Den avtalsrörelse som nu pågår och som för en del LO förbund redan är avslutad blir allt märkligare för varje dag.
I november 2009 spikade LO centralt de krav som de olika förbunden skulle driva gemensamt i avtalsrörelsen. I dessa krav framhöll man att i pengar skulle det nya avtalet ge ca 540 kr per månad samt att man spikade en låglönepott på 140 kr. Dessutom beslutade man att lyfta upp de enorma problem som var och är förknippade med bemanningsföretagen, vilka är ett verksamt vapen för arbetsköparna att kringgå LAS. Vidare beslutade man att de sk industriförbunden skulle förhandla klart först för att sätta ”märke” för de andra förbunden.
I LO:s ursprungliga krav framgick också att man strävade efter ett ettårsavtal. Fördelen med korta avtalsperioder är att man då får en möjlighet att skriva nya avtal utan att förbunden är bundna av fredsplikten. I den strategin ingår att om arbetsköparna vill ha längre avtalsperioder så blir det något man kan gå med på under förutsättning att det kostar för arbetsköparna.
Under samma period hävdade Svenskt Näringsliv att avtalet måste bli ett 0 avtal.
När så avtalsrörelsen inleddes mellan industrins arbetare och tjänstemän med dess motpart Teknikföretagen splittrade Teknikföretagen upp arbetare och tjänstemanna facken genom att skriva ett separatavtal med industrins tjänstemän genom att teckna ett avtal med Unionen.
IF-Metall tecknade sedan ett 2 års avtal som ger metallarbetarna ett lönelyft på 392 kr/ mån eller i procent 2,6%. Samtidigt som SCB beräknar att inflationen under samma period blir 2,1%. Dessutom valde IF-Metall att förlänga det lönesänkningsavtal på 20% man tidigare tecknat att gälla fram till 31/10 2010. Frågan om bemanningsföretagen löste Metall genom att genom ett nytt avtal förstärka LAS genom att uppsagda metall-medlemmar under de första 6 månaderna inte får ersättas av personal från bemanningsföretag. Metall skrev alltså under ett avtal som inte på något sätt kan betecknas som något annat än ett 0 avtal och därmed ett lönesänkningsavtal.
Avtalet har väckt avsky och bestörtning bland många metallare och metall i Västerbotten krävde därför att avtalet måste ut på medlemsomröstning innan det skrevs under. Ett krav som Metalls avtalsråd bestämt avvisade.
Efter metallavtalet har flera andra förbund tecknat avtal med liknande innehåll. Byggnads har tecknat ett nytt avtal som i pengar ger den enorma löneökningen med 1 krona och 60 öre per timme eller i månad räknat 260 kronor. Frågan om bemanningsföretagen som inom byggbranschen är ett jätte problem löstes på så vis att inhyrning av personal som beräknas vara mer än 5 veckor måste förhandlas. Total kapitulation alltså.
Samtidigt som allt detta skett har fackförbundet Pappers som ingår i industrigruppen, den grupp som enligt LO alltså först skall vara klara med sina förhandlingar innan de övriga förbunden börjar sina förhandlingar, den 16 april tagit ut sina medlemmar i strejk. Anledningen till detta är enligt pappers förbundsledning att det förslag till avtal man fått är ett lönesänkningsavtal samt att frågan om bemanningsföretagen inte är löst. Uppenbart är att Pappers förbundsledning förstått det som övriga förbundsledningar inte förstått.
Så här långt kan man därför säga att hela det upplägg LO lade upp inför avtalsförhandlingarna har krackelerat och arbetsköparna har vunnit allt som går att vinna. LO:s klassamarbets politik har uppenbarligen nått till vägs ände.
Lars Lundberg
Facklig sekreterare SKP
