De borgerliga partierna är rörande överens med socialdemokraterna att vissa politiska beslut i riksdagen måste, för att vara på sikt trovärdiga fattas genom vad de själva kallar vara ”blocköverskridande”. Sådana beslut som måste vara blocköverskridande är skattepolitiken, socialpolitiken och inte minst försvarspolitiken. Att besluten är blocköverskridande är från borgare och socialdemokrater en signal till omvärlden att oavsett resultat av kommande val så står dessa beslut fast.
Mot den bakgrunden var det en kvittrande glad riksdagsledamot, Anna-Lena Sörensson dessutom ledamot i försvarsutskottet som på ett seminarium i Visby kunde meddela att socialdemokraterna blivit överens med de borgerliga partierna. Man har nått en blocköverskridande överenskommelse om att flyplanet JAS skall uppgraderas i en ny version.
Enligt Anna-Lena Sörensson och hennes borgerliga riksdagskollegor måste försvaret ha den förmåga som krävs för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Sverige måste förfoga över ett lika avancerat flygplan som eventuella fiender. Enligt Anna-Lena Sörensson (s) kommer nuvarande version av JAS att börja bli föråldrad efter 2020, den nya versionen kommer enligt försvarsutskottets beräkningar att vara modern fram till 2050.
Det kan vid en första betraktelse verka som underligt att ett sådant beslut kan fattas utan någon som helst debatt i vare sig media eller i riksdagens kammare. Speciellt märkligt kan det verka då kostnaden för denna uppgradering är enorm. I den blocköverskridande uppgörelsen beräknar man att det kommer att kosta 50 miljarder. Genom att överenskommelsen är blocköverskridande innebär det att Nato är försäkrade om att Sverige även i fortsättningen är beredda att med moderna vapen delta i Natos krigsoperationer världen över. Vidare innebär beslutet att ägarna till SAAB AERO, de som tillverkar och säljer planen, familjen Wallenberg, vet att ytterligare 50 miljarder står till deras förfogande.
Man förstår Anna-Lena Sörenssons glädje när hon, trots summans gigantiska storlek kan konstatera att det statsfinansiella läget tillåter denna satsning. Summan kommer att ingå i den statsbudget som tas hösten 2012.
Om nu riksdagen hade haft en annan sammansättning, med deltagande från SKP t.ex., hade man i kammaren kunnat få ta del av en annorlunda diskussion. Om vad de 50 miljarderna skulle räcka till om man inte satsade dem på krigsindustrin.
Man hade med ett penndrag kunnat utplåna arbetslösheten och därmed barnfattigdomen, förutom detta hade man kunnat rusta upp järnvägsnätet så att det började fungera. Man hade kunnat börja tillverkningen av lok och järnvägsvagnar som fungerar i det svenska klimatet. Man hade kunnat rusta upp Arbetsmiljöverket för att förhindra dödsolyckorna på våra arbetsplatser osv. 50 miljarder räcker till oändligt mycket, om man vill. Problemet med dessa blocköverskridande överenskommelser är att skillnaden mellan riksdagspartierna blir kosmetisk och därmed ser allmänheten det som mindre viktigt att delta i de allmänna valen vart fjärde år, då man upplever att det man skall välja mellan består av samma sörja.
Uppgörelsen om JAS kan inte uppfattas som något annat än ett nödrop efter SKP i riksdagen.
Lars Lundberg
