Sällan har en så inaktiv poet blivit så hyllad och besjungen som Nikos Kavvadias. Trots att han endast åstadkom 60 dikter under sin livstid finns det otaliga böcker, utställningar, dokumentärer och sånger baserade på hans verk.
Kavvadias föddes i östra Ryssland på gränsen mot Kina 1910 av föräldrar härstammande från ön Kefalonia i Grekland. 1914 återvände familjen till Grekland och bosatte sig i Atens hamnkvarter. Nikos utvecklade tidigt ett starkt intresse för grekisk litteratur och poesi. På grund av att pappans tidiga bortgång tvingades Kavvadias byta ut de påbörjade läkarstudierna mot värvning som sjöman på båten St Nikolas. Sedan dess försörjde han sig som sjöman och senare radiotelegraf på båtar fram till sin död 1976. Intervjuer med andra sjömän och kollegor till Kavvadias ger oss en bild av en mycket anspråkslös, omtänksam person med stort hjärta. Hans arbetskamrater visste inte att han var den populära poeten, och när någon reagerade på hans namn sa han att det var någon avlägsen släkting.
Språket som Kavvadias använder är innovativt med en blandning av högtravande, ålderdomligt sjömansspråk men också ett för honom samtida slang som kommer från den smältdegeln av kulturer och intryck som ett liv på världens hav erbjuder. Dikterna är fulla med sjömansord, fantasieggande berättelser om fjärran städer blandat med vardagen och svårigheterna för människorna på havet och i hamnen. Svårmod genomsyrar berättelserna men också strimmor av hopp som visar sig som små solstrålar i fjärran som lyser genom stormen.
”Esmeralda”
Hela natten vattnade du honom med Midas vin
Och fyren anropade honom med tre reflektioner
Bredvid, kadetten med den långa piratflätan
Och långt framför oss den mörka hamnen i Gabes
I tre dagar gick spikarna sönder och i tre spikade de upp dig
Och du med handflatorna envist förslutna
För sista gången, och i onödan, förbannar du tyfonen
Som drar oss mot stranden med de skeppsbrutna
Kavvadias deltog i den albanska fronten under kriget mot Mussolini och bodde i Aten när tyskarna ockuperade Grekland. Kavvadias blev kommunist och medlem i KKE vid 34 års ålder. Då skrev han sina motståndsdikter ”Aten 1943”, ”Vid eponitens grav”, och ”Motstånd”.
Dikten ”Federico Garcia Lorca” är en politisk kommentar på Kavvadias samtid. Mordet på den spanska poeten Federico Garcia Lorca blandas med nazisternas bombningar av Guernica 1937, Kavvadias intryck av 200 avrättade grekiska kommunisterna i Kaisariani och det av nazisterna utplånandet av byn Distomos norr om Aten; alla händelser som är oerhört symboliskt laddade i det grekiska folkmedvetandet.
Här finns en tonsatt version av dikten:
SKP Uppsala
