WFTU:s 17e kongress

Rapport från WFTU:s 17e kongress 4 – 8 oktober 2016 Durban Syd-Afrika.
Historik.
Den första internationella fackliga sammanslutningen bildades 1920 i Rom och fick namnet Kristna fackföreningsinternationalen. Dessa fackföreningar var starkt påverkade av fascismen och Benito Mussolini. Deras inställning var att ett harmoniskt och starkt samhälle bara kan byggas genom ett samarbete mellan arbete och kapital samt med vördnad för den katolska kyrkan. De menade också att politik var för den vanliga arbetaren för komplicerat att förstå och menade att politiken skall skötas av experter. Detta kallas för ett korporativt samhälle. De kom allmänt att kallas för de Gula fackföreningarna. Jämför detta med det svenska industriavtalet som skall gynna de svenska exportföretagen. De var verksamma i Europa och lades ner 2006 då de gick samman med Fria Fackföreningsinternationalen, nuvarande ITUC.

Om WFTU sade generalsekreteraren George Mavrikos på avslutningsceremonin i Sydafrika : ”När Sovjetunionen och dess ärorika Röda Armé befriat Europa från det nazistiska oket 1945 bildades WFTU på en kongress i Paris under temat Aldrig mera krig”.

Fria Fackföreningsinternationalen FFI bildades 1949 på initiativ från USA och dess fackliga centralorganisation AFL-CIO. Därmed splittrades WFTU i två delar och kom sedan att beskrivas som den kommunistiska internationalen och FFI som den socialdemokratiska. Detta är en grov och missvisande förenkling men passade USA- imperialismen och dess lakejer utmärkt för att splittra den klassorienterade arbetarrörelsen.

ITUC, International Trade Union Confederation, bildades 2006 genom en sammanslagning av FFI och den katolska internationalen. Svenska LO är med i ITUC. I samband med bildandet av ITUC kom man också att använda sig av huvudparollen ”Decent Work”. En god sammanfattning av klassamarbetslinjen. Var tyst och snäll.
ITUC beskrivs av WFTU i officiella sammanhang som den Gula fackföreningen.

Den 17e kongressen
Kongressen samlade 1200 ombud från 111 länder.

Den präglades av WFTU:s stora framgångar under kongressperioden. Medlemstalet har under kongressperioden ökat från 78 miljoner medlemmar till 92 miljoner. Nämnas kan att för första gången sedan splittringen 1949 har WFTU i dag inte mindre än tre medlemsorganisationer i USA. Nya medlemmar kommer även från Brasilien, Palestina, Angola, Ryssland och Peru. WFTU:s ställning i Asien, Latinamerika med Karibien och Afrika tycks vara mycket stark. Indien är imponerande, inte minst därför att man har så många kvinnor på ledande poster inom Indiens enorma fackföreningsrörelse. Men även i andra länder som Bangladesh och Nepal. När det gäller Nepal kan nämnas att delar av deras delegation, tre man med en fotograf, klättrat upp på världens högsta berg Mount Everest och på bergets topp blivit fotograferade med en WFTU-fana. Från Karibien kan också noteras att en delegat från Guadeloupe sökte upp oss svenskar och berättade att deras hemland en gång varit en svensk koloni och centrum för slavhandel. Sveriges intressen på ön övertogs 1815 av Frankrike.

FTU har fortsatt dålig representation i Japan, Australien och Nordeuropa. Franska CGT lämnade 2006 WFTU men är nu glädjande nog på väg tillbaka och på kongressen fanns en stark delegation från Frankrike.

Den dåliga representationen i Nordeuropa är naturligtvis förklaringen till WFTU:s stora intresse för den svenska vänföreningen. Emil Olsen från Danmark och undertecknad ingick i kongressens presidium vid öppningsceremonin och resten av första kongressdagen.

Organisatoriskt
Kongressens första gästtalare var en representant från den Allkinesiska fackföreningsrörelsen med 300 miljoner medlemmar. De är inte medlemmar i WFTU men ville ändå framföra sina varmaste hälsningar till kongressen och önskade kongressen all framgång i sitt viktiga arbete. Kongressen gästades också av Sydafrikas president Jacob Zuma, Sydafrikas arbetsmarknadsminister, representanter från olika FN-organ såsom Världshälsoorganisationen WHO, ILO samt Sydafrikas kommunistiska partis ordförande Blade Nzimmnade.

Kongressens schema var mycket ”tajt”, förhandlingar i stora kongresshallen varje dag mellan 09.00 och 19.30 med paus för lunch mellan 14.00 och 16.00. Detta innebar att det var svårt att genomföra enskilda överläggningar mellan de olika nationella delegationerna. Några gick dock att genomföra, vi träffade bl a det brittiska transportfacket RMT och dess ordförande Sean Hoyle. Vi hade även samtal med den starka delegationen från USA och blev informerade om klasskampen i USA. Det mesta de berättade för oss var sådana nyheter vi aldrig hört talas om i Sverige, bl a om den strejkvåg som just nu sker i USA. Vi fick också kunskap om det faktum att USA:s poliser så ofta och gärna skjuter ihjäl afroamerikaner. Betydligt vanligare än vad vi trott. Vid enskilda samtal med fackföreningsledare från arabvärlden framgick mycket tydligt att kriget i Syrien bara kan avslutas genom att terrorismen i Syrien slås ut. Därmed uttalade man sitt stöd för den syriska regeringen. När den s k ”Arabiska våren” skulle kommenteras av en fackföreningsledare från Egypten sade han kort och gott följande: Vilken vår?

Vi hade även en nordisk träff där vi beslutade oss för att bilda ett nordiskt nätverk.

Vi var representanter från Sverige, Norge och Danmark. Som en första gemensam uppgift bestämde vi att det måste bli att utöka kontaktnätet till att omfatta även Finland och Island.

Att få äran och glädjen att få delta på en världskongress med WFTU är lite att betrakta som ”en gång i livet – upplevelse”.

Den svenska delegationen bestod av:
Lars Lundberg Gävle Byggnadsarbetare, delegationsledare
Hans Pollak Göteborg SEKO
Jan Strömqvist Göteborg Kommunal
Olle Persson Stockholm SEKO

Lars Lundberg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *