LEDARE (5/2019) I årets valrörelse har partiet stärkts. Det är tydligt när vi tittar på de kontakter vi knutit, de erfarenheter vi gjort och de röstsiffror vi uppnått, som är högre än i förra årets riksdagsval. De förutsättningar vi har för att bedriva en valkampanj är dock radikalt annorlunda jämfört med de större partierna. Trots det, så lyckas vi gå framåt. Vi är tydliga: det svenska valsystemet är i allra högsta grad odemokratiskt och osäkert – i synnerhet för små partier.
Sedan 1968 har Sverige tillämpat en spärr för inträde i riksdagen. Det innebär att alla partier som inte når upp till och kommer över den spärren inte heller kan representeras i riksdagen. Det är ett effektivt sätt att hålla mindre partier ute och försvåra för utmanare till de etablerade partierna. Samma spärr finns vid valen till Europaparlamentet. Även här håller man aktivt ute de mindre partierna.
En liknande spärr infördes också 2015 för kommunerna. För landstingen finns en spärr på tre procent och för kommunerna infördes nu en spärr på antingen två eller tre procent. Tidigare har det inte funnits spärrar för kommunerna, vilket också tillåtit mindre partier att ta mandat.
Spärrarna hindrar mindre partier från att dra röster från de större eftersom de utestängs från de parlamentariska församlingarna och det förhindrar en korrekt representation av folkviljan. Spärrarna är odemokratiska och måste bort.
Andra nackdelar drabbar också de mindre partierna. De partier som når upp till två och en halv procent i ett val får också tillgång till ett statligt partistöd, alltså ett bidrag från staten. Det uppgick för Socialdemokraterna till 45 miljoner kronor 2016. Sammanlagt betalades över 172 miljoner kronor ut i partistöd det året. Ju större parti – desto mer pengar.
Vid en procent i ett val till riksdagen trycker Valmyndigheten upp valsedlar och distribuerar dem till landets samtliga vallokaler utan någon kostnad alls för partierna. Det innebär att alla partier som fått över en procent i tidigare val inte behöver bekymra sig om att distribuera valsedlar till vallokalerna i någon av landets 290 kommuner. För de mindre partierna behöver valsedlarna distribueras av egen kraft. Alla valsedlar måste dessutom bekostas av partierna själva, medan de stora partiernas valsedlar är gratis för dem. Ju större parti – desto mer bjuder staten på.
I praktiken betyder det här en kraftig begränsning av demokratin. I många av landets kommuner erbjuds invånarna ingen praktisk möjlighet att lägga sin röst på ett parti utanför riksdagen/Europaparlamentet eller ett parti som inte får sina valsedlar distribuerade. I och med att de mindre partierna också själva måste stå för alla kostnader försvåras arbetet på ett väldigt konkret sätt för dem.
Vi illustrerar med ett exempel:
I Malmö finns det uppemot 200 vallokaler på valdagen och lite över 20 lokaler för förtidsröstning. På valdagen behöver alltså dessa 200 vallokaler besökas av partiets medlemmar eller sympatisörer och en bunt valsedlar distribueras till varje lokal. Vallokalerna öppnar kl. 8.00 och de allra flesta har hunnit rösta under förmiddagen. Det innebär att många väljare riskerar att ha hunnit rösta innan kommunisternas valsedlar finns där. Väl inne finns dessutom en rätt stor risk att röstmottagarna inte sköter sig enligt lagen. I vissa fall kräver de medlemmar och sympatisörer på legitimation, trots att det är ett brott mot vallagen.
Situationen innebär också en stor osäkerhet för de mindre partierna. De partier som tidigare fått över en procent i valen får ett överflöd av valsedlar upptryckta. När röstmottagarna och de ansvariga kontrollerar vet de vilka partier som ska finnas där och har någon saboterat kan de enkelt åtgärda med fler valsedlar. Så ser det inte ut för de mindre partierna. Röstmottagarna har det antal valsedlar som de fått av partiet. Försvinner de, så försvinner de. De har ingen koll på vilka partiers valsedlar som ska finnas där, utöver de som Valmyndigheten distribuerar. Därför måste partierna själva kontrollera varje vallokal för att se om valsedlarna finns kvar och om de behöver fyllas på eller om någon saboterat.
I och med att ställen för valsedlarna dessutom är undanskymda är det enkelt för vem som helst att flytta runt valsedlarna efter behag och eventuellt plocka med sig de valsedlar man vill. Det är knappast så att ställen med valsedlarna kontrolleras efter varje väljare. Vi vill dock poängtera att systemet med öppna valsedelsställ inte är mycket bättre – det är i grund och botten ett odemokratiskt system som konsekvent missgynnar de mindre partierna och gör det svårare för dem.
Den uppförsbacke vi har att hämta upp för att komma ifatt de stora partierna är lång och här har vi beskrivit några av de hinder vi stött på. Lägg därtill att våra affischer rivs ner, våra plakat förstörs och plockas ner och våra valstugor utsätts för skadegörelse.
Den borgerliga demokratin i Sverige, som är en demokrati för den härskande klassen, brister på många ställen när man tittar närmare på den. Det är ett redskap för att hålla de små partierna borta och säkra stödet för de större partierna. På så sätt är det också enklare att bibehålla den politiska kontrollen. Regelverket är utformat så att små utmanare, som skulle kunna utmana den maktbalans som är så gynnsam för den svenska kapitalismen, ska förbli små.
Extra viktigt blir det här i tider där stora angrepp på arbetarklassen förbereds och där alla partier i riksdagen arbetar mot samma mål: sänkta löner och arbetsvillkor, höjda hyror, avskaffad strejkrätt och sänkta skatter för de rikaste. Med retorik om ”det minst onda” målar kapitalismen och borgerligheten upp de större partierna som de enda alternativen och på så sätt håller man också kvar folket inom kapitalismens ramar.
Den borgerliga demokratin i Sverige är långt ifrån demokratisk. Genom vårt deltagande i valen har vi också kunnat visa det. Vi har sett alla brister, vi kan med enkelhet peka på dem och vi kan jobba ännu mer aktivt för att bryta illusionerna och förtroendet för hela den borgerliga demokratin och kapitalismen!
