När ståljätten SSAB meddelade IF Metall att det nu är dags för arbetarna att sänka lönerna då orderingången är mattad och detta utgör ett hot mot aktieägarnas intressen svarade Metall i vanlig ordning och för förbundet typiska kryperi för kapitalet: Javisst gör vi det. Metall sände därmed frågan vidare till först järnbruksklubbarna i Luleå, Borlänge och Finspång. På dessa arbetsplatser utgörs de lokala fackens ledningar av pålitliga samarbetsmän och dessa kunde ro lönesänkningsavtalet i land till IF Metalls och SSAB:s stora glädje.
Sämre gick det i Oxelösund där det lokala facket såg igenom det förrädiska och antifackliga spelet som IF Metall tillsammans med SSAB ägnade sig åt och rekommenderade medlemmarna att säga nej till lönesänkningsavtalet vilket också skedde.
Det är då, när det står klart för SSAB att arbetarna sagt nej till lönesänkningsavtalet som det händer något nytt och för den svenska arbetsmarknaden helt främmande och för den fackliga rörelsen förödande. SSAB beslutar sig för att strunta i den lokala fackliga organisationen och vända sig direkt till de anställda med exakt samma avtalsbud som man tidigare lämnat till järnbruksklubben och som blivit avslaget. SSAB:s platsledning hävdar att företaget känt sig tvingat att gå direkt till de anställda då många anställda vänt sig till företagsledningen för att meddela sin besvikelse över fackets agerande. Läs igenom den mening ni nyss läst och fundera vad det egentligen var ni läste.
Att SSAB:s agerande kan ha skett utan IF Metalls tysta medgivande på central nivå får betraktas som uteslutet.
Vad säger då nu gällande lagstiftning i frågan:
Enligt medbestämmande lagen, MBL 19 § ”Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisationen i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom riktlinjerna för personalpolitiken”
Vad lagen säger på ren svenska är att järnbruksklubben är den företaget skall förhandla med och det är ett lagbrott att trotsa detta. MBL §19 slår alltså fast vilka som är parter på arbetsmarknaden, fack och företag. Vad SSAB gjort är ett flagrant brott mot kollektivavtalet och MBL och utgör ett första embryo till så kallade Gula fackföreningar, fackföreningar som styrs av företag och är mycket vanliga i fascistiska länder, som exempelvis i Hitlertyskland.
I det avtalsförslag som SSAB ställde till personalen uppmanades de att svara senast den 7 december på det ”erbjudande” företaget ställt. I det läget ställdes järnbruksklubben i Oxelösund inför ett dödligt hot och måste reagera snabbt, mycket snabbt och det gjorde man redan den 4 december genom att uppmana medlemmarna att säga ja till SSAB:s ”erbjudande”.
Vad som fått järnbruksklubben att ändra sig är omöjligt att veta för de som inte deltagit i klubbens styrelsemöte, men uppenbart är att den lokala fackliga organisationen gjort bedömningen att för att rädda klubben och dess legitimitet måste man agera som man gjorde.
Vad som är lika uppenbart är att SSAB omöjligt kan ha agerat utan IF Metalls tysta medgivande, vilket betyder att IF Metall sätter SSAB:s aktieägares välmående högre än arbetarnas rätt att låta sig företrädas av den fackliga organisationen. Fortsätter IF Metall den inslagna vägen betyder det att förbundet upphör som facklig organisation och Stefan Löfvens gamla önskedröm att ansluta IF Metall till arbetsköparorganisationen Teknikföretagen blir verklighet.
Lars Lundberg
Facklig sekreterare SKP
[related_posts limit=”5″ image=”0″]
