I det så kallade Januariavtalet, som utgör grunden för den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, återfinns en rad arbetarfientliga åtgärder. Försämringar i arbetsrätten, marknadshyror och sänkta skatter för de rikaste är några av dessa åtgärder. Nu genomförs också den andra punkten i avtalet: utökat korttidsarbete.
Korttidsarbetet infördes som ett svar på krisen 2008, då arbetarna ställdes inför ett ultimatum: antingen sänkt lön och sänkt arbetstid eller uppsägning. Vid det tillfället infördes korttidsarbete som en möjlighet för kapitalet att vältra över krisens kostnad på arbetarna. Nu ska detta utökas och inte längre bara gälla vid större kriser, utan för ”kriser som kan påverka enskilda företag eller branscher” sa finansminister Magdalena Andersson vid en pressträff.
Vad en kris som påverkar ett enskilt företag faktiskt innebär är höljt i dunkel, men kan nog inte tolkas på annat sätt än att när det går dåligt för ett givet företag, så skjuter staten in lite pengar och arbetarna får ta den stora smällen i form av sänkt arbetstid. All osäkerhet som det kapitalistiska systemet genererar skjuts alltså över på arbetarna.
Utökandet av korttidsarbete är bara en av flera åtgärder som den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen infört och planerar införa som ska öka flexibiliteten på den svenska arbetsmarknaden. Införandet av en flexicurity-modell med inspiration från Danmark är ett av målen, medan andra redan är uppnådda, bland andra den avskaffade strejkrätten.
