT såväl som internationella tidningar som The New York Times, The Guardian och Novaja Gazeta. Omkring 2000 svenskar figurerar i Paradisläckan. En stor majoritet av dessa svenskar omnämns i bolagsregister på Malta. En av dem är Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling. En annan svensk som figurerar i Paradisläckan är den svenske mångmiljardären och affärsmannen Bertil Hult, grundare till språkreseföretaget EF, vars totala förmögenhet uppskattas till 35 miljarder. Enligt Uppdrag granskning är han en privat vän till kungafamiljen och 2010 ska han ha gett bort en lyxig bröllopsresa till kronprinsessan Victoria och prins Daniel värd flera miljoner till bland annat Franska Polynesien. I Leif Östlings fall motiverar denne sitt handlande främst med det höga skattetrycket i Sverige. Men detta uttalande saknar substans. Tvärtom är Sverige idag snarare ett skatteparadis för de rika. Avsaknaden av såväl förmögenhetsskatt, gåvoskatt och arvsskatt gör Sverige unikt i jämförelse med de länder som har dessa skatter. Det ska också tilläggas att skatten på inkomst av kapital är låg, vilket är fördelaktigt för dem med stora inkomster från aktier och kapital. Sverige har också slopat fastighetsskatten. Som om inte detta skulle vara nog har Sverige också en förhållandevis låg bolagsskatt.

I samband med den första delen av Uppdrag gransknings specialprogram om Paradisläckan fällde Östling också följande kommentar till den intervjuande reportern i samband med att han ertappats med sitt skatteupplägg på Malta: ”Vad fan får jag för pengarna”. Han reviderade senare denna uppseendeväckande kommentar på Svenskt Näringslivs hemsida till ”Det var slarvigt uttryckt. Sverige har en generellt fungerande välfärd. Det jag försökte säga var att jag personligen använt den i mycket liten utsträckning jämfört med mitt finansiella bidrag till den”. Banditen Östling har bara gömt undan 50 miljoner i ett bolag som han äger gemensamt med sin fru. Vidare menade han att han med yttrandet att han fick för lite för pengarna syftade på den knappa mängd välfärd han använde sig av irelation till de gigantiska summor han betalar i skatt. Ett synnerligen egoistiskt resonemang kring skatter, alltså, då Östling hellre vill att pengarna ska tillfalla honom personligen istället för att användas till samhällsbygget och finansiera skola, förskola, sjukvård och infrastruktur. Hans resonemang är kännetecknande för det individualistiska samhällsklimat som råder idag. I intervjun tog han också tillfället i akt att påpeka att han betalar lika mycket i skatt som tusen vanliga skattebetalare tillsammans. Det är bara till att instämma i det påstående som görs i en artikel från Dagens samhälle den 8 november att ”den finansiella eliten anser sig stå över samhället. Den har egna spelregler och sin egen moral”. I artikeln kan man vidare läsa att den rikaste personen i Sverige förfogar över en tredjedel av landets totala tillgångar.

Andra kända personligheter som figurerar i Paradisläckan är bland annat U2:s sångare Bono som är känd för sitt engagemang för världens fattiga, drottning Elisabeth II och Donald Trumps svärson och rådgivare Jared Kushner.

Paradisläckan innehåller sammanlagt 13,4 miljoner dokument. Innehållet i dessa dokument är av varierande karaktär och omfattar allt från bolagshandlingar och passkopior till e-post. Informationen i dessa dokument kan i sin tur spåras till skatteparadis, öar, länder och en rad slutna territorier där beskattningen är obefintlig till låg. Att dokumenten kommit till allmänhetens kännedom har sin grund i interna läckor på de två advokatbyråerna Appleby och Asiaciti Trust, varav den första har sitt huvudsäte på Bermuda. Utöver detta har man dessutom filial i Hong Kong, på Brittiska Jungfruöarna och Caymanöarna. Advokatbyrån Appleby är ytterst välrenommerad i synnerhet i egenskap av ”skatteparadisbyrå”. Uppdrag granskning rapporterar hur Appleby har erbjudit tjänster till bland annat kontroversiella kunder från Libyen, Ryssland och Iran. Majoriteten av dokumenten i Paradisläckan återfinns hos Appleby i form av konfidentiella handlingar – här kan man se att byråns nisch är att bistå storföretag och förmögna privatpersoner i att tillhandahålla så kallade brevlådeföretag belägna i skatteparadis och slutna territorier.Den andra advokatbyrån, Asiaciti Trust, har sitt huvudsäte i Singapore.

Med makt och förmögenhet som förevändning använder sig dessa hycklande skattesmitare av självutropade privilegier. Det verkar sannerligen vara så att med tillräcklig makt, förmögenhet och status anser de sig ha rätt att smita från sitt samhällsmedborgerliga och moraliska ansvar att betala skatt.Tänk om alla dessa skattesmitare hade tagit sitt samhällsansvar och betalat sin skatt, och tänk om deras skattepengar hade kunnat användas på ett ansvarsfullt sätt – så många av världens problem som hade kunnat lösas. Man hade till exempel kunnat ge världens närmare 40 miljoner hiv-smittade medicinsk behandling om alla hade skattat ansvarsfullt. Enligt statistik från Världshälsoorganisationen fick bara hälften av alla hiv-smittade 2016 effektiv behandling.

En annan alarmerande problematik är tillgången till rent vatten världen över. Enligt Unicefs faktablad från oktober 2017 dör dagligen 800 barn under fem år till följd av smutsigt vatten. Sammantaget saknar ungefär 2,1 miljarder människor världen över tillgång till rent vatten.

Det beräknas att 43 miljarder skatt undanhålls årligen i skatteparadis. Denna summa är ungefär lika stor som regeringens överskott i statsbudgeten inför 2018, som ligger på 44 miljarder. Detta överskott hade förslagsvis kunnat användas till anslag för arbetslösa och till löner för 120 000 undersköterskor i ett år. Om dessa undanhållna pengar hade beskattats på ett ansvarsfullt sätt hade man kunnat ge cancersjuka personer vård i ett väsentligt tidigare skede och dessutom hade man kunnat förkorta vårdköerna för dessa personer betydligt. Enligt regeringens beräkningar inför 2018 uppgår den totala statsbudgeten till 1043 miljarder varav 999 miljarder utgörs av utgifter.

Paradisläckan är ett resultat av det kapitalistiska samhälle som vi lever i. Det kapitalistiska samhället och systemet för med sig egoism, individualism, maktmissbruk och ett moraliskt förfall. Samtidigt blir den yttersta makteliten allt rikare på de ständiga nedskärningar som görs i samhället och i takt med att ofantliga summor pengar undangöms i skatteparadis årligen, vilket gör att den offentliga sektorn och välfärden i största allmänhet utarmas totalt. Paradisläckan är också ett uttryck för de enorma inkomstskillnader som finns mellan vanliga arbetare och den finansiella eliten och de groteska och oföreställbara förmögenheter som den besitter.

Charlie Paulsson

Dela:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *