Det svenska kulturlivet är fattigt och utarmat vilket smittar av sig på andra områden. Utbudet blir allt sämre och skåningarna och svenskarna tvingas åka till Köpenhamn, Hamburg, Helsingfors och andra omkringliggande orter för att konsumera kultur. Anslagen blir allt lägre och det för att främja kulturlivets ”egen livskraft”. Kulturen framställs ”som en mottagare av bidrag och stöd. Alldeles för sällan betonas den egna livskraften och kulturskapandets väldiga potential. Det är dags för ett annat perspektiv, ett paradigmskifte i svensk kulturpolitik.” (”97 krav på en ny kulturpolitik” – Moderaterna i Skåne, 2008-05-05)
Men självfinansierande kulturverksamheter leder till ett ostimulerande och isolerat kulturliv samtidigt som staten vill ha en gräddfil. Andra europeiska länder lägger en-två procent av sin bruttonationalprodukt för kulturändamål, men inte Sverige. ”I Nederländerna satsas 800 miljoner kronor om året på internationellt kulturutbyte. I Sverige har Kulturrådet tio miljoner kronor till sitt förfogande. Vi spelar i helt olika divisioner. Belgien och Frankrike investerar stort i interkultur och inte bara med sina forna kolonier. Storbritannien har nyligen lanserat en omfattande internationell strategi och Finland tar hem både pengar och inflytande från Bryssel varje fredag eftermiddag.” (”Våga satsa på kulturen i Sverige”, SvD.se, 2009-06-23)
Sverige har alla förutsättningar att bli vägledande inom hållbar kultur och interkulturalism, men då är det nödvändigt att vi satsar helhjärtat och inte går på sparlågor! ”En del invandrarföreningar är äldre än flertalet idag aktiva svenska föreningar. Det norska samfundet i Stockholm bildades i slutet av 1800-talet och har hunnit passera 100-års jubileet. Även i Borås bildades 1900 Tyska verkmästareföreningen, som senare bytte namn till Tyska föreningen och finns ännu idag. Likaså den italienska föreningen i Nacka som bildades 1905 och vars främsta uppgift då var av social karaktär.” (Immigrant-institutet)
Sverige har således en förvrängd kulturpolitik. Istället för att exempelvis stärka och främja Östersjösamarbetet, svenska och invandrarföreningar, uppfinnare och innovatörer investerar man miljarder i dunkla projekt lobbade av utländska intresseorganisationer med finansmannen George Soros och den inofficiella klubben Bilderberggruppen i spetsen. Dessa sistnämnda påverkar världens utveckling i fel riktning. Istället för att verka för fred, samförstånd och kulturella utbyten mellan regioner och folk framprovocerar de krig och finanskriser på löpande band!
Ljubomir T. Devic, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Utomordentligt välformulerat och mitt i prick,Ljubomir!Ska vi ha en statsminister och en utrikesminister som är invalda medlemmar i Bilderberg?