Sveriges Kommunistiska Parti “Vi är tio miljoner, men vi har en aggressiv imperialistklass”

Den 21 maj intervjuade tidningen SoL International ordföranden för Sveriges Kommunistiska Parti Andreas Sörensen om det kommande Europaparlamentsvalet och om kommunisternas hållning. Riktpunkt publicerar nu artikeln på svenska.

Mitt bland förberedelserna inför Europaparlamentsvalet, passade tidningen SoL International på att ta en pratstund med ordföranden för Sveriges Kommunistiska Parti, Andreas Sörensen.

Sörensen svarade på våra frågor i flera olika ämnen, däribland deras hållning gentemot EU, motsättningarna inom EU, Greta Thunberg, den unga svenska aktivisten som blev känd för sina protester för behovet av omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringar utanför riksdagen, samt invandringen av turkiska människor till Skandinavien.

Vad anser du om EU: s historiska syfte, funktion och samtida ställning?

Europeiska Unionens (EU) historika och nuvarande syfte är och var trefaldigt. Dess första syfte var att bekämpa socialismen, alltså att samordna det europeiska kapitalets attacker mot de socialistiska länderna och att öka trycket på det socialistiska blocket. Ett annat syfte är att samordna det europeiska kapitalets attack mot de europeiska ländernas arbetare. Till exempel samordnar de idag sin attack på strejkrätten i Frankrike, Belgien, Grekland och Sverige. Överallt är samma tendens tydlig.

Vad anser svenska folket om demonstrationerna i Frankrike?

Jag tror att de flesta är oberörda, men inom vänstern finns en tendens att se dem som förebilder. Vissa människor menar att vi behöver gula västar i Sverige, men vi är tveksamma. Rörelsen har många tendenser och vi är inte beredda att stödja dem ovillkorligt.

Okej, då fortsätter vi.

EUs sista huvuduppgift och -syfte är att samordna det europeiska kapitalet i konkurrensen mot de andra imperialistiska centran runt om i världen och detta har ändrats sedan återupprättandet av imperialismen i Ryssland och Kina. Dessa har adderats till det europeiska kapitalets konkurrenter. Detta är mycket viktigt för det svenska kapitalet eftersom det svenska kapitalet är riktigt stort i förhållande till landet. Vi är tio miljoner, men vi har en mycket stark kapitalism och en mycket stark imperialististklass och de kan inte expandera ensamma. De behöver expandera tillsammans med andra, till exempel det tyska kapitalet. Så vad vi kan se från den svenska synvinkeln är att EU har hjälpt svenskt kapital att expandera i Östeuropa, till exempel i de baltiska länderna. Svenskt kapital och svenska banker dominerar dessa länders ekonomiska liv och de spelar en viktig roll i Ukraina och i viss utsträckning i Ryssland. Så Sveriges medlemskap i EU har gjort det möjligt för kapitalet att skära ut en liten andel till sig själv, medan det tyska och franska kapitalet har gynnats mest av expansionen till Östeuropa.

Var står EU inom det globala kapitalistiska systemets dynamik från din synvinkel?

Det vi kan se är att EU försöker att agera mer och mer självständigt. Vi kan till exempel se att de upprättar försvarsfonder för att hjälpa europeiska vapenföretag att expandera deras företag och verksamheter på bekostnad av amerikanska företag. Vi kan också se att det finns olika meningsskiljaktigheter mellan europeiskt kapital och amerikanskt kapital om Rysslands roll och om huruvida sanktioner behövs. Så vi kan se att EU försöker att ta en mer självständig hållning och detta kommer att bli tydligare. Ett annat exempel på EUs oberoende åtgärder kan ses i relation till Iran, där den amerikanska regeringen och EU intar olika hållningar, såväl som i relationen till Kina. Meningsskiljaktigheter uppstår.

Vad tror du om EUs framtid sett utifrån denna position?

Jag tror att EU kommer att försöka verka mer och mer som ett oberoende centrum och det betyder att länder som Sverige måste välja – svenskt kapital måste välja. För att just nu utvecklar vi nära förbindelser med Nato och EU och i det långa loppet är detta  inte gångbart eftersom de båda unionernas intressen kommer att sammanstöta. Jag tror att detta kommer bli tydligare allteftersom  tiden förflyter.

Vissa hävdar att vi befinner oss i en avgörande vägkorsning  i EUs historia, med ekonomiska och politiska kriser som hopar sig i regionen, och EU: s kärna kommer förmodat att spricka. Brexitkrisen associeras vanligen med denna brytning. Förlorar EU sin position? Hur tolkar du denna utveckling?

Vi har analyserat Brexit som en motsättning inom Storbritanniens härskande klass där några monopolgrupper ville lämna och vissa ville stanna inom EU. Vissa har sett sin lönsamhet stagnera som ett resultat av konkurrensen till exempel från tyska företag eller monopolgrupper inom EU.

Från kommunistisk synvinkel är risken med utträden som detta att illusioner skapas om ett visst lands roll och möjligheter utanför EU. Det betyder att om vi säger att ett utträde är positivt säger vi att det blir bättre utanför EU, vilket det inte kommer att bli. De svenska kapitalisterna kommer att bli föremål för samma påtryckningar att attackera arbetarklassen i sitt eget land inom EU såväl som utanför EU, ett utträde kommer inte att ändra kapitalismens internationella dynamik.

Det vi förespråkar är ett utträde ur EU med socialism därför att det är det enda sättet att inte ingjuta illusioner hos arbetarklassen beträffande kapitalismen och EU.

Vad vi också måste komma ihåg är att Brexit i sig självt inte automatiskt försvagar EU. Storbritannien var alltid en amerikansk fot in i EU och som sådant stoppade det Tysklands och Frankrikes försök att centralisera och koncentrera makten inom EU. Direkt efter Brexit bevittnade vi konsolideringen av de olika EU-ländernas militära styrkor i PESCO (Permanent Strukturerat Samarbete) – ett militärt samarbete. Vi ser också att andra åtgärder vidtas för att konsolidera makten inom EU. Så inom EU var Storbritannien alltid en svag länk.

Så då Brexit innebär att EU förlorar ett medlemsland, innebär det samtidigt också att unionen kan stärka sig. Denna process har flera aspekter att hålla koll på.

Så håller EU på att förlora sin position? Jag tror inte det. Jag tror att det tvärtom är på väg att befästa sin position. Det börjar anta en mer självständig roll inom den internationella kapitalismen och imperialismen och Brexit har delvis möjliggjort detta steg. Så vi tolkar denna utveckling som att EU växer sig starkare och att det intar en mer aggressiv hållning inom det världsimperialistiska systemet.

Kan du berätta mer om Sveriges Kommunistiska Partis handhavanden inför det kommande Europaparlamentsvalet?

Mer specifikt:

  1. a) Det här är första gången som ett kommunistiskt parti från Sverige ställer upp i valet. Vilka var drivkrafterna bakom detta beslut?
  2. b) Som ett kommunistiskt parti i ett EU-medlemsland som fundamentalt motsätter sig EU som en organisation och ändå ställer man upp i EU-valet måste ni ha haft vissa svårigheter att föra fram ert budskap till allmänheten. Ni uppmanar folket att delta i kampen för kommunism snarare än mot EU, men ni kommer de facto att be om deras röster i ett EU-val. Hur hanterar ni nödvändigheten av en tydlig retorik i er vardagliga politik?

Detta är första gången som ett kommunistiskt parti  i Sverige ställer upp i valet. Sverige gick med i EU i mitten av 1990-talet och sedan dess har det varit kommunistiska partiers politik i Sverige att bojkotta EU-valet. Detta beror delvis på styrka. Förra året genomförde vi en valkampanj till riksdagen och vi bestämde oss också för att ställa upp i EU-valet.  Det innebär att vi ställer upp i två val inom ett år och vi driver ambitiösa kampanjer i förhållande till vår storlek. Tidigare har vi inte kunnat göra detta. Vi har varit för svaga. Men nu har vi stärkt vår organisation. Idag höll vi den första oberoende demonstrationen på åratal. Vi tar steg framåt.

Och det var också ett nöje för oss att närvara som representant för Turkiets Kommunistiska Parti.

För det första är ni alltid inbjudna. Jag skickar personligen inbjudan! Samtidigt har vi uppdaterat vår analys, vi har gått tillbaka till klassikerna, vi har studerat Lenin och vi har studerat Radikalismen – Kommunismens barnsjukdom och vi har studerat de andra partiernas deltagande i borgerliga val. Efter att ha gjort detta  har vi kommit till slutsatsen att vi måste ta den politiska kampen överallt. Vi kan inte luta oss tillbaka och säga “nej, detta valet är inte för oss”.

Vi har också kommit till slutsatsen att det skulle vara farligt för oss att inte delta. Om vi deltar i valet till riksdagen, som vi gjorde, men vi säger att vi kommer att bojkotta Europaparlamentsvalen för att de är odemokratiska, att EU är en imperialistisk organisation och så vidare, så kommer vi automatiskt att säga att Sverige är en demokrati och att Sverige inte är ett imperialistiskt land därför att vi deltog i riksdagsvalet. Hade vi gjort detta skulle vi ha hjälpt till att sprida illusioner om den  svenska kapitalismen. Vi måste säga att Sverige är ett imperialistiskt land och att systemet är odemokratiskt. Sverige är inte demokratiskt, Sverige är ett imperialistiskt land. EU är en imperialistisk union och den är odemokratisk.

Men vi deltar också eftersom vi använder dessa kampanjer för att komma i kontakt med människor och för att bredda partiets väljarstöd och för att göra partiet känt. Därför att innan förra valet i september 2018 visste endast åtta procent av folket i Sverige att det fanns ett alternativ till vänster om Vänsterpartiet. Ingen kände till oss. På grund av det faktum att få personer känner till oss är det väldigt viktigt för oss att bara få våra initialer – SKP – in i människors huvuden. Det är en av anledningarna.

Folk reagerar också positivt på våra paroller. Vi säger nej till EU. Många människor är emot EU. Och detta är inte en motsättning till att delta i EU-valet. Sverigedemokraterna deltog till exempel i EU-valet 2014 med en kampanj mot EU (uppenbarligen från ett högerperspektiv), och de fick ändå nästan omkring tio procent  av rösterna. Den här gången förväntas de få nästan tjugo procent, fastän de har tonat ned sina attacker mot EU.

Ibland frågar folk oss hur vi kan vara emot EU medan vi samtidigt deltar i valet. Detta är lätt att förklara. Vi är också emot riksdagen, men vi deltar för att föra ut vårt budskap och för att folk ska se oss. Folk förstår detta. Det här är logiskt. Vi kan förklara detta och från en logisk synvinkel göra folk bekanta med grundläggande leninism. Härigenom får folk veta mer om det kommunistiska partiets  tankesätt och de förstår då att vi inte är ett motsägelsernas parti. Vi är mycket tydliga med vårt syfte och med vår praktik. Så om människor reagerar på detta och frågar oss dessa frågor kan vi förklara för dem därför att det är ett mycket logiskt beslut.

Så hur försvarar Sverigedemokraterna sina idéer? Och varför är de engagerade i EU?

De säger att EU begränsar Sveriges nationella suveränitet. Vi säger att detta är falskt därför att EU är en imperialistisk union och medlemskap i en imperialistisk union hämmar inte den svenska nationens nationella suveränitet. Den imperialistiska klassen i Sverige styr inom landet. De har använt sig av Sveriges suveränitet för att gå med i denna union. De behöver unionen och drar nytta av den och detta är skälet till varför detta inte är en fråga om att lämna EU för att återställa den nationella suveräniteten. Detta är en kamp för socialismen. Vi måste kämpa för arbetarklassens självstyre inom nationen. Det är vårt huvudfråga, och vi vidhåller att detta är en fråga om klass, inte om nation. Vi har betonat detta i vår nationella kampanj eftersom det finns många nationalistiska fördomar.

Var står du i debatterna om den globala uppvärmningen och aktivistkulturen kring kampen mot uppvärmningen? Hur allvarlig är situationen enligt dig? Är “aktivism” ett substitut  för den kommunistiska politiska kampen? Kan människor organiseras till den kommunistiska kampen genom en miljöbetingad agenda? Hur bedömer du regeringens politik och reaktionerna från allmänheten i Skandinavien / Sverige? Var står SKP i den senaste folkrörelsen som kräver beskydd av miljön  och naturlivet där den 16-åriga Greta Thunberg går i främsta ledet? Vi ser också en ökning i ungdomspopulationen, har ni några planer att föra en dialog med dessa grupper? Är denna grupp en målgrupp för rekryteringsaktiviteter och politisk organisering?

Jag tror att aktivismskulturen kring miljöfrågor visar att människor som deltar här har sina hjärtan på rätt ställe. De vill ha en bättre värld. De vill ha en värld där alla kan leva, men så länge som denna ångest, denna rädsla och den här kritiken inte attackerar systemet, är deras engagemang värdelöst, tyvärr. Det är därför som kapitalet vill behålla dessa protester inom kapitalismens gränser.

Samtidigt kan miljörörelsen vara mycket radikal. De kan vara väldigt kritiska men saknar ett system-perspektiv. De saknar ett antikapitalistiskt synsätt vilket begränsar dem och i slutändan gör det dem till verktyg som kapitalisterna kan förfoga över.

Vi har analyserat detta utifrån en svensk kontext. Vi har ett miljöparti som kunde tillskansa sig cirka fem procent av rösterna. De är ett resultat av miljörörelsen under 1980-talet som var mycket radikal och många radikalt sinnade människor, kommunister och socialister deltog i den. Ur denna rörelse bildades Miljöpartiet. Miljöpartiets bildande var ett sätt på vilket de kunde behålla miljörörelsen inom kapitalismens gränser. Den tjänar samma funktion som Vänsterpartiet, men den tjänar funktionen att bevara kapitalismen genom att locka miljöaktivister, medan Vänsterpartiet tjänar samma funktion när de tilldrar sig missnöjda arbetare och så vidare. Det är vår analys av miljörörelsen och Miljöpartiet.

Och jag är övertygad; människorna kan organiseras till den kommunistiska kampen genom en miljö-agenda därför att det är logiskt. Det problem som miljön står inför är det kapitalistiska systemet. Anarkin i produktion och den ständiga kampen för mer vinst är oförenlig med en miljövänlig politik. Den enda möjligheten vi har är att rädda planeten genom en centralt planerad ekonomi vilken kan garantera en miljövänlig produktion.

Som du vet pratar miljontals människor om Greta, den 16-åriga tjejen. I egenskap av företrädare för Sveriges Kommunistiska Parti, vad tycker du om henne? Hur påverkar hon de miljöpolitiska diskussionerna i Sverige eller i Europa?

Spontant skulle jag säga att Greta Thunberg är mer populär utanför Sverige än här.

Jag insåg detta, det är därför jag skulle vilja öppna upp för den här frågan också.

Så jag tror att hon har haft en större effekt i Belgien, till exempel, där det hölls massiva demonstrationer med ungdomar och elever. Detta hände inte i Sverige. Det fanns ett par personer som samlades på torg och delade ut  flygblad, men hon startade inte en massrörelse i Sverige. Jag tror inte att det har påverkat människor i allmänhet för människor vet att miljön skadas varje dag. De vet det här; alla vet det här. Men de kopplar inte samman detta med kapitalismen. Och i det hänseendet har Greta Thunberg inte hjälpt till att koppla samman miljöförstöringen till kapitalismen och det är därför jag inte tror att hon har betytt så mycket för hur människor känner. Jag tror till exempel i Belgien där tiotusentals studenter var ute på gatorna, har hon haft större inflytande. Varför det är så i Belgien kan jag inte säga.

Det Europeiska Kommunistiska Initiativet, som du också är medlem av, ser denna fas som ett tillfälle att föra fram deras antiimperialistiska agenda till Europas folk på ett tydligare sätt såväl som att stärka den EU-fientliga rörelsen. Vilka åsikter har du om den internationella solidaritetens betydelse, före, under och efter Europaparlamentsvalet? Vilka är de viktigaste aspekterna av den gemensamma kampen och vilken roll tar du på dig inom ramen för detta samarbete?

För oss är internationell solidaritet mellan kommunistiska partier avgörande. Det betyder att vi kan hjälpa varandra med våra analyser, diskussioner och ideologiska förståelse av världen. Vi lär oss hur imperialismen fungerar och vilka former den tar i andra länder och olika delar av världen.

Då kapitalismen är ett globalt system är det viktigt för oss att visa att vår kamp också är internationell. Vi står inför samma problem i Sverige som människor står inför i Frankrike, Grekland eller Turkiet. Oavsett om de är inom eller utanför EU. Den internationella kapitalismen utvecklas och den sätter samma press på de turkiska kapitalisterna, grekiska kapitalisterna, franska kapitalisterna eller svenska kapitalisterna.

Det är också viktigt att påpeka att kapitalisterna samarbetar genom EU, för att ta ett exempel. De är förenade (trots att deras enhet är tillfällig) i sin kamp mot den internationella arbetarklassen. De revolutionära kommunisterna måste också vara förenade över våra nationella hinder. Starka internationella förbindelser mellan partierna och starka förbindelser mellan våra partier och arbetarna är väsentliga.

Det Kommunistiska Initiativet har hjälpt oss att klargöra många saker. Det har hjälpt oss i den mån att vi inte behöver göra alla analyserna själva. Vi är ett litet parti och har inte kapacitet för det. I stället kan vi använda andra partiers analyser för att stärka vårt eget parti.

För ett stort antal välutbildade personer från Turkiet fortsätter europeiska (och mer specifikt skandinaviska) länder att ha en oerhörd attraktionskraft Dessa länder betraktas som ett centrum för “demokrati” och “friheter” såväl som en  möjlighet att eftersträva akademiska  / professionella målsättningar. Hur ser du på dessa åsikter och  de ökade (försöken till) invandring, särskilt från personer med högre utbildningsbakgrund?

Det är viktigt för oss att hjälpa till att skingra illusionerna om Skandinaviens så kallade “socialism” eller den skandinaviska modellen och/eller den svenska modellen. Samtidigt är det också viktigt för oss att se förkämpar i andra länder som en inspiration för oss själva.

Det som vi måste förstå är att den här modellen som utvecklades i Sverige också korrelerade med kapitalets behov och inte bara med folkets behov. Vi har många stora bostadskomplex, som i vilket industrialiserat land som helst. Den svenska kapitalismen gynnades av byggandet av dessa bostadskomplex i den mån att de koncentrerade arbetskraften till städerna, där de också kunde lokalisera industrier och andra stora arbetsplatser.

Samma sak hände med skolorna. År 1962 gjordes det svenska skolsystemet enhetligt, vilket gav arbetarklassen tillgång till utbildningssystemet. Detta gjordes inte på grund av kapitalisternas goda vilja, utan för att produktionskrafterna behövde en utbildad arbetskraft att hantera dem. Så en viktig aspekt som vi finner i den svenska modellen är kapitalets behov att driva igenom vissa reformer.

Samtidigt hade arbetarklassen varit mycket organiserad. Under 1930-talet anordnade den svenska arbetarklassen de flesta strejkerna i världen per capita. Efter andra världskriget befäste socialdemokraterna sin dominans inom arbetarklassrörelsen och så småningom desorganiserade man den. Men innan den var desorganiserad var den förmögen att utöva påtryckningar på kapitalisterna och tvingade dem till eftergifter. Detta är en annan viktig aspekt av bildandet av den svenska modellen.

Det är en dialektisk process och vi måste känna igen båda sidor. Kapitalisterna har dock andra behov idag. Därför attackerar de den välfärd vi har. För det första finns det inga radikaler i Sverige som protesterar mot utvecklingen, och de få som finns har inte lyckats organisera arbetarmassorna. Det betyder att det inte finns någon organiserad radikal arbetarklass som kan kämpa för förbättring, vilket i sin tur innebär att kapitalisterna har fritt spelrum, så att säga. De kan attackera arbetarklassen utan motstånd, de kan sänka lönerna, de kan förvärra arbetsförhållandena, de kan höja hyrorna och så vidare.

Beträffande din kommentar, kan vi säga att socialdemokratins historiska roll förändrats?

Jag tror att det beror på hur vi tolkar socialdemokratins roll. I allmänhet kan vi säga att socialdemokratins huvuduppgift är att bevara kapitalismen genom att binda arbetarklassen till kapitalismen. Det gör arbetarna passiva. I den meningen har det inte förändrats eftersom det var samma under 1920-talet och 1930-talet när de intog en aktiv antikommunistisk hållning och aktivt kompromissade med borgarklassen. Under andra världskriget fortsatte de att kompromissa och neutralisera arbetarklassen och idag förbereder de stora attacker mot arbetarna, samtidigt som det gör dem passiva. Så socialdemokratins roll har inte förändrats, trots att socialdemokratins form kan ha förändrats. Syriza ersatte till exempel Pasok i Grekland och i Sverige kommer socialdemokratin till sist att ersättas med något annat.

Vad anser du om den imperialistiska aggression som Sverige uppvisar idag som ett vedertaget fredligt skandinaviskt land? Hur bekämpar ni regeringens halvöverskylda vapenförsäljning, krigsprofiterande från konfliktzoner och så vidare?

Som min kamrat nämnde i talet tidigare är Sverige en av världens främsta vapenexportörer. Vi har vapen av mycket hög standard som är mycket effektiva. Vi säljer dem till vilken nation vi vill, även om vi har några teoretiska begränsningar. Vår statsminister, Stefan Löfven, gjorde till exempel en resa till Saudiarabien för några år sedan, vilket kritiserades starkt. Han var där för att förenkla vapenförsäljningen från Sverige till Saudiarabien. Samtidigt profilerade hans regering sig som feministisk, vilket illustrerar den dubbelmoral de använder sig av och skillnaden i retorik och handling.

De kallade sig feministiska, men sålde vapen till en av de mest repressiva och kvinnofientliga diktaturerna i världen.

Samtidigt som de säljer vapen till Saudiarabien, som de använder i Jemen, försöker de också skapa fred mellan dem.

Svenska politiker och den svenska kapitalismen har ett behov av att upprätthålla en fasad och en illusion. Det är därför som regeringens och politikernas retorik måste diskuteras skilt från deras handlingar. De säger till exempel att de är för fred, men de förstör den genom att sälja vapen.

De säger att vi är ett neutralt land, att vi har 200 års neutralitet, men vi har deltagit i ockupationen av Afghanistan. På vilket sätt är vi neutrala? Under det kalla kriget samarbetade vi med Nato och inrättade antikommunistiska kampgrupper bestående av före detta nazister som befann sig under jorden där de väntade på att bli verksamma om kommunismen någonsin blev ett hot. På vilket sätt är vi neutrala? Vi samarbetade med Storbritannien mot Sovjetunionen när de seglade genom vårt svenska havsterritorium med en ubåt och vi gav all information till MI6. Vi är inte neutrala. Detta är en fasad som de försöker upprätthålla. De behöver upprätthålla denna illusion.

De upprätthåller denna illusion också när det gäller Europaparlamentsvalet. De säger att vi måste stärka arbetarnas rättigheter. Detta är deras paroll för EU-valet, men vad gör de i verkligheten? Den första maj demonstrerade de med denna paroll och den andra maj lämnade de in ett förslag om att begränsa strejkrätten.

De hånar människor när de säger att de vill skydda arbetarna. De säger detta utan att blinka. Om du tittar på ordet opportunist i en ordbok får du fram en bild av dem. Samma sak upprepas i allt de gör. Om du litar på deras retorik, låter de riktigt bra. Vi behöver värna om arbetarna, vi behöver jämlikhet, vi behöver allt, men vad de gör är motsatsen till vad de säger. De verkar mot arbetarklassen, de verkar inom kapitalismen och de upprätthåller illusionen för arbetarklassen under kapitalismen.

Som ett politiskt arv från sovjetsocialismen har “välfärdsstater” varit inrättade i vissa europeiska länder i många årtionden. Men med Sovjetunionen borta behöver inte kapitalet längre ge eftergifter och därför är välfärden under attack. Vad anser du om denna transformering?

Som jag förklarade tidigare skapades den  sociala välfärdsstaten av två krafter. En organiserad radikal arbetarklass och kapitalets behov att koncentrera arbetarklassen på vissa områden. Men det är också viktigt att vara tydlig med att förekomsten av sovjetsocialismen på andra sidan Östersjön hade stor inverkan.

Man kan säga att vid varje förhandlingsbord mellan fackföreningar och kapitalister fanns en sovjetisk delegat närvarande, fiktiv. De var alltid där. Kapitalisterna måste alltid göra sina beräkningar med Sovjetunionen i åtanke. Om de pressade för hårt blev arbetarklassen radikaliserad och skulle ha vänt sig till socialismen som ett verkligt alternativ. Det här kunde inte tillåtas hända. I exempelvis Tyskland säger de i varje förhandling att det var en representant för Tyska Demokratiska Republiken eftersom de alltid var tvungna att anpassa sig till befintlig socialism.

Med Sovjetunionen borta, pressar de framåt. Pressen på arbetarklassen, på Sveriges folk, blir allt svårare. Till exempel har vårt skolsystem reformerats grundligt sedan 1990-talet. De har decentraliserat, de har öppnat sig för privata initiativ som finansieras av regeringen och för arbetarklassen är det en kollaps. Och till exempel har förekomsten av arbetscentran ökat som används för att sänka arbetarnas löner och de anpassar sig efter kapitalets behov för flexibla arbetare.

SoL International

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.