För ett antal dagar sedan gjorde den extremt borgerliga SwebbTV en intervju med Näringslivets gunstling och tidigare chef Leif Östling. En intervju som blev mycket uppmärksammad på grund av Östlings rasistiska attacker på invandrare, och som i stort sett blev kritiserad av hela vänstern och av de flesta som anser sig vara socialister. Östling har tidigare uttryckt att ’fattigpensionärer har sämre gener än rika’.
SwebbTV och Lars Bern och Leif Östling, Patrick Engellau med flera är alla borgare av den ’gamla’ kategorin, dvs. de är snäppet över Sverigedemokraterna och andra högerextrema och fascistiska partier. De tillhör borgarklassen, och försöker vara folkliga för att försöka dra arbetarklassen och de fattiga till de högerextrema partierna, samtidigt som de föraktar dem. Det var inte för inte som överklassen på 30-talet i Tyskland och i andra länder stöttade och finansierade nazistiska och fascistiska partier. Borgarna – överklassen – ville ha hela makten och ansåg sig stå över folket, och att folket var till för att utnyttjas och exploateras. Men för att överklassen skulle få den hela makten och för att krossa socialismen/kommunismen behövdes nazistiska och fascistiska partier som kunde locka och dra folket att rösta på dessa partier.
Så görs även idag. Lars Bern, Östling och med flera fyller en funktion och försöker locka människor till de högerextrema partierna.
Det som är så märkligt är vissa självutnämnda socialister och människor som anses vara demokrater på vänsterkanten ställer sig upp och försvarar den borgerliga Leif Östlings uttalanden.
”Nu gäller det inte längre om man ska ta debatten med Jimmie Åkesson, utan nu har etablissemanget mycket svårare motståndare’.
I Lindelöfs inlägg finns ingen som helst kritik mot Leif Östlings rasistiska uttalanden. Detta nämns endast lite förbigående – som om det inte spelar någon så stor roll – i början av artikeln. I stället poängterar Lindelöf yttrandefriheten före Östlings rasistiska uttalanden, och att han inte kan begripa varför Östling blir angripen. Lindelöf:
”Han [Leif Östling] framstår som en renhårig handlingens man som i tid – och ibland i otid – säger vad han tycker.”
Under denna artikel har en del personer kommenterat, bland annat ’socialisten’ Anders Romelsjö om den borgerliga Torbjörn Sassersson, som har bloggen Newsvoice (som är en blogg där uttrycken ’fascism’ och ’högerextrem’ inte får nämnas i kommentarerna). Han säger så här om Sassersson: ”Han är en stark antiimperialist som Knut och jag […].”
Borgaren Torbjörn Sassersson – en antiimperialist?
Mycket ska man få läsa innan ögonen trillar ur…
Är det möjligt att de även betraktar Lars Bern, Patrik Engellau och Leif Östling som antiimperialister?
Vill bara notera att Lindelöf och Romelsjö på 70-talet var medlemmar i det maoistiska KFML/SKP som även då ville samarbeta med borgarna – mot socialismen och Sovjetunionen. Även då hamnade de helt fel…
Det verkar som ränderna aldrig går ur…
Kerstin Stigsson
Marxismen blir inte mer än en läpparnas bekännelse för Romelsjö om han inte drar de politiska slutsatserna av analysen. Han påstår att han förstått att imperialismen är kapitalismens högsta stadium, men i den politiska praktiken agerar han som om han inte gjort det. Det är detta som skiljer honom från bland annat bolsjevikerna, som han själv tar upp. Dessa dolde aldrig sambandet mellan imperialism och kapitalism, utan arbetade istället för att klargöra det för det arbetande folket. Bolsjevikerna bekände sig aldrig till en politisk praktik som gjorde en praktisk åtskillnad mellan imperialismen och kapitalismen. Inte heller kallade de sin revolution för enbart anti-imperialistisk. Romelsjös jämförelse haltar, lika mycket som hans egen politiska praktik.
Det vi kan se är hur separerandet av imperialismen från kapitalismen får väldigt tydliga politiska resultat. Det öppnar för ett närmande till borgerligheten och skapar en rad beröringspunkter med kapitalismen och flörtar med en fascistisk begreppsvärld (”globalism”). Det är just därför som det är så viktigt med en klar och tydlig revolutionär teori, för annars kan heller inte revolutionär praktik byggas.
Jag rekommenderar Romelsjö att slänga iväg en beställning på den broschyr som SKP tagit fram om enhetsfrontsarbetet i Sverige under 40-talet och vilka enorma konsekvenser det fick för det revolutionära tänkandet i landet. Slutsatserna partiet där drar är tydliga: fronterna öppnade dörren för den fredliga vägen till socialismen, för ett närmande till socialdemokratin, för en försonande inställning till kapitalismen och dess stat och för en förminskning av arbetarklassens roll.
Ställda bredvid vårt partis analys framstår Romelsjös och ”Rickard B. Turessons” argumentation som fullkomligt ovärdig. Den går aldrig djupare än till parollernas nivå. Den består av påståenden som förutsätts vara sanna för att revolutionär aktör någon gång yttrat något till stöd för det. I slutändan visar det att Romelsjö och hans kamrater gett upp varje anspråk på revolutionär ideologi och förlikat sig med att agera inom det kapitalistiska systemet, än med frasradikal terminologi och än med fascistisk terminologi.
Det är väl känt för marxister att imperialismen är kapitalismens högsta stadium, vilket även Ulf Karlström och jag skrev i vår bok ”USA som världspolis” 2013. Vi arbetar nu på en uppdaterad kortare upplaga. Det finns antiimperialister med olika grad om insikt i denna fråga men de bör välkomnas som antiimperialister i olika manifestationer mot imperialismen.
Tror ni att alla de som kämpade i Oktoberrevolutionen kände till Marx, eller att imperialismen är kapitalismens högsta stadium?
Andreas Sörensens svar indikerar SKP:s väl kända brist på förståelse för enhetsfrontsarbete i Lenins, Kominterns, Mao TseTungs och Ho Chi Minhs anda. (http://nyaarbetartidningen.bloggagratis.se/2019/09/29/11631075-det-andra-svaret-till-andreas-sorensen-om-enhetsfrontpolitiken/). Lenin skrev i ”Radikalismens som kommunismens barnsjukdom” om vikten att se och utnyttja motsättningar inom kapitalismen och hos motståndare. Dit hör motsättning mellan nationellt självbestämmande och medlemskap i t.ex. EU, där deltagande i EU-val under någon motivering i bästa fall reser stora frågetecken. I övrigt förmodar jag att Anders Åberg besvarar.
Anledningen till att Anders Romelsjö lierar sig med Sassersson står att finna båda herrarnas glorifiering av Putin. Det har ingen betydelse att ojämlikheten under Putin är lika stor som i USA eller att den ryska oppositionen förtrycks och förföljs. Romelsjö går kanske längst när han till och med skriver upprörda inlägg om att Ryssland utestängs från idrottsevenemang pga systematisk doping eller då Ukraina vann Eurovisionsschlagerfestivalen. AR var då upprörd över att reglerna inte ändrades under tävlingens gång så att Ryssland kunde vinna.
Kort kommentar. Tror det är viktigt att skilja mellan nationalism och nationellt oberoende. Utan nationellt oberoende är varken demokrati eller socialism möjlig. I sig är det nationella oberoendet en demokratisk princip, har du inte inflytande över din valkrets är det någon annan som har det. Det är kanske sant att det nationella oberoendet är en illusion innan all imperialism och kapitalism är krossad på hela jordklotet men kommunister har alltid kämpat för krav som i princip är omöjliga att genomföra under kapitalismens olika former utan att det därför är opportunism.Att ställa krav som kapitalismen inte kan realisera är ett sätt att avslöja dess begränsningar och att slå in ännu en spik i dess kista. En annan sak är nationalism. Och här kan man skilja på två olika definitioner av nationalism:
1. ius sanguinis, blodets rätt, som utgår ifrån att nationen är just en kulturell enhet bestämd av långa historiska processer eller släktskap.
2. ius soli, jordens rätt eller den territoriella rätten, där nationen består av alla dess invånare oavsett etnisk bakgrund eller tillhörighet.
Problemet idag är att alltfler bekänner sig till och upphöjer till ideologi ius sanguinis, allt från öppna nazister till s.k. kommunister. En definition av nationalismen gjordes aldrig av den maoism som jag tillhörde och detta har lett till att nationalismen för en del fungerat som en ideologisk bro mellan marxism och nazism för en del. Detta har väldigt lite att göra med det nationella oberoendet. Jag är beredd att förena mig med vem som helst, om än tillfälligt, som är beredd att bekämpa de ledande imperialistmakternas försök att göra Sverige till en ännu mer fullständig lydstat än vad vi redan är. Att blanda ihop denna fråga med påstådda ”massinvandringar” och påstå att dessa skulle hota nationen är något nazister alltid sysslat med och som marxister borde ha förmåga att ta avstånd från.
Det stora misstaget som Anders Romelsjö gör är att frigöra imperialismen från kapitalismen genom att mena att det är bra att folk tar ställning mot imperialismen, även om de har kvar en viss tro på kapitalismen. I verkligheten är imperialismen kapitalismens högsta stadium, vilket bland annat inneburit en enorm skärpning av motsättningarna inom systemet. Det är inte möjligt att ta ställning bara mot imperialismen och inte mot kapitalismen, varken för FNL-demonstranter eller för denne Sassersson. Det man på sin höjd tar ställning mot är enstaka fenomen, urladdningar eller uttryck för imperialismen – men det kan absolut inte översättas till någon sorts allmän anti-imperialism. Jag vägrar att tänja på begreppen så till den grad Romelsjö gör – då förloras helt det vetenskapliga innehållet och analysen.
Med detta sagt riktar jag mig till Anders Åberg.
Som bevis för sin tes att kapitalet angriper nationerna anför Åberg EU och TTIP och alla dessa gränsöverskridande avtal som dessa två innebär. Han verkar glömma bort vilka som står som direkta grundare, respektive undertecknare, till dessa båda fenomen. Just precis – det är olika stater som skapat dessa båda, precis som de skapat exempelvis NAFTA och alla andra frihandelsavtal. För att parafrasera Åberg själv: om inte staterna fanns, med den nationella självbestämmanderätten säkrad, skulle heller inte TTIP eller EU finnas.
Redan Marx och Lenin skrev om hur bourgeoisien sprider sig över hela världen och hur marknadens ”övermognad” i ett land tvingar företagen i jakt på profit i andra länder. Det här är inget nytt, även om det framställs som det, bland annat Mathiasson skriver om det på det viset, som om det funnits ett ”nationellt” storkapital som övergivit nationen.
Åberg skriver att ”nationella regler” blir ett hinder för kapitalet och att ”stormogulerna blir således mindre nationalistiska”. Det fel som Åberg här gör sig skyldig till är att betrakta ”nationella regler” som en enhet – alltså, att nationella regler i allmänhet är hinder. För ett givet lands monopol, vars intressen skyddas av den egna staten, blir naturligtvis alla andra länders nationella regler ett hinder, men inte den egna statens, eftersom de just är till för de egna monopolen. Detta gäller för alla monopol och för alla kapitalistiska stater.
Nästa fel han gör sig skyldig till är att inte se trenden, utan bara se ett isolerat stycke tid, under vilket han tycker sig se att nationella regler blir mer till hinder än till tillgångar för monopolen. Det gör att han drar felaktiga slutsatser om att ”stormogulerna blir mindre nationalistiska”. De kapitalistiska staternas grundläggande funktion är att smörja det kapitalistiska maskineriet (vi ser exempelvis hur Riksbanken idag siktar på en svag krona för att gynna svensk export – det finns många fler exempel, men de ska vi inte rada upp här). Om det i en given situation är nödvändigt med nationella regler, så kommer den kapitalistiska staten att upprätta såna regler. Om det i en annan given situation är nödvändigt med färre sådana regler kommer de att försvinna eller avmattas. Hade Åberg tittat på kapitalismens historia så hade han sett att så ser det hela tiden ut: protektionismen går över i frihandel som sen går över i protektionism. Och så vidare. Ett exempel på detta är hur de nationella reglerna för flyktingar var väldigt ”liberala” under stora delar av flyktingkrisen 2015, så att kapitalet kunde fylla på den industriella reservarmén. När kvoten var fylld återuppstod helt plötsligt de nationella reglerna och knappt några flyktingar togs längre in. Varför gjordes detta? För att gynna företagen, naturligtvis.
Staten fyller således samma funktion som alltid och är även fortsättningsvis lika viktig för storföretagen. Allt snack om ”globalism” och staternas försvinnande är dimridåer och döljer sakernas verkliga tillstånd – de är oacceptabla i den kommunistiska rörelsen.
Med detta sagt, så tror jag också att det blir enklare för dig att bedöma riktigheten i ”anklagelseakten” mot Mathiasson.
Andreas S
Och jag är lika övertygad om att du har fel. EU med alla sina gränsöverskridande regel och överstatlighet skulle inte finnas om du hade rätt. Internationella avtal som TTIP som ger storföretagen bestämmanderätt över enskilda nationer skulle inte heller finnas.
I och med att kapitalet i väst förändras från produktion till finans, blir det mycket rörligare än tidigare, plus att det hela tiden sker en anrikning till allt större och mäktigare världsomspännande företag.
Nationella regler blir då mer ett hinder än en tillgång för kapitalet och stormogulerna blir således mindre nationalistiska. Att dom sedan skickar fram högerpopulister med ett nationalistiskt budskap är nog mest resultatet av en insikt om att folkets besvikelse över raserad välfärd behöver länkas in på ofarliga banor. Högerpopulisterna kommer aldrig att reglera storföretagens verksamhet i nationell riktning. Ett vänsterstyrt Sverige däremot, som kliver ur dom överstatliga bojorna kanske skulle göra just det. Och för undvikande av missförstånd, så menar jag då inte styrt av vänsterpartiet, som jag anser hopplöst förlorat till imperialismen.
Anklagelseakten mot Mathiasson tycker jag kändes påfallande konstruerad och dogmatisk. Dessutom fylld av överdrifter, men nu är ju inte jag kommunist så kanske har jag extra svårt för att ta till mig urkundernas betydelse. Min känsla är väl mest att detta är ett passerat och tillika misslyckat historiskt skådespel.
Ulf Karlström och jag publicerade 2013 en snabbt slutsåld bok ”USA som världspolis” som behandlar olika aspekter på främst USA-imperialismen. Den uppdaterades och förkortades 2015-/2016 och håller nu på att uppdateras. (Uppdaterad version från 2016 på 100 sidor kan köpas för 40 kr av mig via anders.romelsjo@hotmail.com).
En fråga är vad man ska sätta för krav på att beteckna någon person eller organisation för antiimperialist. Ska man ställa krav på att de är väl insatta i Lenins teori, uppdateringar av Magdoff, väl underbyggt avståndstagande från Hardt & Negri och tar en av någon bedömd ”korrekt ställning” i debatten Smith-Harvey etc.
Erfarenheter från de nationella befrielserörelserna och från kriget i Sydostasien fram till mitten av 1970-talet samt i solidaritetsrörelserna för detta etc visar att många människor tar aktiv ställning mot imperialismen, fast de samtidigt har viss tro på kapitalismen. Redan Lenin, Stalin samt Komintern betonade i ord och handling vikten att få med sig de som i olika andra avseenden hade borgerliga idéer i antiimperialistiskt och anti-fascistiskt arbete. Det är i detta avseende jag kanske alltför provokativt skriver att Sassersson är lika antiimperialistisk som Riktpunkt. I Vietnamveckornas avslutande demonstrationer i början av 1970-talet samlade Uppsala FNL-grupps demonstration under bland annat parollen ”Bekämpa USA-imperialismen”, fler än som kom till socialdemokraternas 1 maj- och säkert många med gott om borgerliga idéer (vet jag). Vi kallade detta för en antiimperialistisk manifestation, och i den meningen kan man verkligen kalla Sassersson med all hans kritik av USA-imperialismen för en antiimperialist.
Tänker inte diskutera detta vidare här nu.
En sak: Den nationella frågan är mycket viktig i länder som drabbas av imperialismen, som Syrien, Irak och Jemen.
Men vill tillägga att yttrandefrihet också är viktigt. På socialistiska och antiimperialistiska bloggen Globalpolitics.se har jag publicerat 50 artiklar om inskränkningar i yttrandefrihet. I början av veckan hade bloggen ovanligt många besök, låg på plats 4 av 33 485 besöksrankade svenska bloggar (plats 1 på /politik). Idag blir jag under en vecka avstängd från egen och andra siter på Facebook där jag brukar informera om bloggartiklar, utan närmare motivering, för fjärde gången.
Mer i fokus för mig än debatten här även om det kliar i fingrarna.
Ja, men varför inte dra det till sin spets?
Jag är övertygad om att du har helt fel. Det finns inget ”globalt kapital” som arbetar för att ”sudda ut nationsgränserna”. Alla företag/kapital/monopol har fortfarande sin bas i sina respektive nationalstater. Det är mycket tydligt. Det är också mycket tydligt att staterna används för att reglera och administrera kapitalismen till förmån för de egna monopolen, se exempelvis statens hantering av flyktingströmmen 2015. De öppna gränserna förbyttes i stängda gränser och repression när behovet av billig och desperat arbetskraft var fyllt. Robert Mathiasson drog detta till sin spets och lyckades med konststycket att sudda ut klassmotsättningarna inom nationen. Läs min kritik av hans närmande till fascismen här: https://riktpunkt.nu/2019/07/kommunistiska-partiets-ordforande-narmar-sig-fascismen/
Den nationella frågan är avklarad i en övervägande majoritet av världen, i alla fall för alla större nationer. Det finns ingen nationell suveränitet att återupprätta. Paroller som denna skymmer den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital inom nationen. Här finns ett längre resonemang om den nationella frågan att läsa: https://riktpunkt.nu/2017/12/helglasning-den-nationella-sjalvstandigheten/#Andreas
Från artikeln:
”Vi konstaterar därefter att den svenska nationen har varit självständig under en väldigt lång tid och den borgerliga revolutionen sedan länge är genomförd. Det för upp frågan om arbetarklassens självbstämmande inom nationen, alltså frågan om socialismen, i förgrunden. För den svenska arbetarklassen och de svenska kommunisterna finns ingen svensk nationell fråga att lösa, det finns dock en maktfråga att lösa.”
För att tala klarspråk: den som i dagens Sverige är nationalist kan heller inte vara kommunist och det kan inte finnas utrymme för nationalistiska tendenser eller illusioner om nationell suveränitet inom den kommunistiska rörelsen.
Andreas S
Nu drog du det här längre än vad jag gör.
Nog går det att identifiera hur kapitalet har blivit mer globalt och även hur dom medvetet arbetar för att sudda ut nationsgränser. Naturligtvis finns det olika intressen i borgerligheten, men det finns också intressen som delas av många av dom. Ett sådant är att försöka ta tillbaka stora delar av dom eftergifter dom tvingades till efter WWII. Välfärd kostar pengar och utbred yttrandefrihet hotar deras makt. Alltså är dom flesta av dom antagligen eniga om att sänka skatterna, skrota välfärden och begränsa yttrandefriheten. Det har ju dessutom redan hänt, mitt framför näsan på oss.
Ett av sätten att gå emot detta är att verka för att återupprätta den nationella suveräniteten. Det ger inga automatiska fördelar, men det är sannolikt en förutsättning för att kunna återupprätta även en stridbar arbetarrörelse. Där måste dock en tydlig rågång dras mot den primitiva nationalism som förespråkas av den nya högern och allt eventuellt samarbete med dessa mörkermän måste villkoras mycket tydligt.
Det uppfattar jag som något liknande Robert Mathiassons linje och jag kan inte se att han tog några kliv närmare fascismen
Ja, en väldigt konstig anti-imperialism är det verkligen som inte utmanar det kapitalistiska systemet, som verkar bortse från att imperialismen är kapitalismen på ett högre stadium.
Det är väldigt avslöjande att Romelsjö & Co använder sig av termer som ”borgerliga antiglobalister” som totalt saknar revolutionärt innehåll och antyder att kapitalisterna världen över har gemensamma intressen, att det utkristalliserats en global kapitalistklass och att därmed motsättningarna kapitalisterna emellan försvunnit eller dämpats. Det är samma väg som Robert Mathiasson slog in på när han tog ett rejält kliv närmare fascismen (huruvida Romelsjö & Co tagit samma steg vet jag inte) och pratade om nationernas kamp mot det globaliserade storkapitalet. Anders Åberg har helt rätt när han skriver att högern fått två feta vänstergäddor på sin krok.
Det är helt galet att jämföra Kerstin Stigssons och Riktpunkts anti-imperialism med den så kallade ”anti-globalismen” som ni företräder. De är varandras motsatser.
Anders R
Tycker du inte att det är en något konstig antiimperialist som blockar alla som använder ordet högerextremist på hans blogg men tillåter just högerextremismen att flöda fritt i kommentarsfälten. Detta hände ju för ett tag sedan, men jag tvivlar på att Sassersson har ändrat sig.
Han framstod iallafall då som tydlig spridare av högerpopulismen.
Jag håller långt ifrån alltid med Kerstin Stigsson, men här tror jag hon har sett det som du själv inte ser. Högern har varit ute och fiskat och det har nappat i dom gamla maoistvattnen. Två feta vänstergäddor har dom fått.
Gå inte på det här Anders. Man kan inte bedriva vettig politik om man underlåter att skilja på höger och vänster. Lyssna på Kerstin den här gången. Hon har nämligen rätt.
I korthet: Torbjörn Sassersson äger inga produktionsmedel, har inga anställda och bedriver ingen utsugning. Han är inte kapitalist alltså. En antiimperialist behöver inte vilja förändra det kapitalistiska samhället till ett socialistiskt.
Anders Romelsjö.
Torbjörn Sassersson är en kapitalist. Han tror på företagens makt över arbetarklassen och över samhällets ekonomi.
Sassersson är ingen socialist. Han vill inte förändra det kapitalistiska systemet till ett socialistiskt.
All kapialism drivs av profit och vill utöka, oavsett om det är här i Sverige eller att kapitalismen går över gränserna. Och eftersom Sassersson är en kapitalist – och inte marxist-leninist – så kan han inte vara antiimperialist.
Troligtvis är Sassersson antiglobalist – men det är inte samma sak som att vara antiimperialist.
https://www.marxists.org/svenska/lenin/1916/10.htm
Torbjörn Sassersson.
För det första så har jag både kommenterat på din blogg, och på Romelsjös. Men minnet är kort. Vi blir alla gamla.
Men du känner mig.
https://www.globalpolitics.se/newsvoice-hoger-och-eller-vanster-replik-till-raphael-mabo-newsvoice-forblir-oberoende-trots-smutskastning/
Mina antipatier till dig är inte personliga. Jag placerar dig i samma borgerliga grupp som Lars Bern, Östling, Engellau och m fl.
Sasersson, anser du dig vara en kapitalist, alltså att du vill bevara kapitalismen? Om så, så kan du inte vara en antiimperialist. Kapitalismen är imperialismens högsta stadium. När du påstår att du är antiimperialist är det som att du påstår att du även är antikapitalist.
Om du hade varit en antiimperialist hade du inte försvarat Östling, så som du gör i den här kommentaren. Leif Östling är en före detta höjdare av Svenskt Näringsliv som skor sig på arbetarklassen och folket.
Jag känner inte Kerstin Stigsson och vet inte varför hon känner så starka antipatier mot bla Anders Romelsjö och mig själv. Hennes artikel känns tendentiös och det kanske vore bättre att hon diskuterade sina åsikter med de hon vill kritisera innan publicering, något som gäller alla debattörer inkl mig själv.
NewsVoice antiimperialistiska dragning är sedan länge etablerad genom sina debattartiklar och nyhetsval. Jag som debattör försöker stå partipolitiskt oberoende, vilket är svårt eftersom jag tycker det finns vettiga åsikter i alla partier. Det leder till att så fort jag uttrycker en åsikt kommer alltid någon kalla det ett bevis för att jag är det ena eller andra.
Det är alltså svårt att så fri eftersom debatten i Sverige domineras av ”fotbollshuliganer” som vill att man ska heja på antingen Djurgården, AIK eller Hammarby.
När det gäller Leif Östling så har han inte begått någon form av ”tankebrott”. Hans åsikter delas säkert av uppskattningsvis 3 miljoner svenskar, bara för att nämna en inte orimlig siffra.
Ersätter förra kommentaren, har korrigerat: Ja Torbjörn Sassersson är nog en lika god antiimperialist som t.ex. Kerstin Stigsson och Riktpunkt. Detta framgår av hans artiklar om Syrien, läs t.ex. denna https://newsvoice.se/2019/10/patrik-paulov-syrien/. Vidare har han hela tiden avslöjat USA:s Russigate, och kritiserat USA:s övriga krigsäventyr. Han är en stark försvarare av Assange och andra visselblåsare. Vi har ansökt om att få träffa Assange i London. Medvetet är hans blogg utformad så att han publicerar borgerliga antiglobalister som Lars Bern. Och stark kritiker av den neoliberala ekonomiska politiken. Ja, jag var antiimperialist redan på 1970-talet och varnade tidigt för de farliga avstegen från socialism i Sovjetunionens ledning. Tyvärr var kritiken riktig. Sovjetunionens fall med Väststödd statskupp uppifrån genomfördes ganska lätt. Och jag ansvarar inte för vad Knut Lindelöf skriver eller för vad Newsvoice skriver i andra frågor. Allt är inte svart eller vitt. Den som vill veta vad jag står för kan läsa min blogg Globalpolitics.se, som ligger på första plats av drygt 800 besöksrankade svenska politiska bloggar på http://www.blogtoplist.se/politik, som dock inte listare en del större bloggar
Ja Torbjörn Sassersson är nog en lika god antiimperialist som t.ex. Kerstin Stigsson och Riktpunkt. Detta framgår av hans artiklar om Syrien, läs t.ex. denna https://newsvoice.se/2019/10/patrik-paulov-syrien/. Vidare har han hela tiden avslöjat USA:s Russigate, och kritiserat USA:s övriga krigsäventyr. Han är en stark försvarare av Assange och andra visselblåsare. Vi har ansökt om att få träffa Assange i London. Medvetet är hans blogg utformad så att han publicerar borgerliga antiglobalister som Lars Bern. Och stark kritiker av den neoliberala ekonomiska politiken. Ja, jag var antiimperialist redan på 1970-talet och varnade tidigt för de farliga avstegen från socialism i Sovjetunionens ledning. Tyvärr var kritiken riktig. Sovjetunionens fall med Väststödd statskupp uppifrån genomfördes ganska lätt. Och jag ansvarar inte för vad Knut Lindelöf skriver. Allt är inte svart eller vitt. Den som vill veta vad jag står för kan läsa min blogg Globalpolitics.se, som ligger på första plats av drygt 800 besöksrankade svenska politiska bloggar på www-blogtoplist.se/politik, som dock inte listare en del större bloggar.