Att de tjugo största ekonomierna i världen, G20, höll toppmöte i Hamburg den 7-8 april kan knappast ha undgått någon. I protest mot detta ordnade över 200 olika organisationer ett flertal demonstrationer mot toppmötet, där den största samlade runt 76 000 deltagare. Som motdrag hade den tyska polisen kallat in specialstyrkor från hela landet och i praktiken belägrat staden. Det blev som väntat sammandrabbningar mellan delar av demonstranterna och polisen och polisen hävdar själva att över 500 poliser skadades, samt att över 400 aktivister arresterades.
Under dessa dagar arrangerade det tyska Deutsche Kommunistische Partei (DKP) ett seminarium med deltagare från de kommunistiska partierna i Belgien, Venezuela, Tjeckien, Portugal samt Sverige. Seminariet behandlade frågan om imperialismen, folkens kamp i de respektive länderna och hur man bör organisera motståndet mot imperialismen. Efter att alla partier fått hålla sitt bidrag tilläts de mer än 150 åhörarna att komma med frågor, som förståeligt nog mest riktades till Carolus Wimmer från Venezuelas Kommunistiska Parti (PCV), eftersom kampen där är otroligt skarp just nu. Wimmer betonade behovet av ett starkt och självständigt marxist-leninistiskt parti och upprepade ett flertal gånger att just kampen för socialismen är det avgörande; socialismen är det enda alternativet till den nuvarande situationen.
Denna uppfattning återfanns också i den paroll som DKP valt för dels seminariet, men även för det block som partiet ställde upp med i den stora demonstrationen. Parollen var ”Bekämpa imperialismen – socialism eller barbari” vilket var en väldigt träffande och korrekt paroll. Överallt, inte bara i Venezuela, är det enda alternativet till det barbari som imperialismen och kapitalismen utgör socialismen. Det är bara med socialismen som vi äntligen kan göra upp med all den misär som imperialismen för med sig. Detta kan inte nog betonas och det är därför vi menar att kommunisterna måste aktualisera frågan om socialismen i sina egna länder.
Istället för att skjuta upp socialismen bakom delmål och olika steg måste socialismen aktualiseras, den måste utgöra både inspiration och mål för kampen. Allt det vi bygger upp måste leda vidare till socialismen, alla reformer måste stärka kampen mot kapitalismen och kampen för socialismen.
I DKPs block i den stora demonstrationen deltog ett par hundra kommunister och det var god stämning. Tillsammans med DKP deltog också Greklands Kommunistiska Parti (KKE) och Turkiets Kommunistiska Parti (TKP). Dessa två partier ingår sedan tidigare i det Europeiska Kommunistiska Initiativet och SKP har nära relationer till bägge partierna.
De deltagande länderna i själva toppmötet skiljer sig väldigt mycket åt, de deltagande länderna utgör inget enhetligt block med en vilja. Inom konstellationen utvecklar sig motsättningarna imperialisterna emellan. USA, som tidigare dragit sig ur Parisöverenskommelsen, isolerades återigen i den frågan i och med att 19 av de 20 deltagande länderna bekräftade sitt deltagande i överenskommelsen.
Efter G7-mötet blev det tydligt att motsättningarna mellan EU och USA hade ökat och direkt efter mötet höjdes röster för en militarisering av EU och en ännu starkare upprustning. Det återstår att se vad som sker efter G20 och vad besluten som togs signalerar. Klart är dock att motsättningarna blir skarpare mellan imperialisterna, något som redan lett till krig i bland annat Libyen, Syrien och Georgien.
Det återstår nu att analysera händelserna och besluten som togs på mötet, för att se i vilken riktning motsättningarna utvecklar sig och i vilken maktkonstellationerna förändras. Samtidigt vill vi passa på att tacka DKP för det välorganiserade arrangemanget och vi hoppas att relationerna våra partier emellan kommer att kunna utvecklas ytterligare!
Andreas Sörensen
