En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Coronaviruset: Mellan alarmism och övervakning

Illustrationsbild. Foto: Pixabay

Artikeln är ursprungligen publicerad i Nuevo Rumbo, organ för Spaniens Arbetares Kommunistiska Parti – PCTE och publicerades ursprungligen den 5 mars.

Det är i slutet av december. Ett okänt virus hoppar från fladdermusen till människan, möjligen via djuret myrkotten (det enda däggdjuret med fjäll, vars kött är mycket uppskattat och därför ofta smugglas och säljs illegalt fastän djuret är fridlyst, red.). Ursprunget är en djurmarknad i det inre av Kina, i en stad med 11 miljoner invånare.

I mitten av februari har viruset smittat nästan 80 000 människor, varav 50 000 vårdas på sjukhus, många av dem allvarligt sjuka. Nästan 2500 personer har dött. Flera smitthärdar uppstår och sjukdomsutbrottet sprids över gränserna,bland annat genom 3 000 passagerare på ett japanskt kryssningsfartyg som får sitta i ångestfull karantän. Oroväckande utbrott äger rum i Sydkorea, Iran och Italien.

Det verkar vara manuset till en apokalyptisk film, som en andra del av filmen “Contagion” eller en fransk version av ”Outbreak”. Men det som i dessa filmer överdrivs för att få ett bra manus övergår idag till ren sensationalism i massmediernas behandling.

Att virusets ursprungsland är Kina säger inte så mycket. Statistiskt sett löper Kina, det mest befolkningsrika landet i världen, störst risk för en zoonos, dvs. när ett virus överförs från djur till människor. Men blickar vi tillbaka, ser vi att mers-epidemin startade i Mellanöstern, fågelinfluensan identifierades först i Italien, Ebola i Afrika, dess kusin Marburgviruset i Tyskland och typ A-influensa i Mexiko, och dessutom började tidigare utbrott av svininfluensan USA.

Likväl håller det på att genereras en ny våg av främlingsfientlighet i samband med en ogrundad panik mot den kinesiska befolkningen. Endast 0,0005% av den kinesiska befolkningen har fått sjukdomen som i sin tur inte gör skillnad på etnicitet vid smittotillfället. Den stora majoriteten kineser lider inte av sjukdomen men däremot av fientligheten.

Det är klart att denna främlingsfientliga epidemi – alltså inte själva virusepidemin – får näring av gränsavstängningar och stängning av transportrutter, något som ursprungligen kom från Trump och som sedan härmades av regeringar över halva jordklotet. Den här åtgärden som går mot WHO:s rekommendationer håller på att försvåra sjukhusleveranser både i Wuhan och andra epidemidrabbade städer.

Epidemiologiskt är det en viktig aspekt att kunna bestämma virusets spridningsfrekvens, dvs. hur många människor en enda sjuk person kan smitta.När det gäller influensa handlar det om ungefär 3 personer, Ebola 2, polio 5 och mässling 12. I fallet COVID-19 (det aktuella coronaviruset) finns det en mängd olika uppskattningar, men majoriteten av dem ligger kring 3,4.

Smittfrekvensen är dock inte någon fast siffra, utan den varierar allteftersom ett vaccin görs tillgängligt eller på grund av de hygieniska åtgärder som sätts in för att hålla tillbaka spridningen. Olika aktioner varierar smittspridningen och där har den kinesiska regeringen påverkat med åtgärder som den obligatoriska karantänen av 15 städer, skolornas stängning, förbudet mot offentliga evenemang, senarelagd återgång till arbetet efter att människor återvänt hem från semestern i samband med det kinesiska nyåret, byggandet av sjukhus på rekordtider och förflyttningen av tusentals läkare till de drabbade platserna. Att virusspridningen höll sig inom Hubei-provinsen under den första kaotiska fasen av epidemin beror på denna typ av beslutsfattande.

En annan viktig aspekt för att analysera en epidemi är smittans dödlighet. Olika varianter av Ebola dödar mellan 40 och 90 % av de drabbade, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom 100 %, mjältbrand 85 %, böldpest 60 %, denguefeber 23 %, sars 11 % och influensa runt 0,1 %. När det gäller det aktuella coronavirusets dödlighet ligger den på ungefär 2,1 %, även om det är svårt att uppskatta i nuläget.

Men det måste återigen betonas att dessa siffror inte är statiska. Ebolan i Zaire dödade 90 % av de smittade eftersom det inte fanns sjukhus som kunde ge de sjuka den vård de var i behov av. Under krisen 2014 dödade samma sjukdom 40 % av de smittade när de första vaccinen sattes in och kubanska läkare i internationellt uppdrag gjorde heroiska insatser.

Vad gäller coronavirusets dödlighet är den som högst i Hubei-provinsen som är mest drabbad, helt enkelt på grund av att det från början inte fanns tillräckligt med sjukhushjälp till den stora mängden sjuka som anlände. Utanför Hubei är dödligheten under 2 procent.

Med tanke på detta kallar gör vi våra läsare uppmärksamma på att de alarmistiska meddelandena från media måste ställas mot fakta. COVID-19 är ingen influensa, men överlevandetalet är 98% av de drabbade. Att ställa in stora offentliga evenemang är berättigat när man hotas av ett virus som har hög smittfrekvens och som är luftburet. Hygien och läkarvård är de bästa vapnen för att förebygga och bota.

Vi vill också säga några ord om Kina. För ett år sedan firades med stor pompa 40 år av den ”reformering och öppning” som Deng Xiaoping påbörjade och som ledde till privatiseringar och införandet av marknadsförhållanden. Vad gäller sjukvården har den utvecklats till ett system där man betalar för tjänster både i offentliga sjukhus och privata kliniker.

Den nya epidemin har ändå vänt upp och ner på privatiseringskrafternas planer. Trots det faktum att många sjuka stannade hemma istället för att åka till sjukhusen, kände sig den kinesiska regeringen tvungen att införa policyn ”behandling först och betalning efteråt”. Detta visade sig inte vara tillräckligt. Några dagar senare deklarerade man att alla kostnader relaterade till corona-epidemin skulle täckas av den centrala regeringen, eftersom de lokala myndigheterna krävde en privat sjukförsäkring som skulle säkra ”betalningen efteråt” från patienterna. Regleringen av stora delar av ekonomin för att kunna säkra leverans av medicinsk utrustning, bygga sjukhus och förflytta läkare pekar åt samma håll. Det säger oss att endast socialismen kan motsvara folkets behov.

Några avslutande ord: Sydkorea publicerade varje steg som de sjuka tog innan deras sjukhusvistelse påbörjades, från de trottoarer de gick på till vilka busslinjer de reste med. Hur fick de fram denna information? Genom spårning av deras mobiler även när apparna varit avstängda. Australien gjorde något liknande.

I Kina patrullerar drönare som kan känna igen ansikten gatorna och larmar polisen om någon som är i karantän försöker bryta den. Global Times – en officiell kinesisk tidning – stoltserar med hur mjukvaran förbättrats för att kunna känna igen ansikten även om de bär på mask.

Det är inte en dystopisk film, inte ens uppföljaren till ”Outbreak”. Det här är något som kommer att fortsätta även när viruset inte längre finns. Det är den reellt existerande kapitalismen.

Nuevo Rumbo

Artikeln på spanska: Coronavirus, entre el alarmismo y la vigilancia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.