Hästintresse skapar slaveri i hästbranschen

Kan eller ska kommunister bry sig om en sport där överklassen oftast figurerar? Jag tycker det, när orättvisor och näst intill slaveri förekommer i en verksamhet som omsätter miljoner varje år. Hästsporten har ökat enormt de senast tjugo-trettio åren. I hagarna längs med vägarna ser vi hästar oftare än kor.

En häst kostar från 10 000 till flera miljoner i inköp i dag. Priset varierar så mycket. Allt beroende på vad köparen vill ha hästen till. Du kan nog få en oinriden femtonårig shetlandsponny för 10 000 (en shetlandsponny är en liten ponny på omkring en meter i mankhöjd). En tävlingshäst – travare, galopphäst, hoppning, dressyr och med flera inriktningar – kan en ’vanlig’ människa med enbart en låg inkomst inte köpa idag (ett alternativ är att man går samman på ett antal personer och köper en andel i hästen). Ett eller flera företag kan köpa hästen eller hästarna för att denne och ryttaren ska ge dom reklam i olika tävlingssammanhang. Oftast har denna ryttare/tränare/kusk flera hästar samtidigt, hästar som är tävlingsbara eller under utbildning. Inom galoppsporten kan det vara att en tränare köper in hästar i ett stall och/eller tar emot hästar från företag och privatpersoner och tränar upp dessa.

Till alla dessa tävlingshästar behövs ett stall. Om en tränare verkligen satsar på sporten så är stallen i hög kvalité – rymliga boxar (fyrkantig plats där hästen äter och vilar åtskild från andra med galler), dusch och högklassigt foder (priset är skyhögt) och djup strö på golvet. Till hästen behöver man sadel (det finns speciella hopp och dressyrsadlar – allt beroende på vilken gren man satsar på), träns, sele, en sulky (vagnen som kusken sitter i bakom travaren) och andra detaljer varefter dom uppstår (kanske hjälptyglar, annat bett eller något annat). Allt detta kostar från 20 000 (begagnat) till 60 000.

Sedan tillkommer veterinär, hovslagare (var sjätte till åttonde vecka) och försäkring. Om ni någon gång varit hos en veterinär så vet ni att det kan gräva ett stort hål i plånboken. Till ryttaren måste man ha en tränare, en plats att rida på, hinder och/eller en dressyr plan. För en galopp eller travtränare behövs kanske ett fält eller egen körbana för träning av hästen. En eller annan gång måste de köra till en tävlingsarena och träna. Bilen kostar oftast 500 000:- och uppåt (allt är beroende vad man väljer att köpa). För att träna hästen på banan måste man betala en avgift. Jag har ännu inte fått veta hu mycket den avgiften är på. Men jag tror att den avgiften också är beroende på vilken bana man väljer.

Så vem ska nu ta hand om alla dessa hästar? Om hästar hade varit motorfordon hade de bara parkerats i ett garage och setts över en eller annan gång. Men hästar behöver en daglig skötsel såsom utfodring, mockning, ryktning, ut och insläpp, motion och med mera. Oftast anställs en stallflicka (enbart det uttrycket innebär att en person går miste om tusentals kronor). Denna stallflicka – som kanske har en tvåårig utbildning i stall och hästskötsel som hon själv har bekostat kanske med lån – anställs och som lön kan de i vissa fall få enbart fickpengar, mat och husrum och ingen försäkring. Ibland kan hon även hoppa in som barnpiga till familjens barn. Den anställda stiger upp tidigt på morgonen och lägger sig sent (det finns skräckexempel där en ’stallflicka’ utnyttjas sju dagar i veckan eller/och att hon råkar ut sexuella ofredande av arbetsgivaren). Ett stall på femton tjugo hästar behöver man bara en anställd – enligt vissa arbetsgivare. Så den anställde arbetar ensam med en stor risk för arbetsskador. Hästar är flyktvarelser och är individer. Vissa är direkt livsfarliga (hästsporten är enligt statistik den farligaste sport man kan hålla på med).

Hur har man råd att köpa hästar och allt den behöver men sedan har man inte råd att betala en hyfsad lön till en anställd? Hästen som den anställde sköter är värld mer än den anställde. Hästen är försäkrad men den anställde är det inte. Om hästen börjar halta kontaktar arbetsgivaren genast veterinären men när den anställde har skadat sig så kan arbetsgivaren eventuellt bevärdiga sig att köra till akuten. Hästen bor bättre och får kanske bättre mat än den anställde. Den anställde har i vissa fall ingen fri tillgång till kläder, stövlar och säkerhetsutrustning (såsom hjälm och skyddsväst) medan arbetsgivaren köper in täcken till hästen. Inte konstigt att denna ’stallflicka’ går i väggen och att denne går från stall till stall för att till slut ge upp och tappa hästintresset. Och därefter kanske utbilda sig till något annat.

Kerstin Stigsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.