Över 30 hälsningar inkom till SKP:s 37:e kongress. En del inbjudna partier fanns på plats, som till exempel Greklands Kommunistiska Parti, KKE, som representerades av en delegation, ledd av deras internationella sekreterare Eliseos Vagenas. Han framförde följande hälsning till kongressen:
Hälsning från KKE till Sveriges Kommunistiska Partis 37:e kongress
Kära kamrater,
Å KKE:s partistyrelses och alla grekiska kommunisters vägnar riktar vi varma kamratliga hälsningar till delegaterna på Sveriges Kommunistiska Partis 37:e kongress.
Vi tackar för möjligheten som ni ger oss att hälsa Sveriges kommunister på er kongress och genom hälsningen till er även hälsa de arbetande i ert land.
Vårt parti uppskattar våra partiers gemensamma kamp, samarbetet i det europeiska kommunistiska initiativet i vilket 29 kommunistiska partier och arbetarpartiet deltar, och samarbetet på de internationella mötena för kommunistiska partier och arbetarpartier.
Vi hoppas att vi även under nästkommande period ska kunna fortsätta försöka utveckla kommunisternas gemensamma verksamhet. Att stärka den gemensamma kampen mot NATO och EU, mot det imperialistiska kriget och kapitalismens barbari. Vi kan medverka i försöket att genomföra ett revolutionärt återställande av den internationella kommunistiska rörelsen på basen av marxism-leninismen och den proletära internationalismen.
Kära kamrater,
KKE har en 100-årig heroisk färd bakom sig, vi studerar den och utvinner slutsatser. Så kunde KKE t.ex. handla storslaget under perioden för motståndet mot fascisterna under andra världskriget, då partiet var såväl befälhavare över- samt blodgivare åt det ”nationella motståndet”, åt dess beväpnade armé, ”ELAS”.
De stora offren som vårt parti och vårt folk stod för bar emellertid inte frukt, därför att vårt parti inte lyckades förena den antifascistiska motståndskampen med kampen för erövrandet av arbetarmakten. Det som tyngde ned partiets strategi då, men även under många år längre fram, var analyser som avskilde taktik från strategi, som bedömde att Grekland var ett efterblivet land som inte kunde ta sig an frågan om socialism.
Genom studier av sin egen historia och den internationella kommunistiska rörelsen, har vårt parti sedan flera år lämnat bakom sig uppfattningen om att vägen mot socialism går genom stadier, och bedömer att de materiella förutsättningarna för byggandet av det nya samhället är mogna. Revolutionens karaktär kommer att vara socialistisk, för att upplösa kapitalismens huvudmotsättning – den mellan arbete och kapital.
Idag, 100 år sedan den stora socialistiska Oktoberrevolutionen, som vid början av det förra seklet öppnade upp vägen för byggandet av socialismen i ett relativt efterblivet land och gjorde det till en supermakt, så är dilemmat ett: det mellan socialism eller barbari.
Nödvändigheten och aktualiteten av socialismen är sprungen ur kapitalismens återvändsgränder; en kapitalism som idag befinner sig i sitt monopolstadium, i imperialismen.
Vår tid, är perioden som påbörjades i och med Oktoberrevolutionen. Det är perioden för övergången från kapitalism till socialism, trots de kontrarevolutionära segrarna. Genom att studera orsakerna bakom kontrarevolutionen i Sovjetunionen, har vårt parti dragit slutsatser om hur farligt det opportunistiska inflytandet visat sig vara i den kommunistiska rörelsen, framförallt efter Andra världskriget.
Kära kamrater,
Er kongress hålls under en tid då motsättningarna i världen ökar, då mäktiga kapitalistiska intressen slåss mot varandra för kontrollen över råmaterial, energi, transporter och uppdelningen mellan marknader. Vi ser hur kriget utvecklats i Syrien, hur motsättningarna i sydöstra medelhavet i stort dras till sin spets, men även en liknande utveckling i andra områden världen över.
Vi granskar och bekämpar NATOS farliga planer, som manifesteras i konkurrens med Ryssland, ett Ryssland som har ärvt en mäktig kärnvapenarsenal från Sovjetunionen, och som tar plats som en mäktig kapitalistisk stat i den moderna världen, med betydande plats i det imperialistiska systemet. I dessa förhållanden är det viktigt att vi i våra analyser tar till vara på Lenins verk, i vilket han själv påvisat kapitalexporten samt monopolens existens och utveckling som grundläggande. Vi känner till att lagen om den obalanserade utvecklingen gäller i det imperialistiska systemet. I detta system ingår länder med olika ”hastigheter”, varje stat har sin egen plats i systemet som motsvarar den ekonomiska, politiska och militära makt, som den borgerliga klassen har samlat i varje land. Varje borgerlig klass, väljer sina egna internationella politiska-militära och ekonomiska sammanslutningar för att på bästa sätt kunna ta till vara på sina intressen.
Sålunda säger KKE:s analys av Grekland att kapitalismen i Grekland befinner sig i det imperialistiska stadiet i sin utveckling, i en mittenposition i det internationella imperialistiska systemet, med starka obalanserade beroendeförhållanden till USA och EU.
Vårt parti fäster särskild tyngd vid de mellanimperialistiska motsättningarna och konkurrensen som är orsaken till de imperialistiska krigen. Vi kämpar för att stänga NATO:s och USA:s baser i Grekland, för att de grekiska trupperna som befinner sig utomlands ska återvända, för att Grekland inte ska ingå i imperialistiska planer och mer generellt för att lämna de imperialistiska unionerna NATO och EU för att istället ha folket vid makten.
Vi är mycket väl medvetna om att förhållandena mellan de borgerliga klasserna i Grekland och i Turkiet karaktäriseras av stundom samarbete och stundom ökad konkurrens. Turkiets borgerliga klass äger inte bara 40 % av Cypern, utan följer idag dessutom en politik där de ifrågasätter vårt lands landrättigheter, något som kan komma att leda så långt som till krig.
Vårt parti anser att kampen för försvarandet av gränserna, för Greklands landrättigheter, är för arbetarklassen och de folkliga skikten oskiljbar från kampen för störtandet av kapitalets maktapparat.
Kamrater,
Nyligen genomförde vårt parti sin 20:e kongress, vilken hade som grundläggande tema att återupprätta arbetarrörelsen, upprättandet av den samhälleliga alliansen mellan arbetarklassen och de andra folkliga skikten på grundval av kampen för sina moderna behov, i antimonopolistisk – antikapitalistisk riktning.
De senaste åren har KKE stärkt sin ledande roll i arbetarrörelsen. Upprättandet av Alla Arbetares Kampfront (PAME) har givit ett viktigt lyft för utvecklingen av klasskampen. Senast i förra veckan organiserade PAME stora strejkmanifestationer emot den antifolkliga politiken som regeringen SYRIZA-ANEL för, den som fört med sig ännu en antifolklig överenskommelse, den fjärde i ordningen, för att röstas igenom av parlamentet, innehållandes förödande arbetarfientliga, antifolkliga reformer.
Under hela den föregående perioden har KKE fäst stor vikt vid att avslöja SYRIZA:s roll, vårt parti räddade sig i god tid från den fälla som kallas ”vänsterns enighet” och som söker stänga in kommunisterna i den borgerliga strategin för förvaltningen av det kapitalistiska barbariet. Samtidigt förstärkte vårt parti kampen mot socialdemokratin och opportunismen, och upprätthöll sin egen allianspolitik, med samhälleliga och klassorienterade kriterier.
Idag har steg tagits i nämnda riktning. Så har våra klassorienterade styrkor i den fackliga rörelsen överskridit 20 % och är därmed den näst största kraften. Även bland studenterna har KNE-stödda organisationer överskridet 20 % och är också där näst största kraft.
Den 20:e kongressen undersökte vår kamps genomförande, den upptäckte sidor av kampen som måste stärkas och utvecklas, såsom partibygget vid industrier, samt hur våra olika partistyrkor bättre ska kunna anpassa sig kontinuerligt till den utarbetade linje som vårt parti antagit.
Kamrater,
Med dessa våra tankar önskar vi er lycka till i era förehavanden under er 37:e kongress, och vi önskar att Sveriges Kommunistiska Parti, ett parti som vi hyser stor uppskattning för, ska fortsätta sin kamp på marxism-leninismens och den proletära internationalismens grundval. De grekiska kommunistiska migranterna kommer att backa er kamp för stärkandet av arbetarrörelsen i Sverige.
Leve marxism-leninismen och den proletära internationalismen!
