Mellan den 11 och 12 juli höll Nato ett toppmöte i Bryssel, Belgien där dess statsöverhuvuden och ledning deltog med en farofylld agenda på bekostnad av folken. Tidigare toppmöten av detta slag har nyttjats för att genomdriva ny reaktionär politik och för att inbjuda nya medlemmar till att ansluta sig till Nato.
Under de senaste åren har Nato presenterat beslut för bildandet av multioperationella militära formationer i närheten av Ryssland, nya snabba imperialistiska interventionstrupper, ett fördjupat samarbete med EU frånsett från den intensifierade rivaliteten mellan USA och EU ifråga om resursfördelningen av statsmedlemmarnas två procent avsatta till militära utgifter.
Förra årets toppmöte sammanföll med Montenegros kontroversiella inträde i den imperialistiska alliansen mot montegrinernas folkvilja medan det inom ramen för dess intention att utöka den euroatlantiska kontrollen över västra Balkanhalvön och över Svarta havet, nu banar väg för Makedoniens såväl som Ukrainas och Georgiens inträde. Överenskommelsen mellan den grekiska och makedonska regeringen används som en legitimationshandling med syftet att inlemma Makedonien vilket befrämjar EU:s och Natos farofyllda planer på Balkanhalvön.
Alltsedan Sovjetunionens upplösning har Nato kontinuerligt expanderat i Europa och bortom vilket står i motsats till dess påståenden om att upprätthålla stabiliteten har förvärrat de interimperialistiska motsättningarna ytterligare och har uppmuntrat dess associerade gränsstater, oavsett huruvida de är fullvärdiga medlemmar eller inte, att understödja och intensifiera de folkfientliga åtgärderna. Regeringar allierade med Nato har kunnat bedriva politik som ger upphov till etniska konflikter såsom på Balkanhalvön, i Baltiska staterna, i Georgien eller i Ukraina som tjänar monopolens intressen i deras målsättning att kontrollera energiresursernas transportrutter och marknader.
Natoländer lovade nyligen att fördela 20 procent av deras försvarsutgifter på större utrustningsutgifter som utgör en betydande inkomstkälla för dess monopol. Colombias tillkännagivande nyligen som global partner till Nato innebär inte bara ett cementerande som en amerikansk förtrupp på den sydamerikanska kontinenten, utan också stora nya ekonomiska möjligheter för monopolen på de syd- och centralamerikanska marknaderna. I nuläget är en hård konkurrens noterbar inom den imperialistiska alliansen vilken i praktiken kan ses genom framväxten av ett handelskrig i första hand mellan USA och organisationens andra medlemmar. I detta sammanhang avses EU:s intensifierade militarisering med dess gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och EU:s ”Internationella strategi” som förutser farofyllda likt det Permanenta strukturerade samarbetet (PESCO), det Europeiska interventionsinitiativet och den så kallade Militära Mobiliteten som är inom ramverket för samarbete med Nato, men som avskiljt kommer att bistå EU:s imperialister i säkerställandet av deras intressen utomlands självständigt där den afrikanska kontinenten och Mellanöstern utgör särskilda måltavlor för EU:s militära inblandning och dess medlemsstater.
Mot bakgrund av denna händelseutveckling är det tydligt att de imperialistiska allianserna blir mer och mer ombytliga, att de är oförmögna att vara beständiga och att det kapitalistiska systemet i sin grund blir mer och mer reaktionärt och farligt. Den ständigt återupprepade borgerliga myten om EU som ett fredsprojekt, har i verkligheten visat sig vara raka motsatsen.
Låt oss stärka kampen mot de imperialistiska krigen, EU, Nato och alla imperialistiska allianser! Få ett avslut på det exploaterande system som ger upphov till krig, kriser, flyktingströmmar och utnyttjande! Länge leve socialism!
