Valter Andersson, kommunist och legendarisk fackföreningsledare

Under mina snart 40 år som förtroendevald inom Byggnads har jag hört mängder med historier och skrönor om framförallt fyra ledande kommunister och fackföreningsledare inom Byggnads. Dessa är Kalle Lund i Göteborg, Hjalmar Werner och Valter Andersson i Stockholm samt Tauni Rantatala från Kiruna. Av dessa fyra gentlemän har jag bara haft den stora förmånen att personligen få träffa en av dem. Det var på Byggnads kongress 1994 som jag fick träffa Tauni Rantatala som då var på sin sista kongress före pensioneringen från ombudsmannajobbet i Kiruna.

I Riktpunkt har vi nyligen fått läsa en del biografier över ledande SKP-medlemmar genom tiderna, dock fanns ingen av dessa fyra legendarer inom Byggnads med, jag tar mig därför friheten att efter bästa förmåga teckna ned lite historia över den kommunistiske fackföreningsledare jag hört allra mest om. Det måste vara något alldeles speciellt med Valter Andersson från Stockholm som kan ge upphov till så många historier och säkerligen skrönor.

Valter Anderssons namn nämns första gången i samband med den 11 månader långa byggstrejken i Stockholm 1933 – 1934. Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna var vid den tidpunkten 40 procent och arbetsköparna ville då som nu ta arbetslösheten som intäkt för lönesänkningar. Byggnadsarbetarna var vid den tiden uppdelade på tre förbund. Grov- och Fabriks, Murarförbundet och Byggnads träarbetarförbundet. Det var först 1949 som dessa tre förbund slogs samman och Svenska Byggnadsarbetareförbundet bildades.

Valter Andersson tillhörde då Grov- och Fabriks där kommunisterna med Valter Andersson i spetsen blåste till strid mot arbetsköparnas utsvältningstaktik. Som medlem i Grov- och Fabriks avd 36 i Stockholm som då var en av Sveriges största fackföreningar fanns även vår förre partiordförande Sven Linderot.

Vid valet av styrelse för Grov- och Fabriks avd 36 i Stockholm skedde de fackliga valen med partilistor. Valter var nominerad av SKP som ordförande för avdelningen. Vid rösträkningen efter styrelsevalet 1934 kunde det konstateras att SKP fått 2 124 röster, Socialdemokraterna 1 312 röster samt att Socialisterna fått 785 röster. Därmed var Valter Andersson för första gången vald till ordförande för det som i folkmun kallades för Grov 36:an. Valter Andersson valdes 1935 till ombudsman, ett uppdrag han behöll till sin pensionering 1964 i vad som då hette Byggnads avd 1 Stockholm.

Vid styrelsevalet 1938 i Grov 36:an vann SKP:s kandidater alla poster och styrelsen bestod därmed av enbart kommunister. I och med detta val så styrdes majoriteten av Byggfacken i Stockholm av SKP medlemmar då Hjalmar Werner var ordförande för murarfacket.

1940 bannlyste LO alla SKP-medlemmar från att ha förtroendeuppdrag genom cirkulär 1144. Det innebar bland annat att Valter Andersson och övriga kamrater i styrelsen blev utslängda från sina uppdrag och socialdemokraterna kunde överta ledningen för Grov 36:an. Bannlysningen av SKP:s medlemmar upphörde 1941 och medlemmarna i Grov 36:an röstade åter in SKP:s medlemmar till fackföreningsstyrelsen. SKP:s medlemmar med Valter Andersson i spetsen styrde därefter Grov- och Fabriks avd 36 så länge avdelningen fanns kvar och i samgåendet 1949 tog Valter Andersson plats i den nya styrelsen för Stockholms byggnadsarbetare.

Valter Andersson representerade även SKP i Stockholms stadsfullmäktige.

Lars Lundberg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *