På en presskonferens den 2 april presenterade regeringen ändringar i den vårbudget man föreslagit för att öka stödet för kommuner och regioner.
Som Riktpunkt tidigare har rapporterat går kommunerna på knäna ekonomiskt. Åtta av tio kommuner aviserade innan krisen att de kommer gå med budgetunderskott. För att råda bot på situationen planerade regeringen att skjuta till fem ytterligare miljarder. I och med coronaviruset och den belastning på sjukvården som smittan innebär har man ökat anslaget till 20 miljarder.
Läs mer: En tredjedel av alla kommuner försämrar välfärden (Riktpunkt) »
Det är dock inte att kommunerna saknar pengar som i sig är det största problemet, det hade enkelt kunnat åtgärdas med några av de tusentals miljarder som strös över företagen. Kommunerna är en del av den kapitalistiska statsapparaten och är den del som människor oftast kommer i kontakt med eftersom det är den som administrerar välfärdstjänsterna. Det betyder också att kommunerna agerar buffert, det är de som får ta smällen och som får ta emot folks ilska, när nedskärningar planeras.
Det betyder att staten ofta går fri från denna ilska, eftersom många inte ser sambandet mellan kommunerna och staten. Ofta framträder istället staten som den instans som kan lösa problemen, som räddaren i nöden. Allt detta döljer hur staten och kommunerna är en del av samma helhet, vars utgångspunkt är stärkandet av de svenska storföretagens och monopolens profiter och konkurrenskraft.
Den politik som bedrivits i årtionden och som bedrivs nu är en politik riktad mot arbetarklassen där alla aktörer agerar för att sänka det arbetande folkets standard och sänka kostnaderna för folkets välfärd. Istället riktar man in sig på stärkandet av företagen. Därför riktas långt över tusen miljarder till dem, medan välfärden och det arbetande folket får nöja sig med några tiotals miljarder att dela på.
Det är alltså inte pengarna som saknas, utan problemet är systemet, som går ut på att stärka monopolens makt. Hade staten varit till för folket i sin helhet eller för arbetarklassen så hade med lätthet de medel som behövts för välfärden och jobben funnits tillgängliga. Nu används istället de medlen för annat. Pengarna finns alltså, men kan under kapitalismen aldrig användas för annat än stärkandet av monopolens profit och konkurrenskraft.
Läs mer: Vad innebär regeringens räddningspaket? (Riktpunkt) »
