(Artikel från Riktpunkt 10/2018.) Under lång tid har situationen i Sudan varit svår. Med väpnade konflikter, fattigdom och svält tyngs det sudanesiska folket ner. I allt detta har Kina kommit att spela en allt mer framträdande roll, vilket fått de sudanesiska kommunisterna att reagera. Därför tog vi tillfället i akt för att prata med representanterna för Sudans Kommunistiska Parti om situationen i deras land, med fokus på den roll Kina spelar där. Artikeln bygger på det samtalet.
Sudans historia är präglad av diktaturer. Den senaste, som inrättades 1989, med Muslimska Brödraskapet som ledande kraft, började med att slå ner på kommunisterna och på fackföreningarna, som lett motståndet mot dem. Samma regering, men under annat namn, sitter fortfarande vid makten. National Congress Party (NCP) heter det nuvarande regeringspartiet i landet, men repressionen har förblivit densamma.
USA lämnar – Kina tar plats
I slutet på 80-talet var USA i full fart med att extrahera olja i Sydsudan, vilket man dock la ner runt 1990. När USA lämnade blev fältet öppet för Kina, som tog över USAs tidigare operationer. Den rutin som kineserna hade i Sudan var att uteslutande använda kinesisk arbetskraft. Både arbetare och tjänstemän plockade man med sig från Kina och inga sudaneser anställdes alls.
I de stora komplexen där kineserna pumpade upp olja och bröt mineraler tog man också med sig säkerhetsvakter som kunde garantera att inga utomstående kom in. Kommer någon för nära, så tvekar inte vakterna att öppna eld, säger de sudanesiska kommunisterna.
Samarbetet mellan kineserna och det styrande sudanesiska NCP har varit fruktsamt för kineserna, som fram till 2011 kunnat föra ut minst 72 miljarder dollar ur landet. För sudaneserna har det inte spelat någon roll att de kinesiska bolag som gjort detta har varit statliga, de har betett sig som vilket storföretag som helst.
Representanterna för Kina har samtidigt vägrat att föra samtal med de sudanesiska kommunisterna och hela tiden föredragit att ha relationer med Muslimska Brödraskapet/National Congress Party. De sudanesiska kommunisterna berättar också att kineserna vägrat att prata med dem också på internationella konferenser, som nu det världskommunistiska mötet i Athen. De går tidigt, undviker dem eller kommer med undanflykter.
”Den brända jordens taktik”
Representanterna för Sudans Kommunistiska Parti pratar också om något som de kallar ”den brända jordens taktik” som de menar att Kina bedriver i Sudan.
I korthet menar de att kineserna hjälpt till att ödelägga minst 15 000 byar och bidragit till 600 000 människors död genom att leverera vapen, ammunition och militärhelikoptrar som använts mot folket för att driva bort dem från landet. Landet har sen Kina tagit över och bedriver, utöver utvinning av olja och mineraler, storskaliga jordbruk. Jordbruksprodukterna producerar de i Sudan men exporterar därefter – naturligtvis utan att de kommer det sudanesiska folket till del.
Till följd av den här politiken lever runt 2.7 miljoner människor i Sudan som internflyktingar i sitt eget land.
Utöver allt det här har kineserna varit involverade i ett antal byggnadsprojekt, de har bland annat byggt dammar och vägar. De sudanesiska kommunisterna menar dock att dessa håller så pass låg standard att de är direkt farliga. Genom mutor och korruption har man kunnat skära ner på kvaliteten så pass mycket att de kinesiska byggnationerna utgör hot mot de som använder dem.
De framhåller också att Kina inte på något sätt hjälpt till humanitärt – till och med USA bygger med jämna mellanrum en skola eller utbildar några sjuksköterskor! Kina har inte gjort något för att hjälpa folket.
Inte bara Sudan
Den här situationen är det inte bara Sudan som befinner sig i, menar de, utan de diskuterar exempel från Ghana, Sri Lanka och Malaysia.
I Ghana avgick nyligen den regering som skrivit under avtal värda miljarder med kineserna. Den nya regeringen bestämde sig för att granska avtalen och hittade så många felaktigheter och konstigheter att de sa upp avtalet. Kineserna kunde inte gärna protestera – de hade ju vetat om allt som stod i avtalet!
Även Malaysia har på ett liknande sätt sagt upp avtal värda miljarder med kineserna.
I Sri Lanka gick det dock inte lika lätt. Ö-nationen klarade inte av att betala av sina skulder till de kinesiska bankerna och företagen och var tvungna att ge upp en strategisk hamn. Hambantota ligger på Sri Lankas södra kust, bara några mil från en av de absolut viktigaste transportrutterna för de kinesiska fartygen. Hamnen lämnades över till kineserna i 99 år för tre år sedan. Visserligen ströks runt en miljard dollar i skulder i samband med affären, men andra lån fanns kvar och räntorna på dessa är högre än hos andra internationella långivare, vilket innebär att situationen i Sri Lanka fortsätter att vara svår och att landet även fortsättningsvis är utlämnat åt Kina.
När de sudanesiska kommunisterna intog talarstolen på det kommunistiska världsmötet hade kineserna för längesedan lämnat mötet. Det fanns därför ännu en gång ingen som kunde förklara den roll som Kina spelat och fortsätter att spela i Sudan eller i de andra länderna. Tystnaden talar dock sitt tydliga språk.
Håkan Jönsson
