I ett eget förslag som Svenskt Näringsliv presenterade under tisdagen den 24 mars föreslår man ytterligare 200 miljarder kronor till de svenska företagen och korrigeringar av regeringens krisåtgärder.
Riktpunkt har tidigare rapporterat om hur staten kräver en helt annan räntesats av småföretagarna jämfört med bankerna – medan småföretagen behöver betala 6,6 procents ränta på sina uppskjutna skatteinbetalningar erbjuds storbankerna i princip obegränsade och räntefria lån. Det är en aktiv politik för att koncentrera kapitalet, vilket Svenskt Näringsliv vill korrigera. Istället för en ränta på sex procent föreslår de en som landar på lite mer än en procent. Det är fortfarande en bra bit kvar till storbankernas förmånliga avtal, men med detta får man det att verka som att man tar småföretagens parti, i synnerhet som man också vill utöka korttidspermitteringarna till att gälla även familjeföretag.
Utöver dessa vill man också att staten ska bidra med en bankgaranti. De 500 miljarder som Riksbanken ställt till bankernas förfogande vill man ska omfattas av en statlig bankgaranti. Alltså: de pengar som Riksbanken via bankerna lånar ut ska staten garantera att de som tar emot lånen betalar tillbaka. Kan de inte, går staten in och täcker kostnaden. Staten garanterar därmed ingenting annat än att bankerna får tillbaka de pengar staten redan gett dem!
Det system som Svenskt Näringsliv föreslår skapar i praktiken en situation där bankerna tjänar på att småföretagen slår igen och därmed inte kan betala sina lån. Händer detta får de direkt ersättning av staten. Det ligger helt i linje med den politik staten redan för som syftar till ytterligare koncentration av ekonomin.
Läs mer: Coronaviruset är en guldgruva för bankerna (Riktpunkt) »
Det är också uppenbart att politiken är riktad mot det arbetande folket. Trots de över 800 miljarder som regeringen och staten redan gjort tillgängliga för företagen menar Svenskt Näringsliv att 41 procent av alla företag räknar med att varsla eller redan har gjort det! Alla miljarder är inte till för att bevara några jobb, i så fall hade inget företag behövt varsla – pengarna är istället till för att säkra storkapitalets profit och stärka det i konkurrensen med andra länders storkapital.
Hela situationen visar med tydlighet att arbetarklassen står i centrum för attackerna men att även småföretagarna angrips av monopolkapitalet och staten. De processer som koncentrerar och centraliserar kapitalet och alltid leder till större koncentration skyndas på från statligt håll, vilket visar att inte ens småföretagarna har något att hämta hos den kapitalistiska staten, utan att de för att komma undan de ständiga attackerna och den ständiga osäkerheten bara har en allierad i arbetarklassen.
