Ledare: TTIP och demokrati

Är det handelsavtal som planeras mellan EU och USA förenligt med demokrati? Ja, möjligen om man enligt gängse demokratiuppfattning menar fåtalsvälde, där storfinansen och den grupp av rika som äger mer än halva jordens befolkning får sätta agendan.

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) är ett omfattande handels- och investeringsavtal som sedan 2013 i hemlighet förhandlas mellan Europeiska unionen och USA.

Storfinansen på båda sidor av Atlanten har länge strävat efter ett handels- och Investeringsavtal som skulle gynna ömsesidiga intressen. TransAtlantic Business Dialogue, en exklusiv grupp vd:ar från de mäktigaste amerikanska och europeiska storföretagen, bildades 1995 för att bedriva lobbying med syfte att få bort regleringar som påverkar multinationella företag verksamma i EU och USA. Bägge sidor har genomgående förespråkat ett långtgående avtal för att förverkliga detta mål.

Pådrivare för avtalet var European Round Table of Industrialists, US Business Roundtable och TransAtlantic Business Dialogue. I ett gemensamt uttalande från 2012 ”Att skapa ett transatlantiskt partnerskap för det 21: a århundradet” slog de fast vad de förväntade sig av politikerna i Europa och USA.
Tankesmedjan Arena idé har publicerat en rapport av John Hilary som skrivit om många olika slags handels- och investeringsfrågor under de senaste 20 åren. Rapporten är en översättning av tyska Rosa Luxemburg- stiftelsens skrift ” Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar – ett avtal för avreglering, ett angrepp på jobben och ett slut på demokratin” av nämnde författaren.

I förordet till rapporten skriver Arena idé ”Debatten kring TTIP har varit mycket liten i Sverige och den allmänna kunskapsnivån om vad avtalet kan innebära för svensk del är låg. Det som har diskuterats är det kanske mest kontroversiella i förslaget till avtal, nämligen tvistelösningsmekanismen som ger en investerare rätt att stämma en stat, på engelska Investor State Dispute Settlement (ofta förkortat ISDS). Denna fokus på ISDS har tyvärr blockerat andra frågor som är värda att ta upp till diskussion.”
Och det är ett riktigt påstående, rapporten finns att ladda ner på Arena idés hemsida.

TTIP är inte ett traditionellt handelsavtal utformat främst för att minska tullar på importer mellan handelspartner då tullarna mellan EU och USA redan befinner sig på minimala nivåer. Tjänstemän från båda sidor medger att det huvudsakliga syftet med TTIP i stället är att ta bort ”hinder” i form avregleringar som begränsar de potentiella vinster som multinationella företag kan göra på USA:s och EU:s marknader. Detta innefattar borttagande eller försämring av viktiga sociala normer och miljöregler som arbetstagares rättigheter, regler för livsmedelssäkerhet (inklusive begränsningar av genetiskt modifierade organismer), regler om användandet av giftiga kemikalier, dataskyddslagar och nya skyddsregler för bankväsendet som införts för att förhindra ett upprepande av finanskrisen från 2008. EU-kommissionens förhandlingsmandat (som klassas som konfidentiellt enligt EU:s regler och därför endast är tillgängligt som läckt dokument) anger att avskaffandet av regler som utgör hinder är en av de högsta prioriteringarna för TTIP, och säger därmed emot EU-kommissionens senare påståenden att avreglering inte står på agendan.

TTIP syftar också till att skapa nya marknader genom att öppna den offentliga sektorn och offentlig upphandling för konkurrens från multinationella företag, vilket hotar att föra in ytterligare en våg av privatiseringar i nyckelsektorer som vård och skola. Brittiska statstjänstemän har bekräftat att ett av deras tre främsta mål för TTIP är att ”fullborda den inre marknaden” inom själva EU, i synnerhet genom att öppna offentliga tjänster och upphandlingskontrakt för privata företag i andra EU-länder.

Det mest oroande av allt är att TTIP eftersträvar att ge utländska investerare en ny rättighet att stämma suveräna stater inför skiljedomstolar för förlorade vinster på grund av statliga beslut. Denna mekanism för ”tvistelösning mellan investerare och stat” höjer i själva verket det transnationella kapitalet till en ställning likvärdig med nationalstaten själv, och hotar att underminera de mest grundläggande demokratiska principerna i såväl EU som USA.

TTIP ska inte förstås som en förhandling mellan två konkurrerande handelspartner utan som ett angrepp på samhällena i Europa och USA från multinationella företag som strävar efter att ta bort regler som hindrar deras verksamhet på båda sidor av Atlanten. I ett internt dokument som läcktes och publicerades i december 2013 bekräftade EU-kommissionen att de sorters regleringar som hotades av TTIP skulle omfatta EU:s primära lagstiftning (både förordningar och direktiv), genomförandeåtgärder, delegerade akter och även regleringar som införts av EU:s medlemsstater och, på USA-sidan, lagförslag som antagits av kongressen, federala regler och även regler som antagits av enskilda amerikanska delstater.

EU:s handelskommissionär Karel De Gucht har bekräftat att syftet med TTIP är att få bort regleringar på båda sidor av Atlanten så att näringslivet har fria händer att verka: ”Regleringsmässiga hinder är mer komplicerade att ta bort än traditionella handelshinder… Det kommer inte att vara enkelt men det kommer att vara värt det.”

För vem det kommer att vara värt det är inte svårt att förstå, i vart fall är det inte för det arbetande folket i Sverige. Och de som hoppats att vår nya regering skulle arbeta för att förhindra ett avtal som gör slut på demokratin har all anledning att vara besvikna. Med en näringsminister som väljer företagen framför demokratin.

I ett brev till handelskommissionär Cecilia Malmström från 14 EU-regeringar däribland Sveriges, uttalas det stöd för Malmströms uppfattning att ett investeringsskydd måste finnas med i det kommande handelsavtalet med USA. ”Rådets mandat är tydligt i sitt införande av skyddsmekanismer (ISDS) för investerare i TTIP- förhandlingarna” skriver ländernas ansvariga ministrar, bland andra näringsminister Mikael Damberg (S).
Med sådana socialister finns det inget behov av borgare, stärk det socialistiska alternativet SKP.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *