Den i dagarna avslutade byggkongressen i Göteborg tog några rejäla kliv åt vänster, i vissa frågor var kongressen tvingade att köra över förbundsstyrelsens förslag till en mer menlös och gentemot regering och arbetsköpare mer anpasslig hållning.
Riktpunkt kan redovisa de mer viktiga och principiella kongressfrågor som väckte den största debatten.
Bemanningsföretagen
Frågan om bemanningsföretagens vara eller icke vara väckte stor debatt. Bakgrunden var att det fanns två motioner som krävde att bemanningsföretagen ska förbjudas då deras enda uppgift är att förstöra arbetsmarknaden. Förbundsstyrelsen yrkade avslag på motionen med hänvisning till att Byggnads har 1 500 medlemmar som arbetar i olika bemanningsföretag. Vidare hävdade förbundsstyrelsen att problemen med bemanningsföretagen skall lösas genom bättre och hårdare avtal.
Lars Lundberg, ombud från Gävle, replikerade genast förbundsstyrelsens fega utlåtande med att först berätta för kongressen att när bemanningsföretagen förbjöds 1932 så var det med massakern i Ådalen 1931 i färskt minne som kommunisterna och socialdemokraterna kom överens om att förbjuda bemanningsföretagen. Lars Lundberg hävdade vidare att för våra 1 500 medlemmar som nu jobbar i bemanningsföretagen så ska de fortsätta att göra det de gör i dag det vill säga jobba på våra byggarbetsplatser med den enda skillnaden att de ska vara anställda av byggföretagen där de nu jobbar och ingå som en naturlig del i vår fackliga gemenskap. Lars Lundberg avslutade sitt inlägg med att konstatera att bemanningsföretagen är ett otyg som inte behövs och yrkade därmed avslag på förbundsstyrelsens fega förslag och bifall till förbudsmotionen från Skåne och Göteborg.
Kongressen måste avgöra frågan genom rösträkning och den utföll så att förbundsstyrelsens fega avslagsyrkande samlade 53 röster och förbudsmotionen 95.
Efter rösträkningen och beslutet att förbjuda bemanningsföretagen utspelade sig följande ordväxling.
Roger Johansson, chef för Byggnads avtalsenhet, begärde då ordet och sade följande i talarstolen:
– Lars Lundberg jag älskar dig och vill därför kyssa din flint.
Lars Lundberg svarade då med att konstatera att nu får vi lugna ned oss en smula.
6 timmars arbetsdag
Kongressen hade ett tiotal motioner som alla krävde 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Förbundsstyrelsen yrkade avslag på dessa motioner och hävdade svårigheten med att inför 6 timmars arbetsdag då föregående LO-kongress avvisat tanken på 6 timmars arbetsdag.
Lars Lundberg, ombud från Gävle, begärde då ordet och framförde följande ord till kongressen:
– Att begära 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön handlar om betydligt mer än önskan till mer fritid. För att förstå vad det handlar om måste vi gå tillbaka till Karl Marx och våra rötter. Det handlar om kapitalets organiska sammansättning och där skall vi titta extra noga på det som Karl Marx kallar mervärde. Vi skall veta att arbetarrörelsens slutgiltiga målsättning är att ta hel och full kontroll över mervärdet och det beror på att den som har makten över mervärdet har också makten över samhället.
Lars Lundberg fortsatte med att konstatera att även om det gör ont i hjärtat för en del kongressombud så har inte Stefan Löven den makten.
– Den makten har kusinerna.
Därefter med en inte avslutad plädering måste Lars Lundberg avsluta sitt anförande då debatt inläggen var tidsbegränsade till 3 minuter.
Håkan Jönsson, ombud från Malmö, tog då vid där Lars Lundberg slutade med att konstatera att det är dags att vi kräver en större del av det mervärde vi skapar och yrkade därmed bifall till motionerna om 6 timmars arbetsdag.
Frågan gick återigen till sluten omröstning och slutade med att förbundsstyrelsens avslagsyrkande samlade 71 röster mot 79 röster för att kräva 6 timmars arbete med bibehållen lön.
Internationellt arbete
Kongressen hade att ta ställning till en motion från Gävle som krävde att Byggnads ska uppta vänskapliga kontakter med Fackliga världsfederationen (FVF). Den motionen avslog kongressen med hänvisning till att Byggnads redan har vänskapliga relationer till FVF och dess medlemsförbund. Kongressen mening var också att det är mycket olyckligt att den världsfackliga rörelsen är uppdelad i två federationer och förhoppningen är att dessa på sikt ska enas till en världsfacklig federation.
Språket är en klassfråga
Småland-Blekinge hade till kongressen skrivit en motion med rubriken: ”Vårt arbete är något vi säljer, inte en gåva”
I motionen krävde man att språkbruket inom Byggnads i tal och skrift ska förändras så att man i framtiden kallar företagen för vad de är, nämligen Arbetsköpare.
Kongressen avslog tyvärr motionen med hänvisning till att man måste använda sig av ett språkbruk som alla förstår.
Provanställning
Byggnads Mellersta Norrland hade en motion som krävde att den nu gällande 6 månadens provanställning måste upphöra då den är en stor maktfråga för företagen då de då under provanställningstiden utan att behöva motivera kan säga upp arbetare. Detta har vid ett flertal tillfällen använts av företagen för att bli av med fackligt aktiva byggnadsarbetare som har stått upp för sina fackliga rättigheter.
Dessvärre blev motionen avslagen motiveringen att avtalet för provanställning ska göras om för att förhindra företagens godtycke.
Pensionsåldern
Småland-Blekinge hade också lämnat in en motion under rubriken ”Rättvis pension”.
Motionen krävde en sänkt pensionsålder samt en pension som går att leva på.
Motionen blev av kongressen bifallen.
Semester
Örebro-Värmland hade i en motion till kongressen krävt att Byggnads måste arbeta för att införa 6 veckors semester vilket också blev kongressens beslut.
Rent allmänt kan man summera kongressen som en samling där diskussionerna står högt i tak och är mycket livliga. SKP visade också i praktiken att man är en omistlig del av den svenska arbetarrörelsen. Att Lars Lundberg som i och med den här kongressen deltog på sin 11:e förbundskongress i Byggnads är något som i sig borde vara något av ett svenskt kongressrekord spelade som vanligt i dessa sammanhang en huvudroll i kongressarbetet. Inget kongressombud blir bemött med sådana ovationer och applådåskor som Lars Lundberg.
Att kongressen tog några rejäla kliv åt vänster är ett resultat av de kommunistiska byggnadsarbetarna och det förtroende som de åtnjuter.
Redaktionen
