Under en förhållandevis kort period har Gävleborna på ett mycket bryskt sätt fått sig en rejäl lektion i politisk ekonomi genom den handfasta undervisning i ämnet som getts via företag som hela tiden visat vad kampen om profitmaximering innebär för de anställda. Vi tänker naturligtvis på nedläggningen av massafabriken i Norrsundet, nedläggningen av Ericsson i Gävle och nu senast beskedet om nedläggning av Läkerol.
Vid varje tillfälle hänvisar företagen till kostnadsläget som är ansträngt och därför kastar man gladeligen ut 1000-tals arbetare i ovisshet och arbetslöshet. Lägger vi dessutom till de många vidriga skandaler inom äldreomsorgen då får vi klart för oss att kapitalisterna bokstavligen är beredda att gå över lik för att försvara profiten.
När en och samma kommun drabbas så hårt som Gävle kommun blir naturligtvis alla politiska partier berörda och känner sig manade till kommentarer vars enda syfte är att underlätta återval i nästa val. Speciellt smärtsamt måste det vara för socialdemokraterna som på 1:a Maj och vid något annat högtidligt tillfälle dristar sig att kalla sig socialister, dock med hänvisning till att ett socialistiskt samhälle vill man inte ha, fy tusan heller. Däremot hävdar man att socialdemokraterna som enda parti kan skapa det kapitalistiska lyckoriket. Nu har vi Gävlebor fått ett handfast besked om att det kapitalistiska lyckoriket inte är något som har med verkligheten att göra.
De borgerliga politikerna som även de har nästa val 2014 i sikte känner sig också manade att kommentera den kapitalistiska överproduktionskrisen och lösningar på densamma. Deras standardsvar och lösning är att skapa ett företagsvänligt klimat i kommunen. Vad det i praktiken innebär är man mer oklar på förutom att kommun och näringsliv skall träffas på en bättre middag med jämna mellanrum. För kapitalisterna innebär ett bättre företagsklimat arbetare som jobbar för en lön på 30 kronor per timme eller mindre. Det är ju därför nedläggningarna motiveras med att Ericsson förlägger sin produktion till Kina och Lettland, Läkerol skall tillverkas i Slovakien, ett land med bra företagsklimat. Vänsterpartiet och dess Ulla Andersson även de har en lösning på kapitalismens kris och det är att hänvisa till kapitalisternas sociala ansvar. Be Lundin Oil och Carl Bildt att visa sitt sociala ansvar för verksamheten i Afrika och de skrattar på sig.
Alla etablerade proffstyckare undviker med alla medel att närma sig problemets kärna. Nämligen kampen mot det ekonomiska system som för att kunna existera bygger på förtryck och förakt för demokratin. Läget är dock inte hopplöst och vi kommunister vill därför föreslå lösningar på både kort och lång sikt. Rimliga krav att ställa redan i dag och till Cloetta är att ingen arbetare skall lämna fabriken utan att man har ett nytt jobb att gå till eller en vidareutbildning som skall leda till ny anställning. Detta är Cloettas ansvar och skall till fullo bekostas av Cloetta. Det måste bli slut med att kapitalisterna kan husera bäst de vill och staten sedan skall agera städgumma för att ta reda på eländet de lämnar efter sig i den heliga profitens namn.
På lite längre sikt måste politiken inriktas på att ta av kapitalisterna den makt de nu har, en makt som de bevisligen inte klarar av att hantera. Därför måste samhället snarast befria dem från att ansvara för kreditväsendet för det är något man definitivt inte klarar av utan måste med jämna mellanrum via bankakuter och annat få gigantiska bidrag av staten för att täcka sina felaktiga och huvudlösa affärer. Nästa steg måste bli att vi en gång för alla beslutar oss för att samhällets alla naturrikedomar skall stå under demokratisk kontroll. Att lägga ansvaret för skötseln av skogar, gruvor, vattenkraft mm till ett antal bevisligen mycket inkompetenta företagsledares roulettspel verkar inte speciellt klokt. När detta är gjort har vi kommit en bra bit på vägen, inte mot något lyckorike för det finns inte, däremot har vi fått ett bättre land att leva i och det är inte fy skam.
Lars Lundberg
Stefan Gustafsson
Sveriges Kommunistiska Parti i Gävle