Colombia kommer bli det första latinamerikanska landet att ansluta sig till Nato som en ”global partner”. Den sydamerikanska nationen har redan en påtaglig militär närvaro från USA på sitt territorium, med det officiella målet att bekämpa droghandeln. Men att Colombia inlemmas i Nato, en symbol för Washingtons och dess europeiska allierades interventionistiska militarism, är en ännu mer kontroversiell åtgärd.
Beslutet från presidenten Juan Manuel Carlos var en varningssignal i Latinamerika, en region som eftersträvar fred, och som under det senaste århundradet enbart har blivit angripna av USA:s och Storbritanniens militära styrkor, båda två medlemmar av Natos transatlantiska krigsallians.
Det var 2006 som Colombia initialt visade intresse för att ansluta sig till Nato under Álvaro Uribes militaristiska regering, men det avslogs för att landet inte passade de geografiska kriterierna. I juni 2013 skrev Santos emellertid under ett informations- och säkerhetsavtal som förnyades i slutet av 2016.
Tillkännagivandet den 25 maj innebär att Colombia ansluter sig till listan över Natos redan åtta globala partners Afghanistan, Australien, Irak, Japan, Sydkorea, Mongoliet, Nya Zeeland och Pakistan.
Santos beslut sänder ett tydligt budskap om Bogotás intresse av att bibehålla sin allians med Washington och att agera som dess förtrupp i regionen.
Undertecknandet av avtalet med Nato syftar också till att säkra vissa militära sektorer som känner att de förlorar på freden och som har ett betydande inflytande på det politiska livet i landet, där just nu valprocessen för att välja Santos efterträdare pågår. En situation med ett fredligt Colombia, efter det historiska undertecknandet av överenskommelsen med landets främsta gerillagrupp, är den värsta tänkbara mardrömmen för dem som har profiterat på krigsindustrin i mer än ett halvt århundrande. Trots att Santos har sagt att Colombia inte har för avsikt att delta i Natos militära operationer, avslöjade den colombianska arméns befälhavare Alberto José Mejía för nyhetstidningen El Colombiano att landet förberedde sig för att delta i träningen av trupper i Afghanistan.
Santos handlingar utgör ett slag i ansiktet på Latinamerika och Colombias närmaste grannländer, i synnerhet Venezuela, som konstant attackeras av USA och ses som ett extraordinärt hot mot deras säkerhet. Venezuelas regering fördömde också strax efter Santos tillkännagivande det colombianska avtalet och sade: ”De colombianska myndigheternas avsikt att hyra ut sig för att upprätta en utländsk militär allians med kärnvapen i Latinamerika och Karibien utgör ett allvarligt hot mot den regionala freden och stabiliteten.
Senatorn och medlemmen av det colombianska kongressutskottet Iván Cepeda sade följande:”Jag förstår inte vad Colombia som för närvarande försöker att konsolidera sin fredsprocess har att göra med militära pakter eller block som i slutändan kan försätta oss i internationell krigsdynamik”
Enligt uppgifter från den internationella säkerhetsstudiegruppen (GESI) fungerar den colombianska försvarssektorn som rådgivare för omstruktureringen av Honduras, Guatemala, Dominikanska republiken och även för polisstyrkor i Panama, och genom att alliera sig med Nato har Santos för avsikt att kapitalisera ännu mer på exporten av militära tjänster.
På Natos hemsida står det att läsa att ”globala partners utvecklar samarbetet med Nato på områden med gemensamma intressen, till exempel nya säkerhetsutmaningar, och vissa partners bidrar aktivt till Natos verksamhet antingen militärt eller på något annat sätt”.
In Defense of Communism, 5 juni 2018
