Den 24 januari hölls i Bryssel det europeiska kommunistiska mötet för tionde gången, i vilket 41 kommunist- och arbetarpartier deltog. Värd för mötet var KKEs delegation till Europaparlamentet. I skenet av den viktiga hundraårsdagen av Oktoberrevolutionen diskuterades viktiga frågor med bäring för arbetarklassen, folken, den europeiska och internationella arbetarrörelsen, såväl som för den kommunistiska rörelsen och kommunisternas kamp.
Oktoberrevolutionen var en världshistorisk händelse, den viktigaste under 1900-talet, och satte sin prägel på mänsklighetens utveckling. Den bidrog i skapandet av en ny historisk period som kännetecknades av övergången mellan kapitalism och socialism. Den skapade förutsättningarna för en aldrig förr skådad utökning av arbetarnas rättigheter. Den sporrade också arbetarnas kamp i de kapitalistiska länderna. Revolutionen hade också en avgörande inverkan på den internationella kommunist- och arbetarrörelsen bidrog till folkens befrielse från det koloniala oket. Den stora socialistiska Oktoberrevolutionen bekräftade den marxist-leninistiska teorins korrekthet och kommunistpartiet oersättliga och ledande roll.
Flera av mötets talare betonade att de kontrarevolutionära förändringarna inte förändrade vår tidsepoks karaktär. Socialismen fortsätter att vara tidsenlig och nödvändig. Deltagarna uttryckte också optimism över att det kapitalistiska barbariet inte är mänsklighetens framtid och att vårt århundrade kommer att innebära en ny global revolutionär rörelse och nya socialistiska revolutioner…
Flera talare refererade också till kontrarevolutionerna, deras negativa konsekvenser för folken, orsakerna till dessa, samt misstagen och avvikelserna som ledde till att socialismen störtades. Det noterades också att under tiden socialismen existerade förändrades de kapitalistiska metoderna och utvecklingsvägarna för att kunna lösa aktuella problem. Detta försvagade det socialistiska bygget och underminerade i det i slutändan.
Bland de viktigaste uppgifterna som kommunisterna idag står inför är att bemöta EUs anti-kommunistiska kampanj, att återupprätta arbetarnas kunskap om socialismen under 1900-talet. Detta måste göras utan idealiseringar; det måste göras objektivt och fritt från borgarklassens smutskastning som baseras på katastroferna som kontrarevolutionen medförde.
Kapitalismen må fortfarande vara stark idag, men den är inte oövervinnerlig. Krisen har på ett mer intensivt sätt blottat kapitalismens historiska gränser. Kapitalismen är dock även farlig i sin tillväxtfas. Kapitalismens tillväxt i spåren av krisen sker på grundval av krossandet av arbetarnas och folkens rättigheter.
Svårigheterna i den europeiska och den globala kapitalistiska ekonomin kommer att skärpa motsättningarna mellan imperialisterna. Konkurrensen mellan de kapitalistiska stormakterna intensifieras, såväl som inom de imperialistiska unionerna, såsom EU och NATO. Krigszonerna blir allt fler och faran för att dessa kommer att anta en allmännare karaktär ökar.
För arbetarklassen och folken finns den enda utvägen i störtandet av den kapitalistiska makten och det kapitalistiska ägandet.
Flera partier noterade också att denna kamp förutsätter försvagandet av olika former av farlig reformism och opportunism, av det så kallade Europeiska Vänsterpartiet och den ”regerande vänstern” såsom Syriza i Grekland uttrycker det. Det betonades också att de olika sätten att administrera kapitalismen inte är en alternativ lösning för folken. Erfarenheterna från att underordnas det borgerliga regerandet är negativt, oavsett vilken etikett man ger det, precis som erfarenheterna från deltagande i eller tolerans gentemot regeringar inom kapitalismens ramverk.
Oktoberrevolutionen och kamperna för socialism under 1900-talet är en källa som erbjuder viktiga erfarenheter och lärdomar som kommunist- och arbetarpartierna kan använda sig av för att på så sätt bli mer effektiva i sina ansatser att stärka och förse arbetarrörelsen med en klassorientering. Erfarenheterna hjälper oss också att bygga allianser mellan arbetarklassen och de fattiga folkliga skikten i städerna och på landsbygden, att organisera arbetarna och folkens kamp mot monopolen och dess internationella allianser och makt, samt för rättigheter som motsvarar de arbetande folkens behov idag och för exploateringens avskaffande.
Om 1900-talet inleddes med proletariatets stora himlastormande offensiv och slutade med dess tillfälliga bakslag kommer 2000-talet att frambringa det slutliga, och denna gång oåterkalleliga, störtandet av kapitalismen och byggandet av både socialismen och kommunismen.
På konferensen deltog följande partier:
Albaniens Kommunistiska Parti
Österrikiska Arbetets Parti
Vitryska Kommunistiska Partiet (sektion av Sovjetunionens Kommunistiska Parti)
Bulgariens Kommunistiska Parti
De Bulgariska Kommunisternas Parti
Kommunisternas Union i Bulgarien
Storbritanniens Nya Kommunistiska Parti
AKEL
Böhmens och Mährens Kommunistiska Parti
Danmarks Kommunistiska Parti
Kommunistiska Partiet i Danmark
Kommunistiska Partiet, Danmark
Finlands Kommunistiska Arbetarparti
Samlingen för Kommunistiskt Återupprättande i Frankrike
Revolutionära Partiet – Kommunisterna
Frankrikes Kommunistiska Revolutionära Parti
Tyska Kommunistiska Partiet
Greklands Kommunistiska Parti
Ungerska Arbetarpartiet
Irlands Arbetarparti
Irlands Kommunistiska Parti
Lettlands Socialistiska Parti
Litauens Socialistiska Folkfront
Luxemburgs Kommunistiska Parti
Maltas Kommunistiska Parti
Norges Kommunistiska Parti
Nederländernas Nya Kommunistiska Parti
Polens Kommunistiska Parti
Portugals Kommunistiska Parti
Rumänska Socialistiska Partiet
Rysslands Kommunistiska Arbetarparti
Ryska Federationens Kommunistiska Parti
Sovjetunionens Kommunistiska Parti
Serbiska Kommunisternas Parti
Slovakiens Kommunistiska Parti
Spanska Folkets Kommunistiska Parti
Sveriges Kommunistiska Parti
Turkiets Kommunistiska Parti
Ukrainas Kommunistiska Parti
Ukrainas Kommunisters Union
Texten är ett pressmeddelande från Greklands Kommunistiska Parti (KKE).
