I dagarna har den grammisvinnande rapparen Linda Pira varit i kraftigt blåsväder och blivit attackerad av en bred vänster på grund av sitt delägarskap i gig-appen ”Workish”.
En gig-app är en förmedlare av arbete brukar de säga om sig själva, men som i fallet Workish tar de 12 % av vad du tjänar, parasit är det ordet jag skulle använda. Tanken är att om nån har ett mindre jobb som behöver göras så kan man lägga ut det via appen – vi kan säga ”kratta löv och bortforsling”. Sedan kan du som arbetare acceptera jobbet till ett fast pris eller som på vissa appar, ägna dig åt budgivning om jobbet, vilket ger jobbet till den med lägst bud.
På ytan så ser det inte så dåligt ut – perfekt för ungdomar med lite extraknäck! Men zoomar vi ut och ser arbetsmarknaden som en helhet uppdagar sig givetvis en rad problem.
Först kan vi tala om lönedumpningen. Varför ska exempelvis en brf anställa en fastighetsskötare för att kratta upp dessa löv? De som söker arbete via gig-appar, är det en grupp människor som redan har fast arbete, familj och fritidssysselsättning? En sådan person har nog inte tid, lust eller ork över att tjäna småslantar och konkurrera om dem.
I radioprogrammet ”De nya daglönarna” gick reportern, som testade livet som daglönare, plus/minus noll på ett jobb där han forslade bort grovsopor till en återvinningsstation. Hur kommer det sig? Hur går det till?
Jo, det är nämligen så att de här förmedlarna inte hjälper till med skattedeklarationen, något du som gigare själv måste ha koll på. Gigaren, ofta utanför arbetsmarknaden och föga erfaren av arbetslivet, ska ha koll på deklarationen och sköta sin egen bokföring, alltsammans till priset av timlönen, 65 kr/timmen enligt radioprogrammet. Skatteverket rapporterade att mellan 80 % och 90 % av gigarna skattar fel eller inte skattar alls. ”Arbetsförmedlarna” tar alltså inget ansvar och erbjuder ingenting i gengäld för en stor summa av de pengar som du arbetat ihop.
Sedan har vi nästa problem, försäkringarna. Säg att du gigar som flytthjälp och tappar någonting så det blir skadat. Då är det är du som betalar. Säg att du kör bort det där lasset med löv, det är du som står för försäkring av bil, besiktning av bil och släp. Om olyckan är framme blir det du som betalar.
Nog har Linda Pira fått smaka vad vänstern tycker om det här, men det är inte den enskildes fel. Kapitalismen utvecklas mot att fler och fler risker läggs på den som arbetar samt att det är arbetaren som måste stå för produktionsmedlen (i fallet med bortforsling av löv, handlar det om bil och släp). Allt detta bidrar till att arbetaren sänker lönen för sig själv och i längden för hela arbetarklassen.
Det hela känns en smula ironiskt när Svenskt Näringsliv och LO sitter i förhandlingar kring LAS. Gig-apparna gör nämligen det som Svenskt Näringsliv velat göra i över 100 år, och utan vidare motstånd har de nu lyckats att få in foten i vad Marx skulle benämna ”varuutbyteskedjan”. Allt tyder på att det här är en utveckling som är här för att stanna. Frågan vi måste ställa nu, när kapitalismen delvis har tagit en ny form, och hittat en ny väg för att bekämpa arbetarklassens intressen – hur slår vi tillbaka?
Hanna Ater
