SKP om imperialismen (video)

De kommunistiska partierna i Norden samlades i Trondheim med anledning av den stora NATO-övningen Trident Juncture. Temat för diskussionerna var hur vi bäst bekämpar imperialismen. Det här är Sveriges Kommunistiska Partis bidrag.

Hur vi bekämpar imperialismen

För att på ett effektivt sätt kunna bekämpa imperialismen, måste vi vara helt på det klara med vad imperialismen är och inte är. Om vår analys brister, så kommer vi rikta våra angrepp fel och vi kommer i värsta fall att göra oss till brickor i imperialismens spel.

Imperialismen är kapitalismen på sitt monopolkapitalistiska stadium. Det innebär att kapitalens koncentrations- och centralisationsprocess gått så långt att det i varje gren av ekonomin har bildats en handfull stora bolag som dominerar. Dessa sitter ofta ihop med varandra och är intimt sammanbundna med bankkapitalet.

När dessa monopol inte längre kan uppnå maximal profit i sina egna länder tar de sig utanför sina gränser för att söka ytterligare profit: de exporterar sitt kapital i allt större utsträckning. Den här processen äger rum runt om i världen – nästan alla länder är indragna i det imperialistiska systemet.

Om all världens monopol växer över sina respektive länders gränser stöter de förr eller senare på andra monopol, vars intressen är motsatta. Händer det här, så ökar spänningarna i världen. När spänningarna blir skarpa nog blir det en urladdning: i värsta fall ett världskrig.

Det är den här utvecklingen vi ser hända nu. De kinesiska monopolen, med kraftigt understöd från den kinesiska staten, expanderar i Afrika och på andra ställen i framför allt Asien. I Grekland har de köpt Piraeus hamn och i Israel kommer de snart att börja operera en av de största hamnarna i Medelhavet: Haifa. Den kinesiska expansionen hotar framför allt den amerikanska imperialismen, som sedan andra världskriget dominerat det imperialistiska systemet. Ur detta perspektiv måste vi se det så kallade handelskriget som eskalerar mellan Kina och USA. Mindre spelare, såsom Ryssland och EU-staterna, navigerar i motsättningarna mellan dessa två stormakter.

Av det här kan vi dra några enklare slutsatser, som i allra högsta grad påverkar vår kamp mot imperialismen:

  • Hotet mot freden finns inbyggt i det imperialistiska systemet

När motsättningarna ökar mellan de imperialistiska makterna blir freden allt skörare, i den mån freden någonsin varit stabil. Lenin skrev i sin kritik mot den tyska socialdemokraten Kautsky, att

imperialismen, d.v.s. monopolkapitalismen, som nådde sin slutgiltiga mognad först på 1900-talet, utmärker sig till följd av sina grundläggande ekonomiska egenskaper för en minimal fredsvänlighet och frihetskärlek, för en maximal och allmän utveckling av militarismen.

Den insikten tar vi med oss och vi kritiserar de som pratar om en fred utan att prata om kapitalismen eller imperialismen. Utan att göra upp med de grundläggande ekonomiska intressen som ligger bakom upprustning, krig och förstörelse kommer vi aldrig att nå freden.

  • Imperialism är kapitalism – det går inte att separera de båda

Runt år 1900 övergick kapitalismen till sitt högsta stadium, det imperialistiska stadiet. Det innebar att den fria konkurrensen som existerade i kapitalismens början hade ersatts av de monopol som Lenin menade kännetecknade imperialismen.

Det här innebär att det över hela världen finns monopol som kämpar om herravälde lokalt, regionalt och internationellt. De arbetar alla efter samma mekanismer och med samma mål: att maximera sin profit – något de bara kan göra på varandras bekostnad. Det finns ingen kapitalism idag som inte är imperialism: det spelar ingen roll om vissa imperialistiska allianser eller sammanslutningar är svagare eller starkare än andra.

  • Imperialismen förändras hela tiden

Kapitalismen och därmed också imperialismen, utvecklas ojämnt. Vissa monopol och vissa länder har vunnit fördelar mot andra av olika orsaker. Dessa fördelar utnyttjar de, men de är inte bestående. De utmanas ständigt av andra monopol och av andra länder. För att stärka sina positioner sluter sig monopolen samman i karteller, truster och andra allianser som för tillfället stärker dem. I vår egen del av världen ökar också motsättningarna, framför allt öster om oss, där Baltikum är skådeplats för allt skarpare motsättningar mellan NATO och Ryssland. På grund av de svenska monopolens intressen där, höjs även röster i Sverige för ett svenskt medlemskap.

Här måste vi vara noga: svagare imperialistiska länder är inte mindre imperialistiska för att de inte kan konkurrera på samma villkor som de andra. De fungerar och agerar efter samma mekanismer som alla andra. Vi tar aldrig ställning för svagare imperialister för att de angriper starkare. Gör vi det, har vi gjort oss till pjäser i imperialismens spel och vi har frånsagt oss all rätt att representera arbetarklassen i våra respektive länder.

För att effektivt kunna kämpa mot imperialismen måste vi alltså avvisa alla analyser och teorier som gör sig till redskap för den ena eller andra imperialistiska makten eller alliansen.

Bara med ideologisk klarhet kan vi gå framåt. Denna klarhet får vi aldrig låta grumlas upp eller tona ner till förmån för samarbeten med andra som har en annan syn. Vi kan aldrig nöja oss att med tomma paroller om fred eller internationellt samarbete jobba tillsammans med andra. Då döljer vi själva kärnan och skapar illusioner.

För oss gäller det att i varje enskilt läge visa motsättningen mellan det arbetande folkets säkerhet, välfärd och överlevnad och imperialismens fortlevnad. För var dag som går hårdnar angreppen mot arbetarklassen, eftersom monopolen i våra egna länder behöver öka sin profit i konkurrensen mot monopolen från andra länder.

Det här känner det arbetande folket av. Livsmedel blir dyrare, lägenheter går knappt att få tag i längre och allt större andel av företagens profit går direkt ner i fickorna hos kapitalisterna.

Vi måste in på arbetsplatserna. Där är motsättningen mellan arbete och kapital som tydligast. Där måste alltid en kommunist finnas som kan peka på det.

Vi måste in i bostadsområdena. Där kan vi förklara chockhöjningarna av hyrorna och varför kapitalisterna behöver bostadsbristen. Där måste det alltid finnas en kommunist som kan förklara.

Vi måste nå de arbetslösa. Gör vi det, kan vi förklara att arbetslösheten är kronisk under kapitalismen, att den aldrig går att göra något åt så länge kapitalismen består.

Vi måste nå de unga och studenterna. Gör vi det, så kan vi förklara varför framtiden de går till mötes är fylld av konflikter, krig och katastrofer; varför miljöförstöringen bara går att göra något åt om vi gör något åt kapitalismen.

För att göra det här måste vi undvika alla former av illusioner eller steg på vägen. Vi måste lita på arbetarklassen och att de förstår, för det gör de.

Lyckas vi med det, så kommer vi på allvar att kunna bygga upp en rörelse som kan ta upp kampen med imperialismen. Det kommer vara en rörelse som både vet vad den kämpar mot och vad den kämpar för. Den kommer veta att det inte går att bekämpa eld med eld; att det enda sättet att bekämpa imperialismen är med socialism.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.