Det 15:e Internationella Mötet för Kommunistiska- och Arbetarpartier hölls i Lissabon den 8 till 10 november på temat ”Kapitalismens fördjupade kris, arbetarklassens roll och kommunisternas uppgift i kampen för arbetarnas och folkets rättigheter, imperialismens aggression, omgrupperingen av krafterna på internationellt plan, klassfrigörelsen och kampen för socialism”.
På mötet deltog 75 partier från 63 länder och hälsningar från ytterligare 14 partier togs emot som av olika anledningar inte kunde delta. Mötet analyserade bland annat den internationella situationens utveckling mot bakgrund av kapitalismens fördjupade strukturella kris samt den komplexa omgrupperingen av krafterna på det internationella planet. Där varnades för de faror som har sitt ursprung i imperialismens aggression.
Samtidigt lovordade och uppskattade deltagarna arbetarnas och människornas motstånd och kamp, bekräftande den nuvarande situationens potential i utvecklingen av den frigörande kampen samt de djupagående förändringarna i den antimonopolistiska och antiimperialistiska riktningen, för Socialism.
Mötet noterade att den fördjupade kris som rusade i höjden 2008 i och med konkursen av Lehman Brothers, är en kris som långtifrån är över trots att den härskande klassen driver resonemanget om en ”återhämtning”, allt bekräftade att kommunisternas analys om krisens natur och utveckling är en överproduktionskris och en överanhopning av kapital. En kris som uttrycker tillspetsningen av kapitalismens egna inre motsättningar, i synnerhet den grundläggande motsättningen mellan produktionens sociala karaktär och det privata beslagtagandet av vinsten. Det betonades även systemets historiska gränser och kampens läglighet för ett grundläggande alternativ till kapitalism, nämligen Socialism.
Mötet fördömde storkapitalets målsättning, de imperialistiska stormakterna och deras internationella och överstatliga strukturer av imperialistiskt samspel, såsom EU som vill införa en samhällelig återgång som kränker ekonomiska, arbetsrättsliga och sociala rättigheter samt våldsamt attackerar levnadsvillkoren för det arbetande folket och massorna och förklarar krig mot andra staters suveränitet och självständighet.
Mötet refererade i synnerhet till människornas hårda verklighet och krisens påverkan samt den kapitalistiska offensiven mot utvecklingsländer där folkets rätt till ekonomisk och social utveckling begränsas ännu mera. I detta ramverk lades fokus på den kapitalistiska krisens påverkan på jordbruk och livsmedelsindustri med risk för ett flertal länder att förlora sitt självbestämmande över matproduktionen och härigenom döma stora massor av världens befolkning till svält och undernäring.
Mötet belyste också de faror som uppstår med de imperialistiska stormakternas och NATO:s intensifiering av den militaristiska-, krigshetsande-, och interventionspolitiken. Det betonades att aggressionskrigen, interventionsprocesserna, skapandet av interna konflikter och stärkandet av repressiva, auktoritära, kontroll- och spionageåtgärder är en del av det maktbaserade svaret från storkapitalet till kapitalismen i kris med dess centrala målsättning att bibehålla kontrollen över resurserna och energikällorna samt att hejda revolten, folkets kamp och de oundvikliga samhälleliga och revolutionära utbrott som den nuvarande situationen medför.
Deltagarna uttryckte sin solidaritet med de pågående striderna på alla kontinenter mot den aggressiva imperialistiska offensiven, för socialt framåtskridande, självständighet, suveränitet, fred, rätten till social och ekonomisk utveckling, för skapandet av suveränitets- och utvecklingsalternativ till imperialismens hegemoniska dominans, det grundläggande alternativet till kapitalistiskt barbari – Socialism. Deltagarna bekräftade arbetarklassens centrala roll och dess allians med andra antimonopolistiska skikt i försvaret av sina rättigheter, nämligen rätten till arbete, sociala rättigheter och värnandet av sociala funktioner inom respektive stat.
Deltagarna uttryckte sin solidaritet med alla de folk som står emot imperialismens interventionspolitik och aggression, i synnerhet med folken i Mellanöstern och de pågående striderna i regionen mot alla former av aggression och förtryck, för suveränitet, demokrati, social rättvisa och nationell enighet, som i Egypten och Tunisien. De bekräftade sin solidaritet med det palestinska folket och deras kamp för nationella rättigheter såväl som med andra folk i regionen som är offer för angrepp och interventioner likt det syriska folket är.
Där utvecklingspotentialen för en revolutionär strid växer fram inom ramen för ett fortsatt motstånd och kraftansamling uppstår viktiga faktorer i världens olika regioner för att hålla tillbaka imperialismens hegemoniska dominans. Mötesdeltagarna hyllade och berömde folkens kamp, de kommunistiska och progressiva krafterna i Latinamerika som bedömde att kampens metoder, det progressiva och suveräna bejakandet såväl som samarbetet baserat på solidaritet i regionen är en viktig faktor och stimulans för utvecklingen och stärkandet av den antiimperialistiska kampen. Deltagarna försäkrade än en gång sin solidaritet med Kuba och dess socialistiska revolution, liksom med det venezolanska folket och deras bolivarianska revolution.
Mötet betonade kampens betydelse till försvaret av demokratiska friheter, mot den reaktionära högerns avancemang, mot främlingsfientlighet och rasism, mot religiös fanatism, obskurantism och antikommunist. Det bekräftade sin solidaritet med andra kommunistiska partier och alla revolutionära krafter som är föremål för politisk förföljelse och antikommunistiska kampanjer på den europeiska kontinenten vilket genomförs av ett flertal regeringar liksom institutioner som den Europeiska Unionen.
Olika länders och regioners konkreta erfarenheter i kampen presenterades i de flesta inlägg som styrkte att arbetarna och människorna inte fogar sig, ens under rådande och svåra förhållanden, befriande avancemang och prestationer av antimonopolistisk och antikapitalistisk natur är möjliga.
Det bekräftades att socialismen alltmer framträder som det verkliga alternativet till kapitalismen och dess kris. Dragna lärdomar av de fördröjningar, misstag och förvrängningar som motarbetat socialismens grundläggande principer värderades som mycket positiva erfarenheter för byggandet av socialism och vad det betydde och betyder för mänskligheten och satte fokus på det nya sociala systemets prestationer och tillkännagav att det inte finns några revolutionsmodeller. Deltagarna betonade massornas avgörande roll i byggandet och ledarskapet av socialistiska samhällen.
Det betonades också att den nuvarande internationella situationen gör det särskilt nödvändigt att stärka samarbetet bland alla progressiva och antiimperialistiska krafterna, i första hand mellan de kommunistiska partierna och arbetarpartierna runt om i världen, de starkaste garantierna i folkens kamp för skapandet av Socialism. På detta sätt belystes de rika erfarenheter och de framåtskridanden som har gjorts under det Kommunistiska- och Arbetarpartiernas Internationella Möte som ett utrymme för informationsutbyte, erfarenheter och åsikter av möjliga konvergerande positioner och beslut om gemensamma och sammanlöpande initiativ som betonade vikten av att säkerställa en fortsättning av dessa möten.
Mötet antog ett flertal olika beslut och initiativ för gemensamma eller samverkande åtgärder som ska vara genomförda till det 16:e Internationella Mötet för Kommunistiska- och Arbetarpartier.
Lissabon, 10 november, 2013
