Uttalande från Greklands kommunistiska parti (KKE) om Europeiska vänsterpartiet (ELP).
Kära kamrater,
Om några dagar kommer det så kallade ”europeiska vänsterpartiet” (ELP) att ha sin 3e kongress i Paris. Denna förläggs till exakt samma datum (3-5 december) som det internationella mötet för kommunist- och arbetarpartier, som i år hålls i Sydafrika. Detta provokativa och symboliska handlingssätt visar tydligt ELP:s splittrande och undergrävande roll gentemot den internationella kommunistiska rörelsen.
Det är väl känt att KKE alltifrån början gjorde ett tydligt avståndstagande från ett eventuellt bildande av ett ”europeiskt parti”. Andra partier som däremot hade följt den så kallade eurokommunist-linjen och var i opposition mot Sovjetunionen och andra socialistiska länder, kom att spela en ledande roll i ELP:s grundande. En rad partier som exempelvis det grekiska partiet Synaspismos och Die Linke från Tyskland vilka hade avslutat sin kamp för de kommunistiska idealen stödde också grundandet av ELP med en konsekvent anti-kommunistisk hållning. Slutligen bestämde sig en rad kommunistiska partier att ansluta sig som ”observatörer” för att i varje enskilt fall kunna ta hänsyn till olika faktorer.
Det har nu gått några år sedan dess och vi anser idag att våra bedömningar av ELP har bekräftats när vi utvärderar dess verksamhet, avhandlingar och all den erfarenhet som gjorts på grundval av dess existens.
I sina programmatiska dokument (författningar och program) avvisar ELP de revolutionära traditionerna och allt som är kommunistiskt. Det är fientligt inställt till den vetenskapliga socialismen, klasskampen och den socialistiska revolutionen. I sitt program godtar ELP kapitalismens evighet, som en del av EU:s institutionella ram. En förutsättning för dess existens är att det inte kommer att ifrågasätta EU:s uppbyggnad.
Detta framgår också av materialet till ELP:s 3: e kongress, där man genom förslag som ”Konkreta åtgärder som kan och bör vidtas för att fria EU och nationella regeringars beslutsfattande ur greppet från finansiella marknaderna”, anser att en ”humaniserad” kapitalism kan främjas. Påstådda ”radikala förändringar”, är åtgärder som föreslås för att modernisera kapitalismen ur en återvändsgränd angående ”demokratisering av Europeiska unionen”, den union som bildades av europeisk kapitalism för en större effektivisering i utnyttjandet av folken i Europa och för dess fortsatta existens i den globala konkurrensen med USA och andra imperialistiska makter.
Det faktum att de ledande krafterna i ELP som också formar dess politiska linje, verkar inom gränserna för det kapitalistiska produktionssättet, framgår av deras stöd till den imperialistiska EU, som de vill ska kunna spela en större roll i globala frågor. Det framgår även av det faktum att deras handlingar, i vilka de fokuserar på den så kallade ”nyliberalismen” som utvecklar illusioner bland arbetarna i Europa att det kan finnas en annan ”ledning” inom ramen för kapitalismen, som påstås kunna lösa folkens problemen. Ännu en gång, ELP:s farliga roll är helt uppenbart ett medel för att snärja in krafter inom ramen för kapitalismen och göra dem till en ”svans” för den europeiska socialdemokratin.
De ”tårar” som ELP fäller i dokumenten till sin 3: e kongress erkänner det faktum att bortfallet av den ”tidigare socialismen” har lett till en försämring av livet för de anställda men hycklande när man tar hänsyn till att de krafter som leder ELP var bland dem som kämpade mot Sovjetunionen och andra socialistiska länder, tillsammans med högern och socialdemokraterna och de accepterar och använder än i dag hela bourgeoisiens argumentation för att likställa kommunismen med fascismen. Det är ingen tillfällighet att ELP:s handlingar inte omnämner den oacceptabla historieförfalskningen, som EU, Europarådet och andra imperialist-organisationer bedriver mot kommunist- och arbetarrörelsen i Europa.
De meningsskiljaktigheter inom ELP angående EU:s militarisering och internationella förbindelser framstår som missionärernas predikningar, när man betänker att detta parti på samma gång har uttalat sitt stöd för en mer aktiv roll för EU i världen och accepterat den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detsamma gäller för ELP:s överklagande om en ”upplösning av NATO”, när detta krav inte kombineras med kampen för varje medlems-stats utträde ur det.
Referenserna om en rättvis lösning på en rad internationella problem (Palestina, Cypern, blockad mot Kuba) är extremt hycklande när ELP klargjort att de kommer att lösas, inte genom folkens anti-imperialistiska kamp, men genom införande av internationell och europeisk lag. Vilken ”lag” är det som ELP talar om? Beslutet av domstolen i Haag, som legitimerade NATO:s ingripande på Balkan och protektoratet Kosovo, visar tydligt vad den internationella och europeiska lagen i verkligheten innebär. Ett annat exempel är beslutet av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som försvarat Lettland, där den anti-fascistiske veteranen Vasili Kononov har förföljts och fängslats av regeringen, eftersom han enligt domstolen agerade som en ”terrorist” 1944, då han kämpade mot de nazistiska horderna som hade invaderat hans land, Sovjetunionen. Ett annat åskådliggörande exempel är den med EU gemensamt, vidriga och fientliga hållningen till Kuba. Det framgår av det lagstiftande förbud mot verksamheter av kommunistpartier i en rad EU-länder. Det visas genom förbud mot symbolerna för kommunist- och arbetarrörelsen i olika EU-länder. ELP var återigen tyst om alla dessa frågor. ELP blundar och visar att det inte tar hänsyn till imperialismens barbari som visats på olika sätt genom den ”lag” som är förhärskande i dag och som inte är något annat imperialismens.
Kamrater,
Tiden är mogen att överge alla illusioner om den roll som ELP spelar. KKE uppmanar de kommunist- och arbetarpartier, som av olika skäl gick in medlemmar och observatörer i detta specifika ”påhittade” parti (skapat i enlighet med EU:s villkor för att tjäna det), att ompröva sin ståndpunkt. En fortsatt försvagning av detta ”vänster” parti i EU och en förstärkning av ett jämlikt samarbete mellan kommunist- och arbetarpartier i Europa, på grundval av marxismen-leninismen och den proletära internationalismen, oberoende av de villkor och gränser som EU ställer, utgör det enda hoppet för en återförening av den europeiska kommunistiska rörelsen och är det enda tillförlitliga svaret på det europeiska kapitalets aggressivitet mot arbetarnas rättigheter.
CC’s International Section of the KKE
