Det pågår tydligen en debatt i periferin av SKP huruvida maoismen är en revolutionär eller reaktionär teori. Det verkar vid en första betraktelse av debatten som mycket märkligt att man använder sig av begreppet maoism som term för att beskriva Kinas Kommunistiska partis verksamhet under 1900-talet.
Märkligt är det för att marxismen-leninismen är en vetenskaplig teori, en teori som inte grundar sig på ett allmänt tyckande utan utifrån exakta analyser av ett visst skeende. Eller för att använda Lenins egna ord om marxismen: Marxismen är allsmäktig därför att den är sann.
Den som är det minsta kunnig om Kinas Kommunistiska Partis 1900 historias vet att det är en historia som rymmer mängder av framsteg men också enorma bakslag. Låt oss börja med det anti-japanska kriget där Kinas Kommunistiska Parti under ledning av dess ordförande Mao Tse-tung beslutade sig för att ingå en allians med den inhemska borgarklassen för att driva ut de japanska inkräktarna. När så dessa var besegrade beslutade sig KKP (Kinas kommunistiska Parti) för att ta itu med de inhemska förtryckarna vilket slutade med att Kuomintangs ledare Chiang Kai-shek fick fly med sina styrkor till Taiwan och KKP kunde därför 1949 utropa folkrepubliken Kina. För övrigt var Sverige ett av världens första länder som erkände Folkrepubliken Kina.
Efter denna historiska och enorma seger hyllades KKP av världens alla kommunistiska partier och i den första ledaren i Ny Dag som då var SKP:s huvudorgan kunde man läsa med stora bokstäver: En jätte reser sig.
KKP var vid denna tidpunkt och ca 10 år framåt en väl integrerad del av den kommunistiska världsrörelsen, något som manifesterades vid den kommunistiska världsrörelsens möte i Moskva 1960. Bilderna där Mao Tse-tung och Nikita Chrustjov kramar om varandra är historiska.
Vid den tidpunkten är det socialistiska världssystemet under stark och expansiv utveckling. Bl.a. så bildade Sovjetunionen tillsammans med Europas övriga socialistiska länder en gemensam handelsorganisationen, som av de imperialistiska länderna kom att kallas Comecon. Den handelsorganisationen inom de socialistiska länderna innebar att man producerade varor och tjänster inom gemenskapen där det var som mest lämpligt, dessa varor och tjänster fördelades sedan ut bland de socialistiska länderna. Det innebar att man i Ukraina producerade spannmål för hela gemenskapens räkning, i Tjeckoslovakien producerade man traktorer, i Georgien vin osv. Detta är första gången som en konflikt blir synlig mellan KKP och den kommunistiska världsrörelsen. KKP accepterar inte att de socialistiska länderna integrerar sina kunskaper och produktion för hela världssystemets bästa. I det läget lanserar KKP begreppet ”Att stå på egna ben”.
Vid den tidpunkten sänder Ny Dag, SKP:s huvudorgan ut Karl Staaf som reporter till Peking. Karl Staaf blir därmed ögonvittne till vad politiken ”Att stå på egna ben” leder till i Kina. Det blir rena katastrofen med det efter följande ”Stora språnget”. KKP:s ledning uppmanar befolkningen i vad som då kallas folkkommunerna att fördubbla stålproduktionen, vilket då betyder att de fattiga bönderna smälter ner sina husgeråd för att tillverka stål. Något som leder till en miljö- och svältkatastrof. Allt detta blir Karl Staaf ögonvittne till och rapporterar det hela i boken Maoism, myt och realitet. När den boken blir publicerad är inte längre Karl Staaf önskvärd i Peking. Han fortsätter därmed sin bana som världsreporter till Latinamerika där han bl.a. blir god vän och stridskamrat med Che Guevara.
Efter lanseringen av det stora språnget, kulturrevolutionen samt teorin om socialimperialismen kan det sägas att KKP:s politik blir alltmer katastrofal. Inte minst syns det när det gäller Vietnamkriget. KKP lierar sig öppet med USA-imperialismen och inte minst när det gäller Kambodja bidrar man till att ett bestialiskt folkmord kan genomföras.
Albanien har ännu inte blivit nämnt, men det kan sägas att tanken på att Albanien skulle bli de socialistiska ländernas frukt trädgård inte tilltalade Enver Hoxha utan han förlitade sig på ett aktivt stöd från Kina för att bygga upp en allsidig industri i Albanien – något som även det slutade i en katastrof.
Sålunda med denna väldigt förkortade och grovt förenklade historia av KKP berättigat att ställa sig frågan: Vad är maoism?
Lars Lundberg
Härjedalens KAK
RELATERAT: Maoismen är inte revolutionär (Riktpunkt) »
