Lyckat valupptaktsmöte i Stockholm

Sveriges Kommunistiska Parti genomförde helgen den 10-11 april i Stockholm partiets centrala valupptaktsmöte. SKP ställer upp i höstens riksdagsval under namnet ”Kommunisterna”, samt i flera kommuner och landsting (på SKP.se finns ett pressmeddelande om mötet).

Victor Diaz De Filippi, ordförande i SKP, höll talet nedan.

Sveriges Kommunistiska Parti bestämde på sin 35:e kongress som hölls 2009 att partiet ska ställa upp i riksdagsvalet 2010. Motiveringen var både politisk och organisatorisk. Politisk genom att den s.k. oppositionen har som enda intresse att sitta vid köttgrytorna och har kapitulerat fullständigt gentemot EU:s fyra friheter vilket har reducerat rikdagen till en myndighet vars enda uppgift är att effektuera EU-byråkratins nyliberala politik. Än mer tragiskt är att Vänsterpartiet har i sin iver att få tillträde till någon ministerpost givit upp viktiga politiska mål som lagen om budgettaket och att Ohly vid flera tillfällen börjat tala sig varm om EU, allt för att visa Socialdemokraterna att de är ett regeringsdugligt parti. Om vi har en regering och en opposition som tillåter att Sveriges politik ska vara EU-byråkratins politik då innebär det att rent politiskt finns väldigt litet som skiljer de båda blocken åt från varandra. Och eftersom det aldrig kan vara Kommunisternas uppgift att stärka kapitalets makt över det arbetande folket så kan vårt parti omöjligen stödja en opposition som går i kapitalets ledband så tydligt som vår s.k. opposition gör.

Frågan som man måste ställa sig är om det finns utrymme för vår politik och om det finns möjlighet att idag få förtroende för att föra en sådan politik? På båda frågorna kan man helt klart svara ja. Med dagens kroniska massarbetslöshet, enorma bostadsbrist och inhumana sjukförsäkring politik så är det inga problem att skörda framgång för vår politik och det finns krafter i samhället som är villiga till att skrida till handling för att genomföra en ny politik, se bara på alla de ungdomar som de senaste åren har genomfört aktioner med olika grader av framgång och se vad som hände efter att den borgerliga regeringen genomförde försämringar i A-kassan. Tusentals människor gick ut och demonstrerade och krävde en politisk strejk. Dessa exempel visar tydligt att svagheten ligger hos oss själva, att vi idag inte förmår att organisera och leda dessa protester så att vi får större genomslag i valen. Men det är en organisatorisk fråga och inte en politisk sådan. Det betyder att vi kan med gott samvete säga att Kommunisternas politik är korrekt för den skapar arbete, den bygger bort bostadsbristen och den tillåter folk att vara sjuka. Vår politik är den diametralt motsatta från den som de olika blocken i riksdagen vill föra.

Som jag tidigare nämnde så fanns det organisatoriska aspekter som kongressen tog i beaktning när den biföll motionen om att ställa upp i riksdagsvalet 2010. Vi vet alla att vid valen så ökar intresset markant för de olika politiska partierna t.o.m. för mindre partier som vårt. Därför är det viktigt att vi inte reducerar oss med att endast ställa upp i kommun- och landstingsvalen, att vi utnyttjar chansen, när folk är villiga att få reda på mer om partiet, att presentera vår politik i sin helhet. På så vis kan vi dra fördel av valet för att organisera enskilda medlemmar och sympatisörer, dra igång lokalorganisationer som har svårt att skapa ett kommunalpolitiskt program men också att vi ökar aktiviteten bland redan aktiva medlemmar. Möjligheterna att föra ut vår politik är oändlig mycket större idag än vad den var för 20år sedan p.g.a. internet. Den nya tekniken blir allt viktigare som informationskanal och när tidningarna t.o.m. publicerar artiklar om att papperstidningar och TV-reklam har till stor del spelat ut sin roll då måste vi bli bättre på att ta till oss de nya sätten att få ut vår politik. Det bästa med internet är att oavsett vad man producerar så är kostnaden låg och tillgängligheten för väljarna är total. Till skeptikerna som anser att jag överdriver så säger jag bara ”Piratpartiet”. Ett parti med en fråga som i grund och botten förde hela sin valkampanj genom internet resulterade i att de fick plats i EU- parlamentet.

Det finns människor som delar vår syn på politiken men som påstår att man slänger bort sin röst genom att rösta på ett litet parti men det finns inget mer bortkastat än att rösta mot sin egna politiska övertygelse. Om det politiska etablissemanget har lyckats med att få en att tro något sådant då har man redan givit upp kampen på förhand för det finns inget bättre för kapitalet än att ha en defaitistisk arbetarklass som agerar mot sina intressen när den t.o.m. inser att den läger sin röst på något som den anser är vara dåligt när det finns ett annat alternativ. Vi måste få folk ur villfarelsen om att det är storleken på partiet som avgör kvaliteten på politiken och vi måste utnyttja valet för att ideologiskt förklara att den borgerliga parlamentarismen är inget annat en kamparena, en arena som till sin natur är mindre viktig än den kamp som förs ute på gator och torg, på arbetsplatser o.s.v.

Det är också viktigt att förklara för folk anledning till att vi ställer upp i riksdagsvalet trots våra begränsade resurser och då menar jag inte enbart med att vara ett politiskt alternativ utan också det faktum att redan i arbetarrörelsens barndom så slogs det fast att kommunisterna aldrig kan överlämna kampen till den liberala delen av arbetarrörelsen d.v.s. reformister och liknande utan kommunisterna måste axla det historiska ansvar som den vetenskapliga socialismen har visat att vi har för att ta tillvara arbetarklassens intresse, att vi är de som ska vägleda de arbetande och agera som förtrupp.

Valet för oss i partiet ska inte ses med de ögon som de styrande ser på det, nämligen en kamp om röster och mandat utan som en organisatör som gör att partiet kan stärkas med nya kontakter och medlemmar. Problemet har varit att partiet har varit dåligt på att tillvara ta dessa nya kontakter så att de har försvunnit ur, i brist på bättre ord, våra klor. Det är något som vi, om tiden räcker till, bör diskutera under denna valkonferens.

Nåväl, jag ska inte tråka ut er mer men jag vill avsluta med att det är viktigt att vi går in i kommande valrörelse med entusiasm och motivation, inte för att få fler röster men för att stärka partiet moraliskt, organisatoriskt och ideologiskt så att vi efter valrörelsen kan utnyttja den kraft och aktivitet som valet har gett oss för att bygga ett starkare Sveriges Kommunistiska Parti.

Skriv ut