Flyktingfrågan ur ett historiskt perspektiv

HISTORIA. Idag när flyktingfrågan har fått ny aktualitet återger Riktpunkt hur Sven Linderot drev frågan. Sven Linderot var partiordförande för SKP från 1929 till 1951. Han var även redaktör för tidningen Norrskensflamman. Under en tid var han också riksdagsman.

I den tidsanda som rådde behandlade Stockholmspolisen flyktingar som förbrytare och uppfattade dem som kriminella element. Stockholmskällan uppger att det i december 1938 inkom en förfrågan från polisen om utökade resurser till vad de benämnde som ”utlänningsärenden” till följd av den påtagliga mängd flyktingar som vid den här tiden sökte sig till staden. Denna händelse ledde till att flyktingfrågan togs upp till diskussion i stadsfullmäktige den 27 februari 1939. I sitt framträdande i stadsfullmäktiges debatt gör han sakpåståenden bland annat att stockholmspolisen i hemlighet ska ha skickat känslig information om åtskilliga flyktingar till fascistiska statsmakter exempelvis Nazisttyskland. Vidare ställde han också frågan om hur Stockholms polismyndigheter egentligen behandlade dessa flyktingar.

Nedan följer två citat från Sven Linderot som vittnar om hur flyktingarna behandlades av Stockholms polismyndigheter:

”Jag känner en hel del fall bara rörande dem, som kommit in på allra sista tiden, där flyktingar från Österrike och Tyskland, i vissa fall också ganska kända, tidigare riksdagsledamöter, anhållas. De tagas i förvar på polisstationen, man tar fingeravtryck av dem, man gör vanliga brottslingsfotografier för förbrytaralbum, som finnas i alla länder, man tar alla slags kännetecken, man antecknar om de ha ärr eller dylikt, och man räknar guldplomberna i munnen – man uppgör med andra ord en kriminalkatalog över dessa flyktingar, som om de vore de grövsta brottslingar.”

”Från kriminalavdelningen sänder man sedan dessa fingeravtryck, fotografier o. s. v. till Geheime Statspolizei i Berlin och åstadkommer därmed genom svenska polismaktens försorg först och främst en registrering av hit undflydda politiska flyktingar, som naturligtvis är mycket tacknämlig för den tyska polismakten.”

De sakpåståenden som Sven Linderot gjorde under debatten i stadsfullmäktige 1939 väckte stora reaktioner. Det ledde till att han på order av dåvarande borgarrådet Yngve Larsson uppmanades att skriva en skriftlig rapport för att styrka sina uttalade sakpåståenden eftersom Larsson menade att dessa var mycket allvarliga. Det har även framkommit uppgifter om att Yngve Larsson ska ha skickat ett brev till överståthållaren (vår tids motsvarighet till landshövding) Thorsten Nothin där han ska ha begärt att saken skulle utredas.

Här följer ett citat från Sven Linderots rapport:

”Charlotte Bischoff. Fick under förvaringstiden genomgå fingeravtrycks- och fotograferingsproceduren. I detta fall erhölls upplysning genom en av polissystrarna, som meddelade B. att ”rapporten och fotografierna har sänts till Tyskland, men det dröjer nog länge ännu innan vi får svar”. Då B:s man sedan 1934 sitter i fängelse, dömd till 8 år, kan i detta fall förfaringssättet ge anledning till diverse chikaner.”

Charlie Paulsson
Källa: Stockholmskällan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.