Låt oss återta vår gemensamma välfärd

De så kallade RUT-tjänsterna utökas nu till att gälla även flytthjälp och trädgårdsarbete. Som den obstinate jäkel jag nu är, så funderar jag på vilka som (S)+(MP)-regeringen egentligen vill gynna!?
Eller för att göra frågan mindre kontroversiell, vad väljer gemene man; Att subventionera poolstädning, biltvättande, trädgårdsarbete, flytthjälp eller akvarierengöring etc. eller att ge våra serviceinriktade kvinnor inom vården, hemtjänsten eller inom handeln chansen att få en heltidslön som det går att leva av?

Jag är ganska säker på att om frågorna ställs mot varandra så vinner de ”serviceinriktade” kvinnorna inom vård, omsorg etc.

Dessutom står det utom allt tvivel att ett permanent införande av RUT/ROT-avdrag tenderar att höja priserna enär våra kära företagare använder skatterabatten som konkurrensmedel istället för att sänka priserna. Ja, detta till skillnad mot förr när exempelvis ROT-avdraget användes till att stimulera sysselsättningen när byggjobben sinade. Att använda skatterabatter som konkurrensmedel i den privata näringen leder bara till högre grundpriser.

Hur går det föresten med ”vinstförbudet i välfärden” som Jonas Sjöstedt lovat att införa? ”Saken är under utredning, så den är avgjord”, som stadsfiskal Ekboms valspråk lydde i Hjalmar Bergmans roman ”Markurells i Wadköping”. Det känns som om Ekboms ande svävade över hela denna fråga, för regeringens svar på frågan är ”platt intet” skulle man kunna säga. Man talar istället om ”vinstbegränsning”! Är det nån som tror att de kapitalistiska räknenissarna inte skulle hitta en väg runt en s.k. vinstbegränsning. Det finns en hel uppsjö tips och råd på hur vinster trollas bort och förflyttas upp till moderbolag utan att någonsin synas på några vinstkonton.

Det stora problemet är marknadsanpassningen. Skola, vård och omsorg är numera förvandlade till varor på en kapitalistisk marknad och ska bedrivas till lägsta möjliga pris. Detta gäller även inom den gemensamma välfärden, där människovärdet reduceras till ett marknadsvärde.

Den enda chansen är att kasta ut kapitalismen ur välfärden. Sociala rättigheter, som skola, vård och omsorg måste förmedlas och planeras inom sammanhållna offentliga system, där behoven styr hela verksamheten.

Så var den illusionen om att VP skulle fixa välfärden borta, puts väck, kan man säga.

Endast en hopplös förlorare iklädd en damstrumpa över huvudet skulle komma på tanken att råna en bank utifrån. Ett proffs däremot bär designerkostym och titeln bank-VD på sitt visitkort…….
Därmed är övergången till våra äldre, sjuka, arbetslösa, ensamstående föräldrar ganska given. För visst kan det vara både generande, förnedrande och varför inte plågsamt att tvingas sitta i en liten trång lägenhet och inte ha en chans att komma ut på rekreation som bad, båtturer eller picknick på nån skärgårdsö. Nej, sånt är inte för underklassen, dom får nöja sig med att slita hårt med sin ekonomi när andra förlustar sig i sommarvärmen.

I ett jämnlikt socialistiskt samhälle, där människan tvärtom går före profiten, hade samhället erbjudit de människor som levde i utkanten en gratis rekreation eller åtminstone sett till att deras ekonomi tillåtit åtminstone några extravaganta utsvävningar.

Men som vi vet så är inte dessa människor lönsamma utifrån en kapitalistisk synvinkel och därmed kan vi avfärda deras behov av rekreation!

Nu kommer naturligtvis inte detta osunda och orättvisa system att bestå för all evighet, utan det är upp till oss hur och om vi vill förändra detsamma. Jag är med på det och hoppas att ni följer mig på den inslagna vägen.

Kamrater låt oss avlägsna detta orättfärdiga och orättvisa system som kapitalismen pådyvlat oss och ersätta det med det demokratiska socialistiska samhället. Om inte för oss själva så för våra barn och andra efterlevande.

Men så länge vi skyddar förtryckarna och deras äganderätt så kommer vi att stampa på samma fläck. Ja, även deras titlar är sjukligt väl förankrade i vårt språkbruk.

Ja, vad ska man annars säga om att ett så grovt vilseledande ord som ”arbetsgivare” och ”arbetstagare” som sedan urminnes accepteras av den fackliga rörelsen i Sverige? I till exempel engelskan används de politiskt neutrala orden ”employers” och ”employee”. I franskan kallas de som har makten i näringslivet ”patrons” kollektivt ”patronat”, och deras organisation som motsvarar Svenskt Näringsliv (f.d. SAF) heter CNPF.

Förkortningen finns inte i mina ordböcker, men om jag minns rätt står den för Centre National du Patronat Francais. Där har vi det språkliga ursprunget till det gamla svenska uttrycket patroner som förr ofta användes om industriledare och andra kapitalister.

Arbetare och tjänstemän kallas i franskan med ett gemensamt namn för ”salarrés” dvs löneanställda. Är det inte på tiden att vi använder de korrekta orden ”arbetsköpare” och ”löneanställda” i svenska språket? Och att vi slutar att tala om ”marknadsekonomi” och kallar kapitalism för kapitalism.

Mats Hedell

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.