En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Suga upp koldioxid ur luften – quick fix för miljöhotet?

Så är det tänkt att omlastningsstationen och mellanlagret för koldioxid ska se ut i ett norskt koldioxidhotell. Foto: Multiconsult

Just nu har klimatdebatten tagit en ny vändning: på bland annat SVT har man flera gånger (senast 29 januari) rapporterat om möjligheten att suga upp växthusgasen koldioxid ur luften och lagra den under jord, en teknik som kallas CCS. Gasen lagras i bergrum med saltvatten och förstenas till slut genom kemiska reaktioner.

Genom att förse de 27 industrier som släpper ut mest koldioxid i Sverige med en CCS-anläggning skulle vi kunna klara klimatmålen till 2045, säger forskarna. Det låter som en quick fix som är för bra för att vara sann, och mycket riktigt finns det flera problem med den här tekniken som ännu inte prövats i stor skala någonstans. I liten skala används den faktiskt på norska oljeplattformar, men inte av miljöskäl – nej, när man trycker ner koldioxiden från produktionen i bergrum under havet så pressar den upp mer olja, till glädje för fossilindustrin…

Det som man lyfter fram i media är att det är en dyr teknik. Om koldioxiden från hela den svenska pappersindustrin och fjärrvärmeverken skulle lagras hamnar årskostnaden på över 30 miljarder per år – men det skulle också kunna bli dyrare. Det är ju lätt att inse att industrin inte har något större intresse av att investera i det här. Vad forskarna föreslår är därför att det ska bli så kostsamt, ge så höga böter att släppa ut koldioxid att företagen faktiskt hellre satsar på de här ”omvända skorstenarna”. Det låter ju moraliskt riktigt, men tämligen naivt; inte precis som något en regering som administrerar kapitalismen skulle kunna eller vilja åstadkomma. Ett annat problem som har lyfts är att man förstås skulle behöva bygga en pilotanläggning och utvärdera hur bra det här fungerar innan man kör igång med massiva projekt, och när allt det är klart har vi redan passerat 2045 och klimatmålen ligger i sopkorgen.

I Tyskland ville Vattenfall faktiskt prova att bygga CCS-anläggningar för att ta hand om en del av koldioxiden från de beryktade kolgruvorna, men fick nej eftersom människorna protesterade mot lagringen som de betraktade som farlig. Och den kan faktiskt vara det: om ett lagerutrymme skulle gå sönder kan massor av koldioxid komma ut. Gasen är tyngre än luft och lägger sig alltså som en osynlig dimma i låglänta områden där människor och djur kan kvävas till döds – detta kan hända helt naturligt under ett limniskt utbrott när en specifik typ av sjö släpper ut stora mängder koldioxid. Ett exempel är Nyossjön i Kamerun som 1986 släppte ut ett koldioxidmoln som dödade människor upp till 25 km bort. Naturligtvis förvinner koldioxiden igen efter en tid, så om man lagrar den under havsbotten är det ingen större fara, men nu handlade det ju om bebyggda områden i Tyskland. Det betyder att svenska myndigheter tänker på norska vatten och på Östersjön som lösningar, och för just Sverige kan det kanske vara möjligt.

Där är vi väl genast framme vid nästa problem. Det här kan vara en del av lösningen på klimatproblemet för områden med tillgång till havsbotten som lagringsplats. Men för enorma regioner som i så fall måste transportera sin koldioxid över gigantiska sträckor är det en orimlig lösning. Då står valet mellan att pumpa ner koldioxiden i bebodda områden eller att strunta i alltihop… och med tanke på hur dyrt det hela är så har i alla fall jag svårt att se att de länder som ligger i utsläppstoppen skulle genomföra CCS i den behövliga omfattningen. För det är ju så, att även om Sverige klarar sina klimatmål så går jorden totalt mot en katastrof, vilket man lätt kan missa om man lyssnar på den pågående debatten.

Och det finns mer att tänka på. Det är ju inte bara stora industrier som släpper ut koldioxid, utan även små industrier, jordbruk, skogsbruk, byggsektorn och transport. De här områdena kan inte använda CCS, och både jordbruk och transporter växer stort i världen. Så CCS räcker inte som åtgärd, oavsett hur bra det skulle vara. Själva tekniken kräver i sig själv dessutom byggnation av anläggningar och förvaringsplatser och omfattande transporter i pipeline eller med fordon och fartyg. Hur mycket växthusgaser som allt det släpper ut ingår inte riktigt i beräkningen.

Vad miljörörelsen brukar trycka på är också att CCS låser fast oss vid fossilbaserad energi, så att den bekväma lösningen skulle innebära att oljeberoendet fortsätter och utvecklingen av teknik för förnyelsebar energi stannar av. Istället utvecklas och utökas nya, skadliga sätt att utvinna olja. Frackning, där man pressar ut olja ur oljeskiffer och ödelägger enorma landområden i främst USA och Kanada är exempel på detta.

Kontentan av det hela är att ja, naturligtvis ska vi vara positiva till möjligheterna! CCS är en teknik som måste utforskas vidare och användas på ett säkert sätt så snart som möjligt överallt där det är rimligt. Det är en teknik som kan hjälpa mänskligheten att överbrygga en planerad övergång från fossil energi till andra, hållbara former och upprätthålla en nödvändig produktion som tillgodoser människornas behov. Men det är bara en pusselbit bland många andra när en hållbar, ekologisk produktion ska utformas och att använda den är verkligen ingen fribiljett som löser klimatkrisen.

Den här genomtänkta användningen av CCS kommer inte att ske i ett kapitalistiskt samhälle. Här kan vi få se en del större anläggningar där profiten motiverar dem (som vid kolgruvorna i Tyskland), med risk för att de inte är tillräckligt säkra och inte tillräckligt utforskade. Vi kommer säkert att få höra enorma diskussioner fram och tillbaka, och i vissa länder och regioner kommer myndigheterna att öka skattetrycket på den arbetande befolkningen för att klämma fram anläggningar som de bjuder kapitalet på. Tekniken får som bäst en begränsad effekt.

Vi kan ännu en gång konstatera att den enda lösningen på en skenande växthuseffekt och klimatkatastroferna i dess spår är att de arbetande människorna, de vanliga människorna som betalar priset för kapitalets miljöhärjningar, tar makten. Då kan vi äntligen fatta välgrundade beslut om forskning, säkerhet och metoder, och planera för en hållbar framtid.

Marina Weilguni

Läs mer: Artiklar om CCS (Ny Teknik) »

Läs mer: Utredning föreslår möjlig koldioxidlagring i Sverige (SVT) »

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.