Under hela vår valkampanj har vi högt och tydligt påpekat att det under kapitalismen inte finns några bra lösningar på de problem som vi dagligen möter. Vi har aktivt undvikit att försöka sprida illusioner om kapitalismen i allmänhet och vad ett utträde skulle innebära i synnerhet, samtidigt som vi betonat vikten av varje politiskt handling och manat folk till politiskt tänkande. Det är precis motsatsen till vad Kommunistiska Partiet har gjort. Deras kampanj mot valet (de bojkottade valet) har en tydlig nationalistisk prägel och är full av illusioner om både kapitalismen och vad ett utträde skulle innebära.
När vi beslutade oss för att ställa upp i valet var vår målsättning väldigt tydlig: genom att utnyttja valet kan vi få ut vårt politiska budskap på ett effektivt sätt, vi kan enkelt mäta våra framgångar och vi kan klart och tydligt peka ut EU för vad det är: en imperialistisk union som är till för de europeiska monopolen. Vi har aktivt försökt bekämpa de illusioner som finns kring vad ett utträde skulle kunna innebära. Det betyder att vi bland annat har kritiserat uppfattningen att ett utträde vore ett återupprättande av Sveriges nationella självbestämmande eller att ett utträde till varje pris vore eftersträvansvärt. Medan vi fört vår valkampanj, har Kommunistiska Partiet i princip fört en motsatt kampanj.
Illusionerna
En av de absolut viktigaste uppgifterna som ett kommunistiskt parti har är att bryta alla illusioner och allt förtroende för de institutioner och mekanismer som existerar inom kapitalismen, vare sig det är på lokal, nationell eller internationell nivå. En arbetarklass med förtroende för kapitalismen är inte revolutionär.
På den punkten misslyckas Kommunistiska Partiet kapitalt. Deras annonser tillkännager att vi måste gå ut ur EU eftersom unionen ger oss ”uselt livsmedel, korruption, privatisering, död på jobbet, militarism, lönedumpning, bostadsbrist, knark, vapen och en likriktad politik.”
Allt detta stämmer ju naturligtvis. Allt det här får vi med EU. Det stora problemet är dock att genom sättet de utformar sina annonser på, leds man att tro att vi alltså inte skulle ha de här problemen om vi stod utanför EU. Det man säger är alltså att allt det här kan och kommer att korrigeras om Sverige lämnar EU. Men en viktig fråga inställer sig då: hade vi inte något av det här innan 1994, när Sverige gick med i EU?
Naturligtvis hade vi det. Arbetare dog på jobbet i mycket högre utsträckning innan 1994. Faktum är att varje enskilt år efter 1994 har dödsolyckorna varit lägre än det lägsta året innan 1994, bortsett från Estonia-olyckan. Det är alltså inte EU som för med sig döden på jobbet, utan det är själva kapitalismen.
På samma sätt fanns det också en bostadsbrist innan Sveriges inträde i EU, som mildrades på allvar först i och med bygganden av miljonprogrammen, flera decennier innan EU-medlemskapet blev verklighet.
Så kan vi fortsätta och gå igenom varje punkt i deras lista. Militarismen var mycket mer hotfull innan och under andra världskriget, kanske framför allt 1905, när arbetarrörelsen satte stopp för en svensk invasion av Norge.
Vad kan vi då säga om det här? Parollerna ovan ger som sagt ett entydigt intryck: alla dessa problem har uppstått i och med inträdet i EU och de kan också åtgärdas av ett utträde ur unionen. Med tanke på att alla dessa fenomen även har existerat tidigare, kan vi inte dra någon annan slutsats än att Kommunistiska Partiet skapar illusioner om vad EU inneburit och vad ett utträde skulle innebära. Det blir ett hyllande och förhärligande av den nationella kapitalismen som ställs upp som en motsats till den internationella kapitalismen. Istället för att bryta arbetarnas förtroende för kapitalismen som system bryter man bara förtroendet för EU medan man stärker förtroendet för den nationella kapitalismen. I slutändan blir därför socialismen ännu mer avlägsen, eftersom man då har vävt ytterligare nät av illusioner för arbetarklassen, som får det ännu svårare att se kapitalismen såsom den faktiskt är.
Där är det kommunisternas plikt att vara tydliga: de här problemen är inte bara förknippade med EU, utan de är inneboende i det kapitalistiska systemet.
Den svenska riksdagen och den svenska demokratin
En av anledningarna till att vi ansåg det vara nödvändigt att ställa upp i valet till Europaparlamentet var att vi annars skulle ha bidragit till att förhärliga den svenska demokratin och ställa upp den som ett alternativ till EU. Vi deltog i riksdagsvalet förra hösten och hade vi bojkottat EU-valet med de argument som Kommunistiska Partiet använder, bland annat att EU-parlamentet är odemokratiskt eller att det representerar en imperialistisk organisation, så hade vi samtidigt sagt att alla valda församlingar i Sverige vore demokratiska, eftersom vi ju deltog i valen till dem! Vi hade sagt att Sverige inte varit imperialistiskt, eftersom vi ju inte deltar i valen till imperialistiska parlament.
Med de man inte säger, kan man alltså säga en hel del. Därför var det också viktigt för partiet att ställa upp i valet till Europaparlamentet. På så sätt kunde vi bidra till att bekämpa illusionerna om den nationella kapitalismen.
Kommunistiska Partiet gjorde dock tvärtom. De bojkottade valet till Europaparlamentet just eftersom det är odemokratiskt och imperialistiskt, samtidigt som de deltog i de lokala valen i höstas – slutsatsen är tydlig: vissa kapitalistiska parlament är demokratiska medan andra inte är det.
Nog om vad man indirekt säger. För den som vill veta vad man ännu mer direkt kan säga, behöver bara lyssna på Erik Anderson, kommunfullmäktigeledamot för Kommunistiska Partiet i Gislaved. I en intervju med P4 Jönköping förklarar han på frågan om det inte är anti-demokratiskt att uppmana till bojkott att det är det inte – partiet ställer ju upp i kommunalvalen och uppmanar folk att rösta i riksdagen!
Med några enkla meningar har Erik Anderson lyckats att uttryckligen kalla den svenska demokratin för demokratisk och visat att partiet ser sig självt som demokratiskt eftersom man deltar i de valen. Deras valdeltagande blir en intäkt för att partiet är demokratiskt. Vi är nu långt bort från en pragmatisk och leninistisk uppfattning om valdeltagandet, där valet på sin höjd är ett medel att stärka partiet.
Det opolitiska i kampanjen
Sist, men absolut inte minst, har Kommunistiska Partiet fått relativt stor uppmärksamhet på grund av några videos som man producerat, alla med det tydliga syftet: gör vad som helst förutom att rösta! I den första videon ser man ett par som har sex, i den andra videon en ledamot i Kommunistiska Partiets partistyrelse som ligger i en pool med drinkar och i den tredje videon en tjej som vaknar upp bakfull och fundersam kring vad hon egentligen gjorde dagen innan. Syftet är att visa att det finns andra saker att göra än att rösta.
Det hela är i grund och botten en opolitisk och anti-politisk kampanj. Istället för att uppmana arbetare och folk att ta politisk ställning, blir syftet att uppmana folk att göra vad som helst förutom att ta ställning. Det är bättre att ligga i poolen i nån semesterby med drinkar än att tänka politiskt. Det är bättre att ha sex än att tänka politiskt. Enklast är nästan att vara bakfull och festa sig igenom ytterligare en dag än att tänka politiskt. I ingen av filmerna finns ett politiskt budskap. Ingen av filmerna uppmanar till eftertanke och till kritik mot hela kapitalismen. Det hela mynnar ut i en uppmaning att vara opolitisk.
Istället för en anti-politisk kampanj har vår kampanj gått ut på att få folk att lägga sin röst på det kommunistiska alternativet, att stärka kommunisterna. Det är naturligtvis ett mycket svårare arbete än att ligga i en pool eller att supa till, men för kommunister så är valet mellan groggen och politiken enkel.
Avslutning
Det så kallade Kommunistiska Partiets urartning tar sig hela tiden nya uttryck. Bortsett från den utbredda rasismen och spridandet av högerpopulistiska konspirationsteorier och –idéer i partiet ägnar man sig nu också åt att försöka få folk att tänka så lite politiskt som möjligt.
För ett parti som kallar sig kommunistiskt borde det vara absolut förbjudet. Inte på något enda ställe har man lyft fram imperialismen som motorn bakom EU. Inte på ett enda sätt har man försökt förklara vad EU är och varför det finns för arbetarna och folket och inte på ett enda sätt har partiet försökt stärka förståelsen av EU och kapitalismen.
Det är en i alla avseenden pinsam valkampanj som Kommunistiska Partiet har bedrivit, inte på något sätt värdig ett parti som kallar sig kommunistiskt.
Andreas Sörensen
