Med anledning av 100-årsminnet av Internationella Kvinnodagen ägde ett seminarium för kommunistiska och arbetarpartier rum i Bryssel fredagen den 26 mars. Seminariets tema var Kommunisternas roll i kampen för kvinnornas jämställdhet och emancipation.
Deltagarna kom från 27 partier i 24 länder och var med få undantag kvinnor. 100-årsdagen gav möjlighet att utbyta synpunkter och erfarenheter från en så lång tid som ett sekel. Att erfarenheterna skiljde sig beroende på om man kom från Europa, Mellanöstern eller forna sovjetrepubliker bör inte förvånas. SKP representerades av Barbara Brädefors.
Greklands kommunistiska parti, KKE, vars delegation leddes av partiets kvinnliga ordförande Aleka Papariga säger i ett pressmeddelande:
”Det kapitalistiska systemet gör en del rättsliga och institutionella eftergifter, i synnerhet i mera utvecklade länder och kontinenter av den imperialistiska pyramiden; det höjer kvinnornas utbildningsnivå, inrättar ett begränsat antal sociala förmåner för barn och familjer för att uppnå sin huvudmålsättning, nämligen den högst möjliga exploateringen av kvinnors arbete- liksom ungdomars och invandrarnas-, deras politiska och sociala manipulering i jämställdhetens namn.
De borgerliga politiska partierna har gett kvinnor från borgarklassen och de högre skikten rollen som riksdagsledamot, minister, även regeringschef och president, soldat och general med avsikt att upprätta exempel för arbetarklassens kvinnor …, att vara deras ställföreträdare och manipulera dem.
Diskussionerna bekräftade att dessa värderingar inte är användbara på alla länder som länder i Afrika, Asien och andra där kvinnorna lider under former av förtryck som speglar den ojämna kapitalistiska utvecklingen och inte säregenheter av ett så kallat patriarkat…”
I talen kom också till uttryck hur trygg och framåtsträvande situationen har varit för kvinnorna i tidigare socialistiska länder och hur detta har påverkat kapitalistiska länder. Dessa kvinnor har förlorat mycket. Den nuvarande krisen försämrar dessutom kvinnornas situation liksom hela arbetarklassens.
Kvinnofrågan måste vara en självklar aspekt inom samtliga områden vare sig det gäller arbetarklassen, småbönder, småföretagare, inom utbildning, hälso- och miljövård- ja överallt. Underförstådd att kvinnofrågans klassnatur är den bästa vägen för att bemöta nedsättande uppfattningar på kvinnornas bekostnad som alltjämt existerar under en skepnad av modernism och kosmopolitism.
Diskussionen bekräftade också att det nationella fältet är klasskampens grundläggande fält eftersom därifrån utgår de positiva förändringarna i internationella sammanhang. Av samma betydelse är också kampens internationalisering och koordinering och en hög nivå av klassolidaritet.
Seminariet beslutade om solidaritetsuttalanden med Kuba, det palestinska folket och kvinnorna i Iran.
Fotnot. Barbara Brädefors tal går att läsa på SKP.se.